Fina men tuffa hål 6 på Mission Hills
Om publiken blir hungrig kan man alltid gå till denna gigantiska korv och beställa, just det, en korv…
Vem får bada i dammen?
Kraft Nabisco Championship, Mission Hills Kalifornien, USA
Vi närmar oss slutet på årets första Major och tredje speldagen brukar som bekant kallas The Moving Day. Det är dagen då man ska göra rycket, lägga i en extra växel och gasa på. Enligt prognosen skulle det blåsa rejält och det var som om alla hade förberett sig för det, spelarna, banan, greenerna, flaggplaceringarna och publiken. Greenerna som ska bli snabbare och snabbare ju längre tävlingen går hade snarare blivit lite långsammare, ta det med en nypa salt, långsamt är det inte jämfört vad den svenske golfspelaren erbjuds sommartid men för att vara här på Mission Hills var det lite långsammare. Man har nog inte vågat torka ut greenerna och göra de så snabba som man räknat med ifall den där utlovade vinden slår till. Det har den inte gjort ännu. Den talar om att den finns genom att blåsa i lite extra här och där men det blir liksom inget av det.
Lite vind vore nog inte så tokigt för det skulle göra sista speldagen mer spännande och utslagsgivande. Även om Inbee Park leder med tre slag, -12, är den här tävlingen långt ifrån över, mycket kan hända än och vi är övertygade om att ett par svenskor vill vara med och slåss om topplaceringarna. Caroline Hedwall är bästa svenska på -5 och Anna Nordqvist -3. De spelade mycket bra golf från tee till green men fick dålig utdelning på greenerna. Karin Sjödin och Maria Hjorth hade båda 16 greenträffar var under dagens runda vilket är mycket bra på den här banan men fick också slita på greenerna. En frustrerad Maria gav sin putter till en glad åskådare efter avslutad runda, vi köper det, ny putter och nya tag i morgon. Med det långa spelet finns alla förutsättningar att klättra i fältet.
Det är kul att gå vid sidan om och naturligtvis få se bra golf men också höra publikens kommentarer. De svenska spelarna står högt i kurs och många amerikaner har bra koll på våra svenska spelare. En herre gratulerade igår till en bra svensk dag och många kommer fram och talar om hur kul de tycker det är att följa våra spelare. Ingen regel utan undantag förstås så när Karin Sjödin kom in mot green på hål nio så satt en pappa med sina tre döttrar och talade om för dem att här kommer en spelare från Norge. Det får vi bjuda på, Norge har ju som ni vet en av världens bästa damspelare i Suzann Pettersen och det är faktiskt ganska ofta publiken tror att hon är svensk, helt ok det också. Ni kanske också undrar vem den där Camilla Hedberg är som också spelar, amatören från Spanien. Pappa är svensk coh mamma spanjorska. Så halvsvensk får vi väl ändå kalla henne.
I morgon kommer en lycklig golfspelare att få hoppa i Poppie’s Pond, en tradition där vinnaren tillsammans med nära och kära hoppar i dammen vid 18:e green. Det finns en del stories gällande den ritualen, värst gick det nog för Stacy Lewis mamma som för två år sedan råkade hoppa i den grunda delen av dammen och bröt ett ben.
Vem som får bada i morgon är som sagt en öppen affär och vi ser alla framt emot en spännande söndag.
Swedish Golf Team genom Katarina Vangdal
