Bröderna Sörvik var duktiga idrottsmän, inte minst golfspelare.
På äldre dagar spelade Birger i en fyrboll där min farbror Bruno ingick.
Bruno vann sina matcher på sitt goda humör mer än på en utvecklad teknik. Han gick i Göteborgs Samskola och blev kallad ”Ateisten”. Skälet var att han hade stort A i alla andra ämnen, men bara litet a i Kristendom. Sådan är Göteborgshumorn, när den är som bäst.
Fyrbollen spelade tre förmiddagar i veckan. Medelåldern var 86 år och gruppen kallades ”Begravningspatrullen”. Jag vandrade med det här gänget vid flera tillfällen, vilket uppskattades, för jag hade bättre syn och kunde peka ut var deras bollar hade hamnat.
När Birger, fortfarande liten och gymnastiskt spänstig fyllt 90, gjorde han hole-in-one på korthålet uppe i backen. Han ville göra frivolt, men kamraterna stoppade honom.
Jag tänker på detta när jag läser att golfspelet i Sverige, än en gång undantagits från att kunna kallas för avdragsgill friskvård.
Vad detta innebär är, att golf inte kan vara avdragsgillt, eller kunna betalas av ett företag. Samtidigt tycks alla vara överens om, att ingen annan idrott kan mäta sig med golf ur friskvårdssynpunkt. Golf är en av Sveriges tre största sporter – fotboll, golf, hästsport – och endast fotboll räknas av våra styrande, som friskvård. Bakom besluten ligger en harang av invändningar, inte mot själva sporterna, men mot hur denna friskvård ska undantagas beskattning. Är det exempelvis rimligt att din, eller min årsavgift ska betraktas som avdragsgill? Är golfspelet öppet för alla, eller måste du vara medlem någonstans?
Du behöver inte vara medlem. Det är upp till klubbarna att bestämma om du får spela eller inte. Lagar du nedslagsmärken, känner du till etiketten, krattar du i bunkern, då får du säkert spela.
I Sverige har vi några av världens bästa spelare med psykiska eller fysiska hinder. Vi är tio miljoner människor och mäter oss med de stora golfnationerna, men vår styrka är banorna, som klubbarna sköter med omsorg och som berikar vår natur.
Vad jag bäst kommer ihåg från mina första ronder för över 70 år sedan, var när pappa och jag åkte till det nyinstiftade Riksmästerskapet för Far och Son. Han hade skaffat sig en drömbrummare, en äldre tvåsitsig sportbil. Han hade just doktorerat och ville fira det. Vi vann inte, men vi började lära känna varandra. Han hade mycket att stå i, för vi var fem syskon.
Friskvård?
Livskvalitet!
Det är inte avdragsgillt, men det bjuder jag på.
