Tournytt

DOKUMENT: Tiger Woods historiska comeback

Räkna aldrig bort en 43-åring med stelopererad rygg. Svensk Golf var på plats när Tiger Woods fullbordade sin återkomst till golfens absolut största sammanhang. Här är vår skildring av tidernas comebackseger.

Olof Åsgård • 2019-04-30

 FREDAG 12 APRIL, KLOCKAN 15:10: WOO–WAY–HEY!!! OOOH–NOO–NO! Den samlade amerikanska journalistkåren reagerar vilt och blixtsnabbt på bilderna som spelas upp på den stora tv-skärmen i pressbyggnaden på Augusta National. Tiger Woods blir tacklad av en polis! Ingen bryr sig om att slaget Woods just slagit från inne bland träden till vänster på 14:e hålet blir sensationellt bra. I ett absurt ögonblick riktas allt fokus just nu mot Tiger Woods fotknöl som polisen halkade in i, i sitt försök att skydda honom mot en bindgalen och uppspelt åskådarmassa. Förlåt, patronmassa menar jag – vi är ju på Augusta National och här heter åskådare patrons, punkt.

Alla håller andan.
Tiger Woods haltar lite.

Ska Tiger Woods behöva krypa sig till segern som Leonardo Dicaprio i Revenant? Orkar vi med att skriva en sådan historia? Den är ju på sätt och vis redan skriven, när han vann US Open på Torrey Pines 2008.Tiger Woods haltar, stannar till och gör en känna-efter-rörelse på tå. Det är knäpptyst i lokalen. Han tar ett par haltande steg till. Sen börjar han gå normalt.Journalisterna pustar ut och sätter sig ner i de läderklädda stolarna. En ropar rakt ut: ”Någon som har namnet på polisen? Han hade kunnat gå till historien som killen som förstörde det här!”

 



Ja, det hade faktiskt kunnat sluta där och då. Om det är någons kropp man inte ska glidtackla på Sol Campbellmanér så är det Tiger Woods 43-åriga, stelopererade och mångfaldigt kirurgiskt lappade kropp.

FREDAG 12 APRIL, KLOCKAN 17.13: HAHA! Internet har vaknat och en meme där någon klippt in Phil Mickelsons ansikte över polisens spelas upp på allas datorer. Alla har lugnat ner sig. Golf.com har hittat polisen:
– Nu är jag överallt på internet. Han gjorde birdie så jag tror allt gick bra. Jag är verkligen glad över att han gjorde birdie, säger han. 

LÖRDAG 13 APRIL, KLOCKAN 14.08: Henrik Stenson har precis avslutat sin bästa rond i The Masters, 67 slag. Men han är långt från täten och mest intressant är nog att lyssna på hans tankar om hur ledartavlan ser ut – och framförallt vad det skulle innebära om Tiger Woods går hela vägen imorgon.
– Det skulle vara extremt stort, framför allt för honom själv. Det är US Open på Torrey Pines som var sista va? Det är elva år sen. Det är många som tycker att det var en skräll att han kom tillbaka och placerade sig där han är på världsrankingen och vann Tour Championship. Han har huggit i tre majors i rad nu. Jag tror att han är riktigt sugen på det, sen är det fortfarande en bra bit kvar till att komma över 18 (majorsegrar, Jack Nicklaus rekordnotering). Men ska han komma dit behöver han ju ta en 15:e och då finns det kanske inget bättre läge än den här veckan, säger Stenson. 

LÖRDAG 13 APRIL, KLOCKAN 19.27: På skärmen vid min arbetsplats rullar en tv-intervju med Tiger Woods. Han är elva under par och kommer att spela finalronden i ledarbollen. Två slag bakom ledande Francesco Molinari. Woods ombeds beskriva sin känsla inför morgondagen.
– Det var ett tag sedan jag var med i täten här (på Augusta). Men å andra sidan de senaste två majortävlingarna borde vara värda något. Jag har varit med i mixen med en chans att vinna. Det hjälper.

Han får frågan om han fortfarande känner press eller om han är immun mot det.
– Nej, jag känner alltid press. Den dagen jag inte längre känner någon press, det är dagen jag slutar. Jag har alltid resonerat att om du bryr dig om något, då kommer du att känna press. Men det svar som får mig och flera andra att haja till mest är hur Woods kommer att tackla det faktum att ett åskoväder som drar in på söndagen gör att det blir trebollar från hål 1 och 10 på söndagen och att han, Molinari och Finau slår ut 09.20.
– Normalt sett är belöningen för att spela bra att du får en sovmorgon på söndag. Jag lär gå upp runt fyra, kanske 03.45. Börja processen med att få igång den här kroppen och sen köra.

03.45?! Nästan sex timmar innan han ska slå ut och bara drygt nio timmar från det att han avslutade tredje ronden. 

DOKUMENT: Tiger Woods historiska comeback
MED I MIXEN. Under lördagsvarvet spelade Tiger Woods in sig i ledarbollen för finalronden. Foto: Getty images

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 03.45: Tiger Woods väckarklocka ringer.

