LOUISVILLE, KENTUCKY På 16:e hålet kommer den slutgiltiga påminnelsen om att Ludvig Åberg faktiskt är en tourspelare av kött och blod. Tourspelare kommer att drabbas av lera på bollen i pressade situationer, och ibland maktlöst få se på när ett inspel sticker rejält vänster och skickar bollen rakt i greenens treputts-domän.
Tourspelare har också veckor när det är svårt att hitta något flyt i spelet, och de missar kvalgränser. Senast Ludvig Åberg drabbades av det var i mitten av juli förra året. Men den imponerande sviten efter Scottish Open, där samtliga varv har spelats under 20 raka tävlingar, är nu bruten.
Efter att den sista avlägsna chansen i form av eagleputten på 18 runnit honom ur händerna känns det nästan lite oklart vilken Ludvig Åberg vi kommer att möta efter fredagens 70-rond. Många av oss, utanför hans team och vänkrets, har inte direkt sett honom i en liknande situation tidigare – som kantas av betydligt mer besvikelse än framgång. Men det är samma 24-åring som träder ut ur tältet där scorekorten signeras, där det karaktäristiska lugnet och avslappnade skrattet finns lika nära till hands som vanligt.
Tävlingen är dryga tiotalet minuter bakom honom när de möjliga lärdomarna från veckan på Valhalla GC nyktert börjar summeras.
– Om man kollar på hur jag förberedde mig var det kanske inte optimalt. Såklart blev det lite konstigt i och med att jag inte spelade förra veckan. Att ta ledigt tre veckor före en major är kanske ingenting vi kommer att göra i framtiden. Det var mycket som var ganska bra, men generellt var jag inte tillräckligt skarp i de flesta delarna av spelet, säger Ludvig Åberg till Svensk Golf.
Nej, det står klart att Åberg inte nådde samma nivå som under förra månadens majordebut under The Masters. Men under fredagens rond får vi se honom visa stort tålamod och jobba fram de birdiechanser som krävs, för att strax därefter slås tillbaka av kostsamma missar.
Dagen stannar ändå ett under par, och kan ses som ett mindre fall framåt jämfört med torsdagens mer trevande 72:a.
– Idag hade jag bättre kontroll på bollflykten än igår. Jag kände att jag kunde sätta upp mig för att slå fade, draw och rakt mellanåt. Så det var mycket som var bra. Men återigen, generellt var jag inte tillräckligt skarp.
Att regnet avtog och en mjuk bana tacksamt inväntade honom och det resterande fältet under eftermiddagen spelade mindre roll, när spelet inte levererade till fullo.
Från olika håll väcktes också röster mot att tävlingsledningen inte valde att tillämpa lägesförbättring. Åberg riktar ingen direkt kritik mot detta men märkte absolut av följderna från PGA of Americas beslut genom att få lera på bollen vid ett antal tillfällen.
– Det skedde i stort sett varje gång jag var i fairway, tyckte jag. Ända sedan vi fick reda på det i morse kändes det lite frustrerande. Men jag tyckte vi hanterade det så bra vi kunde. Det är ingenting vi kan göra något åt och det är samma för alla de 150 spelarna i startfältet.
Lärdomarna är bokförda. Ludvig Åberg ska snart lämna Valhalla Golf Club två dagar i förtid och ta sig mot parkeringen i sällskap med mentorn Peter Hanson, flickvännen Olivia Peet och agenten Bud Martin. Inom kort väntar åter vardagen som tourspelare. Och det långsiktiga arbetet framåt. Om någon vecka flyger svingcoachen Hans Larsson över till USA.
– Vi kommer att jobba på de saker vi jobbar på. Ingenting i resultatet här förändrar de sakerna, konstaterar Åberg med samma orubbliga lugn som vanligt.
