Vad är grejen?
Rivieras 10:e är ett av golfens mest omtalade korta par 4. Hålet, som George Thomas ritade ihop under det glada 1920-talet, mäter endast drygt 280 meter från den lätt upphöjda teen. När PGA Tour gör sitt årliga stopp på Riviera Country Club, strax utanför Los Angeles, kommer du att tvångsmatas med mängder av superlativ om hålet ifråga. Inte minst när det får visa tänderna och smälla de spelare på fingrarna som inte riktigt lyckats bena upp designens taktiska pussel.
280 meter… Hur svårt kan det vara?
Under första speldagen av 2018 års Genesis Invitational försökte 91 spelare att gå för greenen på Rivieras 10:e hål. Hur många av dessa bollar stannade kvar på greenen? Två stycken. Under denna upplaga av tävlingen landade fältets snittscore för hål 10 på 4.055 efter fyra spelade ronder. Fjolårets snittscore var dock något lägre och stannade på 3.880 slag.
Men varför har världens bästa spelare så svårt att driva hålet och putta i för eagle?
Greenen är lätt vinklad åt höger och omgiven av tre stycken avlånga bunkrar. Den enda vettiga öppningen finns på den vänstra sidan, vilken tourspelarna ofta försöker spela mot med driver eller spoon. Men även denna väg handlar om att passera ett lutande nålsöga för att du ska kunna greppa puttern inför andraslaget. Vanligtvis görs det fler dubbelbogeys än eaglar här, när PGA Tour är på besök.
Okej. Men var vill du absolut inte hamna?
Till höger om greenen. Därifrån kan det bli riktigt stökigt eftersom greenen lutar från höger till vänster. Vi pratar riktigt jobbiga närspelsslag från kletigt kikuyu-gräs som kan få vuxna män att gråta. Eller åtminstone är riktigt knepiga att få fast i pinnens närhet och mer än gärna rinner ner i någon av bunkrarna. Om du inte heter Adam Scott, vill säga. Fjolårets segrare i Genesis Invitational kladdade ut bollen just på den högra sidan under andra ronden för att sedan lämna hålet med en proper birdie i kortet.
Så varför inte bara slå ut med järn och lämna dig en bekväm wedge in mot pinnen?
Många väljer att göra det. Helst mot den vänstra sidan av fairway så att greenen öppnas lite välkomnande mot dig. Men det är ingen solklar birdie som väntar. Marginalerna ökar med en wedge i handen men den som blir girig mot någon av de tuffare pinnplaceringarna får betala.
Jaha. Men vad säger spelarna?
Rory McIlroy: Här är det lika enkelt att göra en dubbelbogey som birdie.Men statistiken säger att du spelar hålet 0.3 slag bättre om du går för greenen än om du lägger upp dig
Justin Thomas: Jag har alltid valt att lägga upp mig. Kan jag göra par och även få i någon birdie så är jag bättre än de flesta i fältet under veckan. Greenens form passar bra för mina wedgar och den spinn jag har. Från tee slår jag allting mellan järnfyra till järnsexa mot den vänstra sidan av fairway. Det är inte ett jättesvårt wedgeslag så länge som du har ett bra avstånd in. Med min spoon missar jag vanligtvis åt höger, så det är bara att glömma att slå den från tee.
Tony Finau: Detta är ett av de bästa risk- och belöningshålen inom golfen. Du väljer mellan att ta en risk från tee och inkassera belöningen eller se slagen rinna iväg. Men detsamma gäller när du lägger upp dig från tee. Något som verkligen kännetecknar ett riktigt bra golfhål.
