Ska vi börja dagen med att snacka lite Parneviks, eller?
Nja, Bloggen vill nog ha nåt avsnitt till under bältet för att kunna göra nån slags vettig bedömning så i det här skedet får jag nog nöja mig med att konstatera att jag hade väntat mig betydligt värre. Samt att Lars Ohly härmed får signas upp på listan över otippade sköningar,
Annars ägnar jag mig mer åt att fundera över Jesper Parneviks premiär på Champions Tour i veckan. För i virrvarret av maskeraddräkter, tatueringsbestyr och diverse sköna stories är det lätt att glömma bort att det här faktiskt handlar om en av Sveriges största golfprofiler genom alla tider och någon som har inspirerat massor av människor till att börja med golf. Nu ska han greppa efter karriärens sista halmstrå i form av en efterlängtad debut i veteranligan i veckan och jag hoppas verkligen att han har hunnit förbereda sig ordentligt.
För även om Parnevik fortfarande är en fantastisk golfare när kroppen håller i hop så ska man nog inte vänta sig att han sladdar in på bakhjulet och lirar brallorna av gubbar som Langer, Monty och Singh.
Men vi får väl snart en indikation, helt enkelt.
