SAIK:aren skickar vykort från Macrihanish och sen är systemet i full gång.

Tankarna på den vindlande lilla vägen ut mot Campbelltown, dofterna, sältan från havetm klitterna, den lekfulla layouten och värmen runt borden i klubbhuset efteråt, när frusna fingrar får liv igen.

Det finns alltid skäl att längta till Macrihanish och en av Skottlands mest genuina golfupplevelser.

Det mytomspunna förstahålet, Battery, inleder ronden och när jag spelade var medvinden så stark att den perfekta linjen över stranden inte alls kändes särskilt vågad och en bra drive gav mig bara en 60-graders wedge in.

Att spelet, som alltid, ändå fick sista ordet när jag toppade ovan nämnda wedge över greenen och in i den tjocka ruffen lämnade märkligt nog inte samma avtryck.

Men i SAIK:arens fall ser det ju dessvärre ut som att dagen har inletts med en liten snärjhook. Å andra sidan får han vara glad över lågvattnet.