Det är roligt att titta på proffsgolfare när de är på humör.
Men vill vi verkligen lära oss något så är det dagarna de inte är det vi ska följa.
Henrik Stensons andrarond i de olympiska spelen i Rio de Janerio var en uppvisning i många saker, men vad de 18 hålen framförallt berättade för oss är vilken nivå svensken numera befinner sig på i sin karriär.
När han hålade ut för sin birdie på det 18:e hålet så betydde den att det stod 68 slag i scorekortet och tre under par och till synes så var det bara ännu en dag på den arbetsplats han blivit så bekväm på. Men bakom siffrorna döljer sig ett mer dramatiskt äventyr, där svingen var tröttare och mer opålitlig än under torsdagen och de oförklarliga misstagen allt fler.
För några år sedan kunde jag se hur samma typ av prestation ledde honom till en dyster 74:a och förlorad tätkontakt, eftersom han då var så beroende av det långa spel som varit så framgångsrikt under stora delar av hans karriär.
Men numera finns det alltid något att falla tillbaka på och somliga skulle förklara det med ett mer pålitligt närspel och en putter som inte längre arbetar hårt och framgångsrikt i korta skift, utan är en mer kontinuerlig kamrat i bagen.
Fast det finns fler faktorer och Henrik berörde själv några av dem efter fredagens rond.
Jag tror att vi kan samla många av dem under det diffusa begrepp som kallas erfarenhet och i så fall inkluderar jag vikten av en klok spelplan, förmågan att inte försöka jaga i kapp slag efter misstag och att kunna känna av den perfekta balansen mellan gas och broms, som Tiger Woods alltid var så duktig på att hitta.
I tillägg till det börjar också den mentala styrkan bli en allt större tillgång.
Stenson har, tillsammans med rökningsavvänjande caddien Gareth Lord, varit rätt irriterad där ute på banan och stört sig på oredan både innanför och utanför repen på den olympiska golfbanan. Men där han tidigare kunde slå slaget i uppretat skick, ser han nu till att ta om och nyttja den tid han har till sitt förfogande och ibland mer än så. Därmed hinner också den värsta hetsen rinna av och han ser alltid till att vara redo för att göra det han ska.
Så istället för att låta de olympiska medaljdrömmarna avlägsna sig under fredagen så kom de istället närmare tack vare den kraftsamling vi fick se.
Man kan givetvis fundera om man orkar fortsätta gräva djupt om spelet skulle svikta på samma sätt under helgen, eftersom det kostar på krafterna att behöva kämpa på det här viset. Men jag tror att han vill det här alldeles för mycket för att släppa tävlingen ifrån sig och om man hellre vill ha siffror att stötta sig på istället för känslor så kan jag erbjuda dessa.
Henriks rond på 68 slag innebar att han drog upp sin snittscore på de 20 senaste ronderna på European Tour med 0,02 slag.
Från 67,79 till 67,81.
Förstår ni hur bra det egentligen är?
