I fjol var det en makalös spoon på 18:e och när historien om DP World Championship 2014 ska berättas så är det en järnfemma på det 17:e som kommer att göra det.
Givetvis fullt begripligt, eftersom det var just det slaget som till sist såg till att separera Henrik Stenson från massan och innebar att han övertog ledningen och så småningom ryckte åt sig titeln.
Men för mig var det avgörande slaget ett helt annat och långt i från lika spektakulärt eller glamoröst och det utspelades inte inför lika många ögon.
Jag tänker på den parräddande putten från fem meter på tolvan, som såg till att han fortfarande fanns med i det här racet. För sannolikt var Stenson redan rätt uppretad efter den bortslagna bollen (visst var det väl en socket?) och dubbeln på elvan. Så efter en lätt duffad chip på det tolfte hålet såg det ut att bli en demoraliserande bogey – och i det läget hade det varit lätt att både säkringar och topplock gick i värmen och pressen.
Men Stenson samlade sig och lyckades dra i sitt par, medan stackars spelpartnern Cabrera Bello brände från en meter efter ett fantastiskt bunkerslag och gjorde bogey.
Hade vi sett det omvända tror jag att det hade varit game over, men att svensken lyckades samla sig, hämta ny kraft och mäkta med en bra avslutning visar också hur långt han har kommit som spelare.
Så hur ska vi då se på det här året för Stenson?
Tja, för mig så måste jag säga att segern förändrade väldigt mycket. För oavsett hur jämnt, stabilt och inkomstbringande 38-åringen har presterat går det inte att komma ifrån att spelares karriär mäts i och definieras av titlar. Och ett segerlöst år av en kille i Stensons kaliber känns som något av ett misslyckande, hur man än vrider och vänder på saken – trots att golf är anmärkningsvärt i och med att de bästa spelarna vinner så sällan.
Men nu kommer Henrik Stensons 2014 i stället att gå till historien som ett av hans allra bästa i karriären så här långt. Topp 4 i två majors (och 14:e och 39:a i de två andra), ett lysande Ryder Cup, riktigt nära att plocka hemmaturneringen Nordea Masters innan han till sist alltså piskade världsettan Rory McIlroy och ett välmeriterat gäng i den europeiska tourfinalen. Det var också första gången han försvarade en seger på den här nivån.
Räcker det också till titeln som Årets Golfare eller väger Anna Nordqvists två LPGA-titlar från i våras tyngre?
Juryn har ett intressant jobb framför sig.