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 06.32: Det har tagit åtta minuter från huset jag bor i till Augusta National alla dagar hittills. Idag började jag köra klockan sex. Nu står jag blixtstilla i bilkön på Washington Road. Det är jag inte ensam om. Ett trettiotal poliser viftar och vinkar men är smått maktlösa mot bilarna som anfaller i fullstyrka från tre håll. Bromsljusen lyser upp mörkret och trafikljusen har inget inflytande längre. Folk ska in!

Det börjar bli på riktigt nu. Det som alla tvivlat på skulle ske igen är inte lika otänkbart längre. Det kan faktiskt bli verklighet idag. Tiger Woods går ut i ledarboll i The Masters och inte ens vädervarningar och den historisk tidiga spelstarten stoppar någon. Vi ska in! 

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 06.50: En av många säkerhetsvakter hälsar mig välkommen. ”Big day, today!”, säger hon och knyter näven. Tigerfebern märks överallt. 

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 07.10: Tillsammans med några andra journalister blir jag skjutsad i en golfbil från pressbyggnaden till banan och kommer fram när repen vid den stora ledartavlan till höger om ettan dras undan och åskådare som väntat i timmar väller in. De längst fram har bara ett mål nu. Att sätta ner sin stol vid 18:e green! Vissa börjar småjogga lite trevande trots att de vet att ingen får springa på Augusta. När ingen säger något så ökar de i täten tempot. ”No running, folks!” ropar en funktionär med pondus och tempot sänks genast.

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 09.07: TI-GER! TI-GER! TI-GER! Tiger Woods är på väg till första tee. Publiken skanderar, jublar, busvisslar. Woods måste hålla sig mitt mellan repen för att inte gå in i alla händer och armar som sträcker sig in mot honom.
– På andra tävlingar räcker det med att man träffar bollen för att vara ”The Man!”. Här på Augusta är det annorlunda. Här kan man skilja på birdie- och eaglevrål, sa Woods på en presskonferenstidigare i veckan.

Jag slutar räkna antalet ”You da man!” efter tio. Idag behöver han inte ens få upp bollen på peggen, än mindre i luften för att vara ”The Man!”. 

DOKUMENT: Tiger Woods historiska comeback
STARTTID. Tiger Woods inleder söndagen med en spoon mitt i fairway. Foto: Getty images

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 09.20: ”Fore Please! Now driving – Tiger Woods.” säger startern i grön medlemskavaj.

”YEEAAH!! TI-GER! TI-GER! TI-GER! YOU’RE THE MAN, TIGER! LETS GO, TIGER! TI-GER! TI-GER! TI-GER!” skanderar en vild och förväntansfull publik. 

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 09.58: I skogen till höger om treans green har jag hittat en bra plats. Även om jag i ärlighetens namn egentligen inte ser mycket av spelet förutom en svart keps och två röda axlar. Publikleden är packade. Det är knäpptyst. Händer börjar röra sig trevande uppåt. Förväntansfulla hoanden stegrar i styrka. En man kommer småjoggandes från tvåan precis när ett öronbedövande jubel utbryter. Den småjoggande mannen sträcker armarna i luften och bryr sig inte ett dugg om att han spiller ut hälften av innehållet i sin ikoniska gröna Mastersmugg. När Tiger Woods spelar golf behöver man inte se. Det räcker att höra.

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 11.01: En liknande makaronilåda som fjolårets mästare Patrick Reed bjöd alla tidigare mästare på i tisdags serveras också i pressbyggnaden den här dagen. I vanliga fall är man så uppassad här att ens svenska jag-vill-inte-vara-till-besvärådra brister. Idag är inte vanliga fall. Tiger Woods är på sjuan och har precis limmat upp sitt inspel intill flaggan och kommer att göra en enkel birdie. Jag inser att mitt glas är tomt, men alla servitörer och servitriser står klistrade framför tv:n. 

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 11.53: Tiger Woods slår ett dåligt utslag på tian. Jag har lånat en sån där grön fällstol av någonsom inte hunnit fram genomfolkmassorna till sin platspå tian. Här ser jag skeendena bra och det är en bestämd och beslutsam Tiger Woods som går förbi. Publikmassorna väller nu nerför backen mot Amen Corner. Och de skanderar:”TI-GER! TI-GER! TI-GER! YOU’RE THE MAN, TIGER! LETS GO, TIGER!”

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 12.32: Det dröjer inte lång tid innan publikvrålen från Amen Corner letar sig upp genom trädkorridorerna till 18:e green. De låter högt på tv och ännu högre i verkligheten. Det uppstår en mystisk akustik mellan de höga tallarna som levererar ett mäktigt eko som vibrerar över området.

DOKUMENT: Tiger Woods historiska comeback
DEN BIRDIE SOM KRÄVDES. Tiger sänker birdien på söndagens sista par 5, hål 15. Två starka långa slag följs av en väl förvaltad tvåputt. Foto: Getty images

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 12.51: Vädret!? Mörka moln börjar röra sig i horisonten. Jag ilar (okej jag går, jag är ju faktiskt på Augusta) till pressbyggnaden igen för att ta reda på om nya åskvarningar utfärdats. Riskerar det här avgörandet att regna och åska bort?

