Strax innan lunchtid kom fredagens första svensk i mål. Det var Niclas Fasth.
Med undantag för 2007 har 40-åringen från Göteborg spelat alla upplagor av tävlingen sedan 1992. Han säkrade biljetten till årets två sista ronder med minst möjliga marginal – genom att stänka i en birdie på 18. En rond som han själv beskriver som ”extremt stökig”.
Och Fasth hjulade inte heller direkt av sista hålet efter lördagens 74:a.
– Jag ligger i en utvecklingsfas som må vara ack så frustrerande, men måste få spela. Det är i alla fall givande att få in fyra varv, även de veckorna som det inte sitter.
De senaste årens mer övergripande svingförändring är egentligen avklarad. Nu handlar det mer om att få ihop alla bitar på banan. Kort sagt, att gå ut och verkligen kunna spela golf.
– Jag försöker att få ihop det till ett spel. Och det är ytterligare en fas. Det är skitjobbigt, verkligen. Det är hur stelt som helst där ute. Inget flyt alls i liret.
Får du några indikationer på att det kan vara på väg att lossna med detta?
– Nja, stundtals. Kvalitén på slagen är grym av och till. Så det finns där. Men jag har inte riktigt hittat rätt i liret.
Han medger att det är nödvändigt att dämpa förväntningarna en dag som denna – och kämpa för att behålla tålamodet, när det råder idealiska förhållanden för att jaga in birdies på Bro Hof.
– Men det hjälper ändå inte. Man blir frustrerad ändå.
