Peter Hanson har ju för vana för att hålla oss på sträckbänken angående spel i Ryder Cup eller inte.
Förra gången grejade han platsen genom en ET-seger i slutspurtens allra sista, skälvande sekunder.
Nu gjorde han det indirekt genom ett bra USPGA och direkt genom att resultaten gick hans väg i gårdagens avslutning på PGA Tour.
Det är roligt att han återigen blir en del av Europas Ryder Cup-lag och dessutom logiskt, med tanke på vilken hög nivå han har hållit de senaste åren och vilken jämn och fin utvecklingskurva han har haft. Förra gången, på Celtic Manor, var han liksom lite med för att se och lära och nöjde sig med det.
Nu hoppas jag att han verkligen kliver fram och spelar en framträdande roll. Om formen fortsätter att stiga kan Hanson bli en mardröm för många jänkare att möta, eftersom han ständigt kommer att sätta press på motståndarna med hjälp av det långa spelet som oftast håller världsklass. Alla vet att de inte kommer att få något gratis av svensken där och därmed bör han också fylla en viktig roll som stadig kugge i en fyrbolls- eller foursomekonstellation.
Förhoppningsvis ser Ollie samma kvaliteter som Bloggen.
Fast frågan är om det räcker. När jag tittar på det amerikanska laget måste jag nog säga att så bra har det knappast sett ut på många år. Dessutom verkar det finnas en bra kemi mellan spelarna den här gången, eftersom många av de yngre är goda vänner.
Till sist: Sverige har varit representerat i alla Ryder Cup utom ett (2004) sedan Haeggman tog våra första stapplande steg på The Belfry 1993. Jag är väldigt glad för att den traditionen fortsätter och att vi får vara en del av det exklusiva sällskapet.
