Premiären av inomhusligan TGL blev lyckad. Men själva matchen blev inte särskilt spännande – Ludvig Åbergs The Bay Golf Club krossade New York Golf Club med 9-2 (15 hål, en poäng för hålvinst).
Åberg, Shane Lowry och Wyndham Clark satte tonen direkt och tog ledningen med 1–0 efter en birdie på första Triples-hålet. I Triples går bollen som en stafettpinne genom laget. Efter de nio Triples-hålen var ställningen 6–1. New York Golf Club – med Xander Schauffele, Rickie Fowler och Matt Fitzpatrick – hade svårt att rå på motståndarna, framförallt Ludvig Åberg som var glödhet med puttern.
Överlägsenheten fortsatte in i singelspelet. Shane Lowry besegrade Rickie Fowler och utökade ledningen till 7–1, vilket säkrade segern i hela matchen. Wyndham Clark slog inte av på takten och vann det elfte hålet mot Matt Fitzpatrick. Ludvig Åberg ville inte vara sämre och besegrade Xander Schauffele. På det 13:e hålet vaknade Fowler till och reducerade till 9–2, vilket blev slutresultatet efter att de två avslutande hålen delats.
Matchen blev en ensidig historia, men under denna premiärkväll var spänningen i matchen sekundär. Det viktigaste var att se hur alla komponenter i SoFi Center fungerade, hur spelupplägget såg ut och hur TGL upplevdes på TV.
Imponerande teknologi
SoFi Center är specialbyggt för just TGL, och de två teknologiska huvudinslagen imponerade. Den gigantiska skärmen gav mer underhållning än en simulatorkub i en kall lada bredvid maskinhallen och skapade en tydlighet i det långa spelet som på förhand kändes svår att uppnå.
Men skärmen är samtidigt bara en uppumpad golfsimulator. Den riktiga stjärnan i arenan var den roterande och justerbara greenen som gjorde närspelet och puttningen till en njutning.
Okej tempo
Skottklockan gjorde att spelet och produktionen flöt på bra. Spelarna såg dock stundtals ovana ut vid att ha tidspress på sig – förutom speltempoföredömet Ludvig Åberg, förstås. Han körde på som vanligt.
Däremot drog något som kallas The Hammer och ett par till synes onödiga timeouter ner på tempot.
Stämningen
Spelarna såg ut att ha riktigt roligt ute på planen. Det hade varit en katastrof för TGL om de hade varit obekväma, undrande eller ointresserade. Lyckligtvis präglades kvällen av skratt, lugn och trivsam stämning.
Kanske saknades lite nerv och psykningar i samtalen mellan spelarna, men vi får inte glömma att de flesta som deltog under premiärkvällen är lugna och trevliga unga män. De var dessutom lite nervösa och hade, precis som oss tittare, ingen aning om hur detta skulle falla ut.
Nu är ligan igång, och spelarna kommer säkert bli mer bekväma med att bära mikrofon och ha en strålkastare i ansiktet. Då lär dialogen ta fart, och förhoppningsvis ökar också kämpaglöden för lagets skull.
Det gillar vi absolut inte
Musiken. I bakgrunden spelades musik nonstop, vilket bara var störande. Det var redan stundtals svårt att hänga med i samtalen eftersom alla spelare och kommentatorer pratade i munnen på varandra. Att dessutom behöva lyssna på hög musik gjorde inte saken lättare.


