Det är sen eftermiddag och råder febril aktivitet på puttinggreenen nedanför St. Leon-Rots klubbhus där den officiella fotograferingssessionen pågår. Båda lagen är samlade. Stämningen avslappnad. USA:s och Europas spelare uppträder snarare som kollegor än som kombattanter, de småsnackar och tar selfies med varandra.
Nu har det blivit dags för den europeiska kaptenen Carin Koch att ta med sig sin trupp och segerpokalen för att posera i lördagens rosapräglade outfit.
Stefan Koch står bredvid och tittar på, det här blir hans sjätte Solheim Cup.
2003 på Barsebäck bar han bagen åt hustrun Carin.
Tolv år senare är hans roll…
– Som vanligt – dagpappa. Barnen kommer ju hit i morgon onsdag. Jag älskar det här och det är riktigt roligt att vara så nära laget. Det ska bli spännande, jag kommer bara att gå runt och njuta. När jag kom hit och träffade alla caddies som jag känner så hade jag knappt tid att äta lunch för att alla kom fram och pratade. Det var ett roligt återseende, säger Stefan.
Och hur många av spelarna känner du?
– Två tredjedelar.
Hur har tiden som make till kaptenen varit?
– Första året var en piece of cake, en transportsträcka med några få möten. De senaste fem månaderna har varit väldigt busy. Carin har rest mycket och den egna golfen har blivit lidande. Vi har också varit på fotboll i München två gånger för att promota Solheim Cup i samband med FC Bayerns matcher på Allianz Arena. I våras när vi var där fick Carin gå in på planen i halvtidspausen och slå chippar tillsammans med maskoten inför 70 000 åskådare.
Hur mycket bollplank har du varit?
– Det var ju några personer som det stod emellan vid laguttagningen och där diskuterade vi en del. Men nu under veckan klarar sig Carin och hennes vice-kaptener coachningen alldeles utmärkt, så jag får fungera som stöd på annat sätt.
Stefan Koch och sönerna Oliver och Simzon kommer att bo tillsammans med laget på det officiella spelarhotellet.
– Jag ska försöka skildra Solheim Cup utanför golfbanan och lite av vad som händer inne i lagrummet.
Och avslöja några hemligheter kanske…?
– Hoppas det, men jag får väl kolla med bossen först.
