2011: Seger i U.S. Open, delad 15:e i The Masters.
2012: Seger i PGA Championship, delad 40:e i The Masters.
2014: Seger i The Open Championship och PGA Championship, delad åtta i The Masters.
2015: Fyra i The Masters.
2016: Delad tia i The Masters.
2017: Delad sjua i The Masters.
2018: Delad femma i The Masters.
2019: Delad 21:a i The Masters.
2020: Delad femma i The Masters.
2021: Missad kvalgräns i The Masters.
2022: Tvåa i The Masters.
2023: Missad kvalgräns i The Masters.
2024: Delad 22:a i The Masters.
Majors 2015–2024: Fyra andraplatser, totalt tio topp-5, totalt 21 topp-10.
2025: SEGER I THE MASTERS!!!
– Jag skulle faktiskt vilja börja den här presskonferensen med en egen fråga: Vad tusan ska vi prata om nästa år? Allvarligt talat – det här är en dröm som gått i uppfyllelse. Jag har drömt om den här stunden så länge jag kan minnas. Jag nämnde det under prisceremonin, men att se Tiger här 1997, hur han gjorde det han gjorde och vann sin första gröna kavaj – det inspirerade så många i min generation att vilja följa i hans fotspår. Det har funnits stunder i min karriär där jag inte trodde att jag någonsin skulle få ha det där vackra plagget över axlarna. Och jag gjorde det verkligen inte lätt för mig idag. Jag var nervös. Det var en av de tuffaste dagarna jag någonsin haft ute på banan. På ett konstigt sätt tror jag att dubbelbogeyn på ettan hjälpte mig att slappna av lite. Och det är märkligt – när jag gick till tee på hål två, var det första som dök upp i huvudet Jon Rahm, som för ett par år sedan också inledde med en dubbel och sedan vann. Så åtminstone var mitt tankesätt rätt – jag tänkte ändå positivt. Men det var verkligen en känslomässig berg- och dalbana idag. Men jag är stolt över hur jag kom tillbaka – efter dubbeln på hål 1, efter dubbeln på hål 13.
Om reaktionen efter segerputten:
– Det fanns inte mycket glädje i den reaktionen. Det var bara lättnad. Det har verkligen varit en känslomässig berg- och dalbana idag. Och ärligt talat – det som kom ur mig på sista greenen i särspelet var minst elva, kanske fjorton års uppdämda känslor. Sedan 2011 har det här funnits inom mig. Det har varit fjorton långa år, men till slut fick jag det gjort.
Om att leva med alla misslyckanden i The Masters och resterande majortävlingar sedan 2014:
– Det har varit väldigt svårt. Och det har inte bara handlat om att vinna nästa major, utan om Career Grand Slam. Att försöka bli en av bara sex spelare som lyckats med det. Och samtidigt har jag sett flera av mina konkurrenter ta på sig den gröna kavajen under resans gång. Ja, det har varit tufft. Men varje gång jag kommit hit har jag försökt att ha en så positiv inställning som möjligt. Och jag tror att alla dessa år av erfarenhet här har byggt upp något – jag känner mig lite mer bekväm med varje slag som krävs. Jag pratade om det redan i början av veckan – men det är en sak att prata om det, en annan att faktiskt göra det. Det har varit en tung börda att bära – men nu slipper jag bära den, och det känns som en enorm lättnad. Och det bästa är att jag vet att jag får komma tillbaka hit varje år – och det känns fantastiskt.
Om att misstagen såg ut att leda till ytterligare ett nederlag, men att man inte får glömma att det också var första gången som Rory McIlroy hade en vecka där det dels studsade rätt för honom, dels bjöds på riktigt bra spel av honom på Augusta National:
– Jag har haft lite medvind hela veckan. Och med tanke på allt jag har fått gå igenom de senaste åren, så tycker jag faktiskt att jag förtjänade det. Varje gång jag hamnade bland träden den här veckan så hade jag en lucka. Till och med andraslaget på sjuan idag – som jag förmodligen inte borde ha slagit – Harry sa till mig att låta bli. Men jag sa bara: ”Nej, nej, jag fixar det här.” Så ja, jag hade tur. Och man behöver lite tur för att vinna den här typen av tävlingar. Jag såg inte bollen på hål 11, men jag hörde publikens stön när den rullade mot vattnet, och sen jublet när den stannade – och då förstod jag att den klarat sig. I den här sporten måste man vara en evig optimist. Jag har sagt det tills jag blivit blå i ansiktet, men jag tror verkligen att jag är en bättre spelare nu än jag var för tio år sedan. Det är otroligt svårt att ha tålamod. Det är svårt att komma tillbaka år efter år, göra sitt bästa – och ändå inte lyckas. Det fanns ögonblick på de sista nio hålen idag då jag tänkte: har jag tappat det igen? Men återigen lyckades jag slå några riktigt viktiga slag när det gällde som mest – och jag är väldigt stolt över det.
Om sitt unga jag som slog ut segerchanserna bland husen bredvid tian år 2011:
– Det var en ung man som egentligen inte visste särskilt mycket om världen. Någon som hade mycket kvar att lära och mycket kvar att växa i – och kanske också någon som inte riktigt förstod sig på sig själv. Jag förstod nog inte varför jag satte mig i en så bra position 2011, och jag förstod nog inte heller varför jag tappade det på det sättet. Men idag har jag mer självinsikt, mer reflektion. Att ha gått igenom motgångar, tuffa förluster och allt däremellan – det formar en. Och jag skulle säga till honom: håll kursen. Fortsätt tro. Och det skulle jag säga till alla unga killar och tjejer som lyssnar på det här. Jag har bokstavligen förverkligat min dröm idag, och jag vill säga till varje pojke och flicka som hör detta: tro på era drömmar. Om du jobbar hårt och lägger ner ansträngningen, så kan du uppnå precis vad du vill.
Om caddien Harry Diamonds betydelse:
– Efter att vi hade signerat scorekortet gick Harry och jag mot golfbilen som skulle köra oss tillbaka till 18:e tee (för särspel). Han sa: ”Kompis – det här hade vi tagit direkt i måndags morse.” Och jag svarade: ”Ja, helt klart hade vi det.” Det var en enkel omstart. Han sa i princip: Tänk så här – i början av veckan hade du gladeligen gett din högra arm för att få spela särspel. Och det hjälpte mig att få rätt perspektiv på det. Jag har känt Harry sedan jag var sju år gammal. Vi träffades på puttinggreenen på Holywood Golf Club. Vi har haft så många fina stunder ihop. Han har varit som en storebror för mig genom hela livet. Att få dela det här ögonblicket med honom, efter alla gånger vi varit nära och allt skit han har fått ta från folk som inte har en aning om vad det här spelet handlar om… Ja, den här segern är minst lika mycket hans som min. Han är en enormt viktig del av det jag gör, och jag kan inte tänka mig någon bättre att få dela det här med.
Om att äntligen få vinna The Masters:
– Jag kommer inte jämföra det med livshändelser som att gifta sig eller få barn. Men det är den bästa dagen i mitt golfliv. Och ja, jag är väldigt stolt över mig själv. Stolt över att jag aldrig gav upp. Stolt över att jag fortsatte komma tillbaka, borsta av mig besvikelserna och inte låta dem äta upp mig. Det där med att vara evig optimist, igen. Ja… väldigt stolt.
