LOUISVILLE, KENTUCKY Det har funnits där redan tidigare i veckan. Alltså, det riktigt vassa spel som Alex Norén är kapabel att prestera i nuläget och som medfört att han vid 41-års ålder upplever en av sina stabilaste perioder på PGA Tour någonsin.
Den definitiva utväxlingen dröjde dock till söndagen när alla bitar slutligen föll på plats. För Noréns del var det en fördröjd islossning i puttningen som skulle få bromsen att släppas upp på allvar – och mynna ut i en bogeyfri 65:a där sex birdies hamrades in i scorekortet. Norén avancerade därmed upp till en delad tolfteplats, på totalt tolv under par och nio slag bakom segrande Xander Schauffele.
Grunden lades under lördagskvällen, där frustrationen över tredje rondens krassa utdelning på greenerna fick honom att köra ett extra puttningspass och sedan ge sig ut och kolla videos på tävlingar där den egna puttningen funkat som bäst.
– Jag tränade igår kväll och kollade sedan på filmer från tävlingsgolf som jag har lirat innan när det har känts väldigt lätt. Jag försöker ta mig an hur jag såg linjerna och hur jag stod över bollen. Jag vet att det är svårt att se det exakt men det ger ändå en visuell känsla att se sig själv när det har varit bra. Det hjälpte jättemycket idag, säger Alex Norén till Svensk Golf.
Norén anmärkte redan efter lördagens rond på att längdkänslan i puttningen inte riktigt fungerade fullt ut. Inför sista ronden bytte han därför tillbaka till den av sina två Odyssey O-Works #1W-putters som har en grad mer i loft. Detta ihop med vissa övergripande förändringar bidrog till en något roligare söndag på Valhallas krypvensgreener.
– Jag har slagit ner puttarna lite mycket in i gräset så att de har kommit ut lite vobbligt, och jag vet att om jag kan ändra lite på hur jag tittar på linjerna när jag står över bollen så träffar jag dem bättre.
Att han lyckas spurta upp till tolv under par medför att han noterar sin hittills bästa placering i PGA Championship. Den delade tolfteplatsen är inte enbart en produkt av bra puttning. Norén har även haft en riktigt stark söndag med järnen, där han kunnat varva fadeflykten med ett och annat välkontrollerat drawslag.
– Jag har nog aldrig känt mig så bra över bollen. Jag ger all cred till min tränare [Matt Belsham, reds anm] för jag var lite lost efter att jag inte kom med i slutspelet under förra året. Sedan hade jag en höst som började halvdassigt och träffade jag honom vid tävlingen i Las Vegas, då vände allting. Han sade en grej kring hur mina knän och höfter måste jobba lite bättre, sedan dess har detta nästan varit det enda som vi har jobbat på under ett halvårs tid nu.
Han lämnar nu PGA Championship och Kentucky med ett ökat självförtroende i spelet. Och en säkrad plats i nästa månads US Open på Pinehurst, där han och de övriga bland de 60 bästa på världsrankingen under kommande vecka kommer in.
– I helgen kändes som att jag hade ett spel som kunde räcka riktigt långt. Det är vad jag är mest nöjd med sett till allting. Jag har jobbat hårt under det senaste halvåret på att försöka få fram ett spel som producerar golf på högsta nivå. Och inte nöja mig med ett spel som är bra för det mesta, men inte när det är som allra tuffast sett till banornas nivå. När jag fyllde 40 år intalade jag själv att jag vill mycket mer än vad jag har gjort innan. Speciellt spelmässigt.
