Det är en relativt nöjd Helen Alfredsson som tränar efter
att kommit in tre över par på sin första tävlingsrunda på två år i USA. En
axeloperation har hållit henne borta men der känns nu bra.
– Det var ganska bra. Jag puttade som en…. Men
jag hänger ju med längdmässigt och järnspelet var bra.
Hon spelar här mer som en engångsföreteelse och tänker inte
som det ser ut just nu att spela så mycket mer på LPGA. Men det var
20-årsjubileum sedan hon vann och hon tar det som en kul grej. Hon är en mycket
populär person i Kraft Nabisco och publiken kommer fortfarande ihåg henne.
–Det är kul att de kommer ihåg mig. Alla är
jättetrevliga. Men jag har ju vunnit här och spelat bra här många gånger, så
det är kul.
Men hon har även lite att säga om touren.
– Speltempot är fruktansvärt. Det är en av
grejerna som gör att jag inte kan spela här ute längre. Sen skulle det vara bra
med lite mer personligheter. Det har blivit lite för politiskt korrekt härute. Ingen
vågar säga någonting längre.
Något som aldrig varit ett problem för Helen.
– Men det annorlunda nu med alla tjejer som är så
unga när de kommer ut. De har ju inte så mycket att säga. Det är inte bara de
asiatiska tjejerna och att de inte pratar så mycket engelska.
Som caddie har hon sambon Kenta Nilsson som ser rejält trött
ut efter att ha släpat runt på bagen iförd den obligatoriska vita overallen.
Det enda som saknas för Helen var att hon inte hoppade i
dammen när hon vann.
– Det blev inte så. Dinah Shore hade hoppat i med
Amy Alcott året innan men hon var sjuk och dog lite senare det året. Så när hon
inte kunde hoppa så blev det inte. Men dammen var inte lika fin som den är nu
heller. Folk blev ju sjuka efter att ha hoppat i, så det kanske inte gjorde
något.
