De flesta av oss hade tyckt att vi inte kunde följa bollen ordentligt mot den mörka himlen och plockat upp. Men Phil Mickelson är inte som de flesta av oss. Och därför kommer han plötsligt gående över sista hålet på The Ocean Course när skymningen redan börjat falla.
Jag förstår honom. Tidigare under dagen har det varit ohyggligt varmt och kladdigt fuktigt på Kiawah Island. Tiger är helt indränkt i svett under de sista hålen av sitt inspelsvarv.
Han är för övrigt inte som de flesta av de andra spelarna i fältet. Därför bor han på sin yatch som rattats in på en marina i närheten. Brandt Snedeker, Hunter Mahan och de andra hittar vi istället i bättre hus som de hyrt i krokarna.
Hus av tyngre kaliber finns det gott av här, efter att skylten efter vänstersvängen i rondellen hälsat oss välkomna till Kiawah Island. Att sälja fastigheter på marken i närheten av golfbanorna och stränderna eller packa in gästerna på någon av områdets resortkomplex är drivkraften bakom de som äger och exploaterar området.
Det här är första gången som en herrmajor spelas i South Carolina. På den diaboliska Ocean Course där Ryder Cup under 1991 blev ”War on The Shore” – komplett med en patriotiskt exaltarad Corey Pavin prydd i mustasch och kamouflagemönster.
Det är en omtalad design av Pete Dye som kan kallas för många saker.
Men det är enkelt att sätta fingret på vad den inte är:
En linksbana.
Greener och fairways är artificiellt uppbyggda på gammal träskmark vid havet. Och banans upphöjda ytor når man bäst när bollen spelas i luften.
Det gör också Phil Mickelson när han rundar av måndagens inspelsvarv. Att han slår inspelet utan en publik som vrålar hans förnamn, vilket amerikanska män alltid måste göra när de ser Phil på banan, känns oväntat surrealistiskt. Och med detta konsterande är det dags att smyga igång tävlingsbloggen från historiens 94:e PGA Championship.
Som vanligt blir det lite sång, dans och naket uppblandat med väl avvägda doser Charley Hoffman. Plus ett och annat ord om vad våra svenska gubbar pysslar med. I stil med några tusen akademiskt knastertorra tecken som ingående skildrar den niobollsövning Alex Norén avrundade med på rangen idag.
Verkar det någorlunda OK?
Bra, då hörs vi lite mer i morgon.
