Fler krönikor
1) Positiv trend
Vi struntar i att titta tillbaka på de där förhistoriska upplagorna där Storbritannien och Irland försökte sköta sig själva. För det har ändå ingen relevans i sammanhanget. Nej, låt oss i stället se till de sju senaste matcherna. Då har plötsligt Europa den förkrossande statistiken 5-2 och det här vet givetvis spelarna om, eftersom många av dem har varit inblandade i dessa matcher.
Men…
…25 amerikanska segrar på 38 matcher inger trots allt viss respekt.
2) Vi är underdogs
Trots ovanstående tycks alla otroligt nog ha fallit i fällan igen. Spelbolag, media, publik… tja, de flesta verkar vara inställda på att USA är favoriter och kommer att vinna. Och de europeiska spelarna gör förstås inget för att förändra bilden, utan förstärker den gärna.
Men…
… inga men. Att vara underdogs passar perfekt.
3) Vi har färre rookies
McIlroy, Donald, Hanson – alla vittnar de om samma sak. Att vara rookie på ett Ryder Cup är som att anlända månen i ett par speedos och med badtofflor på fötterna. Hur mycket du än har gjort för att ta dig dit, så går det liksom inte riktigt att vara förberedd på vad som väntar och allt känns en smula obekvämt. Den här gången har Europa bara en rookie, medan USA mönstrar fyra. Klar fördel Europa.
Men…
… å andra sidan är det inte många Ryder Cup-rookies som har majors under bältet. Det har både Bradley och Simpson. Medan Snedeker och Dufner har visat att de är rätt skapliga att hantera press de med.
4) Vi har världens bästa spelare
Woodseran tycks vara över. Nu är det Rory McIlroy som äger golfvärlden. Hans närvaro och sorglösa inställning kommer att lyfta laget och medför respekt från motståndare.
Men…
… världsettan är också spelaren alla vill slå och som ingen har något att förlora mot. Kolla med Tiger Woods om ni tvivlar på det.
5) Vi kan spela foursome
Där jänkare tycker det är märkligt och konstruerat att inte få slå på sin egen boll så har Europa omfamnat spelformen totalt. Spelarna i årets lag har vunnit 27 foursomematcher och bara förlorat nio. Luke Donald (6 matcher) har fortfarande aldrig förlorat och det har inte Sergio Garcia (9 matcher) heller.
Men…
…i de två senaste upplagorna är resultatet faktiskt oavgjort i spelformen.
6) Vi är inte så dåliga i singlarna
Det har ju blivit en etablerad sanning att Europa är värdelösa i singel och att vi blir överkörda om den europeiska ledningen inför söndagen är mindre än tio poäng. Men riktigt sååå usla är vi inte. De som är med på Medinah har faktiskt statistiken 12-13 i singel.
Men…
… det finns någonstans en läskig känsla att om det där röda tåget börjar rulla så kan det gå fort.
8) Hemmaplan är ingen fördel längre
Det fanns en tid på amerikanska sportpublik kunde skrämma slag på vilsna européer. Numera lirar de flesta regelbundet här borta och vet vad som väntar. Därmed blir det således inte chockskador när någon skriker ”Get in da hole” vid utslaget på ett 420 meter långt par 4.
Men…
… av de två segrar USA har tagit på de senaste sju upplagorna har båda kommit på hemmagräs.
9) Supertrion sviker USA
Woods, Mickelson och Furyk har också spelat en hel hög med Ryder Cups. Det har varit bra – för Europa. För som den här trion har underpresterat genom åren. Av 90 matcher har de bara vunnit 32, vilket alltså ger en segerprocent på 35%. Med tanke på hur mycket de alltid får spela är det kanske huvudorsaken till de amerikanska resultaten de senaste åren.
Men…
… Woods är i alla fall i närheten av ett anständigt facit numera och närmar sig 50%.
10) Europa har teamkänsla
Amerikanerna säger alltid hur roligt de har och hur mycket de uppskattar Ryder Cup. Européerna visar det i stället. Det går inte att komma ifrån känslan av att USA kommer hit som tolv individualister som tussats ihop för att de måste, medan Europa kommer hit som en enhet med den tydliga målbilden att knocka storebror.
Men…
… kanske är en ny era på väg, för känslan är att många av de nya amerikanska stjärnorna känner varandra väl och har kul ihop.
