Jag och ett par kollegor landade dagens lunchdiskussion i begreppet ”ranger”.
Finns det ens kvar i Golfsverige längre?
Vår kollektiva känsla är att det knappt gör det. Rangers (kontrakterade eller självutnämnda) var en relativt vanlig syn på klubbarna för ett tiotal år sedan och även om arbetsuppgifterna varierade så var den skräckinjagande skylten i vindrutan på golfbilen alltid nåt som satte nerverna i gungning.
Nåväl.
Om nu titeln finns kvar så är dte i alla fall mellannorrlands bäste ranger som har skickat den här bilden. Om han har hittat den på sin hemmaklubb är oklart, så jag en guldstjärna som kan informera om var man hittar den.
Smårolig är den i alla fall.
3 Spelat sen sist – Eksjö GK SL korrat
Bana: Eksjö GK. Antal hål: 18. Spelklar: Klubben bildad redan 1938. Nuvarande 18-hålsbanan var spelklar 1975. Greenfee: 370/420 kr. Arkitekt: Anders Amilon. Hemsida: www.eksjogk.se
Eksjö GK
XXXXX
Text & foto: Tobias Bergman
Ett inledningshål som skulle platsa på vilken svensk bana som helst väcker lusten till liv. En fortsättning med en övervägande del roliga och välritade hål ser till att känslan stannar där för resten av ronden.
Det är sällan vi pratar om dolda pärlor i Golfsverige nu för tiden, men Eksjö GK är precis en sådan. Belägen en bit från de stora allfarlederna och lite i skymundan av mer påkostade och omtalade projekt, men är trots detta en härlig promenad i en terräng som växlar mellan park och skog och en design som begär att du har klarat av grundkursen i spelstrategi.
Karaktär: Park- och skogsbana.
Spela när: Normalt öppnas banan i mitten av april, men man ska ha i åtanke att vi befinner oss på det småländska höglandet, så det tar sin tid innan växtligheten kommer i gång. Men sedan går det ofta ganska fort, eftersom underlaget är fint.
Passar för: Den som gillar att tänka till och fundera över strategin, istället för att slentrianmässigt plocka fram drivern.
Öppningshålet: Wow! En högt placerad tee, ackompanjerad av några fina, välplacerade ekar och ett spännande greenområde väcker lusten till liv direkt och välkomsthälsningen hade knappast kunnat vara bättre.
Räcker ett trepack: Det ska man nog inte vara så säker på. Det finns både skog, vatten och hög ruff att slå bort bollar i.
Bästa hålet: Ettan är det givna svaret. Men kanske också det 13:e kan vara med och slåss? Ett dramatiskt utslag och ett svårt inspel mot en inbunkrad green är inte alls så dumt.
Svagaste hålet: Korta och vassa par 4:or har vi alldeles för få av. Tyvärr är Eksjös nia bara kort och knepigt, med ett småtrist inspel mot en green som troligen borde byggas om.
Så prövas konditionen: Jodå, terrängen är delvis rätt kuperad så visst går pulsen upp emellanåt.
Frågetecknet: Stökigt, kladdigt och en massa gammal disk på borden gav ingen skön känsla i restaurangen. Förhoppningsvis inget signifikativt, utan bara en dålig dag?
Boxen: (här fixar vi grafik/skiss på hålet)
Fulkes favorit:
”Jag sponsrar det 18:e hålet och det tycker jag också är banans bästa, i konkurrens med ettan. Det är ett tufft, men roligt avslutningshål som kräver mycket av spelaren. Jag har själv en del bollar i skogen till höger där.”
Nånstans finns det något väldigt roligt och ironiskt i att det är en svag dogleg höger och ber om en fade från tee, vilket inte direkt ligger i linje med hur Fulke själv brukar spela.
Plus
Banan överraskar verkligen och själva spelupplevelsen får oss på väldigt gott humör.
Minus
Två små bilder på en vägg i klubbhuset. Tja, i stort sett är det allt vi får veta om att Pierre Fulke kommer härifrån. Vore det inte på sin plats med en egen hörna med minnessaker? Det är få klubbar som kan skryta om att de har fostrat Ryder Cup-spelare.
