Samtliga fyra rundor är avslutade och Lee Westwood vann till slut på -19. Trots att många sköt under par var det några hål som spelarna inte lyckades tämja.
Hål 6: Par 4, 422 meter – Snittresultat: 4,18
Det sjätte hålet blev masters svåraste. En kraftig uppförsbacke till den inbunkrade greenen och den stundtals piskande motvinden fällde avgörandet. Under sista dagen bidrog bland andra Peter Hanson till statistiken med en bogey efter att ha slagit utslaget i den högra fairwaybunkern.
Hål 8: Par 4, 415 meter – Snittresultat: 4,15
På andraplats hittar vi ett tufft dogleg. Att hål 8 blev Masters näst svåraste hål beror till stor del på den grunda och oerhört ondulerade greenen som dessutom är utrustad med kraftiga avrinningsområden. En missad fairway på hål 8 innebär ofta en missad green eftersom längdkontrollen är oerhört avgörande, och då är det inte lätt att rädda par.
På delad tredjeplats kom två grannar, nämligen hål 2 och 3 som är ytterligare två tuffa par fyror.
Annat noterbart
Inte helt oväntat blev hål 12 bananas lättaste hål. Där gjordes inte mindre än 226 birdies, 18 eagles under tävlingens fyra dagar. Lloyd Saltmans albatross kom också mycket riktigt på hål 12.
Flest dubbelbogeys gjordes på hål 17. Under tävlingen gjordes 34 dubbelbogeys, men också 100 birdies. Därmed blev hål 17 tävlingens nionde svåraste hål.
