Det kan ha varit ett släng av stjärnglansen från Nordea Tour-galan som orsakade saken, men oavsett vilket vaknade jag på morgonkvisten kallsvettig och med ett ryck, mitt i mardrömmarnas mardröm.
Bloggen var uttagen i Europas Ryder Cup-lag.
Det kändes visserligen lugnt till en början eftersom kapten Monty säkerligen skulle bänka mig ändra fram till singelspelet, vilket därmed skulle innebära att jag kunde ägna två fulla dagar åt att gå innanför repen och titta på fin golf innan det så småningom blev dags att dra ned byxorna på söndagen.
Men Monty hade andra planer. Det blev fyrboll med Peter Hanson (José Maria hade således inget med uttagningen att göra) och jag var livrädd. Jag försökte koncentrera mig på uppgiften på rangen och tänkte att det skulle funka att gömma sig bakom Hansons birdiemaskineri, men var något stressad inför det faktum att allt som min vingliga sving levererade var trötta, korta skav till höger.
Men jag vaknade innan tee-off.
Något säger mig att just det var det klart bästa utfall den drömmen kunde få.
