Ja, det där med att bunkrarna räknas som en del av spelfältet kan sätta lite myror i huvudet hos spelarna. Fredrik Jacobson tog några provsvingar i sanden runt någon green. Han tyckte att det kändes lite konstigt.

– Man funderar är det verkligen rätt, och står och känner efter lite.

Men touchkungen från Kungsbacka ser också en klar nytta i att utnyttja möjligheten som ges och få en bättre bild över underlaget.

– I och med att sanden inte är lika konstant som när det är vanliga bunkrar överallt tycker jag att man kan dra nytta av att provsvinga lite och se hur bollen eventuellt kan reagera när den kommer ut. Jag har gjort det och även grundat klubban om det varit något långt slag. Men runt greenerna känns det konstigt att grunda så där gör jag inte det.

Fidde instämmer också i att det här är en tävling där man gärna skulle vilja ha två likadant loftade wedgar med olika bounce i bagen.

– Jag tog en wedge med lite mindre bounce för British Open i och med att det var väldigt hårt i marken där. Fast här har det blivit lite mjukare runt avrinningsytorna efter regnet. Samtidigt är sanden så hård att det inte går att man kan gå tillbaka till en wedge med mer bounce. Det är lite tvärtom mot The Open där man ville ha lite mindre bounce på fairway och lite mer i bunkrarna.

Lösningen är att använda den bounce som passar bäst i sanden och istället ändra svingspåret i andra situationer, som i avrinningsytor med motgräs.

– Där får man jobba lite kring hur man kommer in till bollen så att man inte skär ner för mycket. Hellre komma från insidan och svepa den lite på pitcharna. Man får helt enkelt hålla på tråckla och få ut det bästa ur samma klubba.