Att R&A:s medlemmar röstade för att i framtiden inkludera kvinnliga medlemmar är givetvis att betrakta som glädjande.

Samtidigt hade något annat förstås varit fullständigt otänkbart.

Peter Dawson – och andra ledande inom klubben – hade aldrig deklarerat en omröstning i frågan om man inte hade varit övertygade om ett positivt resultat, eftersom motsatsen hade vait fullständigt förödande för golfens ledande organ. 

Ett nej hade gett så mycket kritik, diskussion och negativ publicitet att klubbens ställning sannolikt hade ifrågasatts av golfvärlden och brittiska politiker.

Därför är det heller inte så mycket att säga om den förkrossande majoriteten 85-15. En del undrar över vilken sten de 15 procenten som röstade emot ligger under, men ärligt talat räcker det väl med att besöka vilken gammal brittisk golfklubb som helst för att upptäcka att de inte riktigt har samma synsätt på uppdelningen mellan män och kvinnor som vi. Så jag är nästan förvånad över att det inte var ännu tightare.

Nu återstår att se hur andra klubbar med banor på The Open-rotationen (Muirfield, Troon, St Georges) reagerar på beslutet, som sannolikt kommer att öka trycket på dem att göra samma sak om de vill vara med och arrangera tävlingen i framtiden.

Dessutom kan man ju också roa sig med att fundera över tänkbara medlemmar. Vår egen Annika Sörenstam har nämnts som ett tänkbart namn, men kanske letar man inom Ö-rikets egna gränser först?