En pojke i skolåldern frågade hur länge jag spelat golf.
”Sjuttio år”, svarade jag och insåg att denne unge man inte hade en aning om vad detta innebar.
För sjuttio år sedan fanns varken tunnelbana eller tv. Jag var då tio år gammal och gick caddie åt min far på Stockholms Golfklubb, Kevinge. En caddie ser allt, hör allt och lägger samman intrycken. Alla världens golfspelare borde passera en förberedande kurs som caddies. Vi skulle spela bättre, fortare och möta alla situationer med djupare insikt.
Pappa flyttade sitt spel till Djursholm, där jag gick caddie på söndagar. Då tjänade jag tillräckligt för att kunna betala biljetten till Tarzan-filmerna på biografen Amiralen, vilket var veckans höjdpunkt.
”Vad har du för handicap?”, frågade den unge mannen.
”Ingen alls. Jag spelar inte i tävlingarna längre. Jag spelar med mina vänner och vi gör upp om handicap från gång till gång.”
”Hur då?”
”Om min gode vän T vann senast får han färre slag nästa gång. Om min gode vän K vann får jag ett slag extra nästa gång och på det här sättet sköter vi matcherna och jämkar handicapslagen för att samtliga ska ha chansen att vinna. Det enda som skiljer sig ibland är när jag insisterar på att få en bisque.”
”Bisque?”
”Fransmännen har givit oss två begrepp inom spelet. Det ena är ’dormie’ efter ordet ’dormir’, som betyder sova på franska. Om du spelar i en match och råkar vara två hål upp på 17:e tee, är du sovande. Det återstår bara två hål att spela och du kan inte förlora.
”Jag spelar med mina vänner och vi gör upp om handicap från gång till gång”
Men han har fortfarande chansen att dela matchen! Bisque är ett handicapslag du gör upp med din motspelare om.
En bisque är diaboliskt, en hemlig handicap. Du och jag spelar. Du får en bisque. Du behöver inte säga när du tar ut slaget, förrän innan du slår ditt utslag på nästa hål. Låt oss säga att du och din motspelare delar 16:e hålet. På väg till 17:e utslaget säger du:
’Här tar jag min bisque!’ Därmed blir du ett upp inför det avslutande, eller så. Med ’bisquen’ i matchen kan allt hända.”
”Tänker du ägna dig åt golf?” frågar jag denne krullhårige lintott.
”Nej”, svarar han. ”Det enda jag vill just nu är att slå mig över vattnet till fjärde greenen.”
”Vad tänker du på?”
”Den ska över… och jag har inte så många bollar kvar.”
”Hur tänker du?”
”Den ska över.”
Han toppar slaget in i gyttjan på andra sidan. Vi skiljs genom att nicka till varandra.
Spelet är till för glädje, men utan förtvivlan eller besvikelser skulle vi inte bry oss.
För mig är spelet glädje och något att fundera över.
