Golfens två värsta presskonferenser är avklarade.
1) Den med det förlorande laget i Ryder (och Solheim) Cup. Ett gäng gamnackar sitter på podiet och svarar kortfattat och stingsligt på alla typer av frågor. Givetvis vill de helst inget annat än att vara nån annanstans.
2) Den med det segrande laget i Ryder (och Solheim) Cup. Ett gäng champagnerusiga lirare sitter där och försöker besvara frågor efter bästa förmåga, men avbryts av diverse skämt från lagets lustigkurrar, samtidigt som ännu mer champagne skickas runt.
Men lite vettigt blev det i alla fall sagt.
Framförallt från Martin Kaymer som var öppen och befriande ärlig om vad som gick igenom hans huvud när han stod över den sista putten (Bernhard Langer, Kiawah 1991).
Dessutom var jänkarna stora förlorare, med tanke på att de utsatts för ett nederlag som kommer att svida i många år, att döma av att vi européer först nu tycks kunna lägga Brookline 1999 till handlingarna.