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 13.30: Pju! Det verkar som att Augusta National överskattat vädrets makter och underskattat hur energin som uppstår kring Tiger Woods verkar förmå alla oväder att hålla sig borta. Jag sätter mig ner och följer spelet på stora tv-skärmen. Det går att ta på stämningen även här inne.

Något stort är på gång. Journalistkårens pekfingervals på sina laptops är som en orkester. Tiger Woods är dirigenten och så fort han ska göra något upphör tangenttrycken och alla blickar lyfts för att följa slagen via tv-skärmen. Tiger Woods gör en birdie på 15. Journalisterna sorlar högt och fortsätter att skriva den här historien.

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 13.47: Tiger Woods gör det han ska göra. Utslaget på 16:e är hämtat rakt från Augusta Nationals skolbok. Den landar strax till höger om hål och rullar tillbaka ner mot detsamma. Jag ser det på skärmen. Jag behöver inte se putten. Jag vill uppleva ljudet och ilar (får skjuts) mot banan igen.
– Hur går det där ute, frågar mannen som skjutsar ner mig.
– Det ser bra ut.
– Vinner han?
– Ja, jag tror det. 

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 13.53: Runt klubbhuset börjar alla förbereda sig. Medlemmarna i sina gröna kavajer samlas under den ikoniska eken framför klubbhuset. De är många men när publikens vrål efter Woods birdie på 16:e letar sig upp till oss så kommer ytterligare tio ut. Nu är Tiger Woods i ensam ledning i The Masters med två slag tillgodo på klungan och två hål kvar att spela.

När publiken runt 18 får se birdiesiffran vändas fram på den jättelika vita ledartavlan, som bekräftar att vrålet nerifrån 16:e faktiskt var för Tiger Woods birdie, uppstår ännu ett euforiskt jubel. Några åskådare är på väg därifrån för att undvika det trafikkaos som kommer att uppstå efter slutsignalen. Jag tänker för mig själv att det är obegripligt, idrottshistoria är ju på väg att skrivas här inom väldigt kort.

De stannar i alla fall upp en stund för att stämma in i kören:
”TI-GER! TI-GER! TI-GER! YOU’RE THE MAN, TIGER! LETS GO, TIGER!”

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 14.06: Medan Tiger Woods spelar 17:e hålet kommer en ung kille och ställer sig bredvid mig. Han har en svart t-shirt meden bild på Frank, tigern som är Tiger Woods driverheadcover. Under Frank står det ”If anyone can”.
– Han har det här, säger jag till honom.
– Han leder?
– Ja. Han kommer vinna det här, säger jag och nickar mot hans t-shirt.
– (tystnad) Jag hoppas verkligen det, säger han och spricker upp i ett brett leende. 

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 14.25: Tiger Woods är klar med förberedelserna på 18:e. En kortputt är allt som är kvar, sedan är den osannolika majorcomebacken fullbordad. Alla står upp. Även de på sittplats. Tjuvstartande händer höjs framför mig och blockar vyn. Jag tittar ner i marken och ser att alla, varenda åskådare, står på tå. Ett öronbedövande jubel bryter ut. Mellan de fäktande händerna som applåderar ser jag Woods sträcka händerna i luften och vråla. Marken på Augusta National vibrerar.

”TI-GER, TI-GER, TI-GER!” skanderar publiken kraftfullt i kör. Det är ett befriande jubel. En blandning av eufori, lättnad och i viss mån förvåning hänger i luften.

För någonstans i bakhuvudet slår det nog alla som står här och applåderar att scenen som utspelar sig framför våra ögon är helt osannolik.

Tiger Woods var ju för bara två år sen totalt uträknad. Han kunde knappt gå eller ta sig ur sängen – och att svinga en golfklubba var förstås helt otänkbart.

Framför oss står å ena sidan en 43-årig tvåbarnspappa med stelopererad rygg, å andra sidan är han golfsportens mest ikoniska figur som precis besegrat den samlade världseliten och vunnit en historisk 15:e majorseger. Mot i stort sett alla tänkbara odds.

Kanske är det därför som publikens jubel bara ökar i styrka och aldrig verkar ta slut. Plötsligt slår det mig att jag alltid kommer kunna säga att jag var där. Precis som alla runtomkring mig. Minnena av det här ögonblicket kommer det att talas om i många år framåt. Idrottshistoria skrivs framför våra ögon till tonerna av applåder på en decibelnivå som kanske aldrig tidigare hörts på Augusta National. Tiger Woods har vunnit en major igen.

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 14.27: Svenske fotografen Christer Höglund tar bilden på Tiger Woods som skriker ut sin glädje mot caddien Joe LaCava. Det här är 23:e raka året Höglund bevakar Masters. Första gången var 1997 – när TigerWoods vann sin första gröna kavaj.
– Jag har nog aldrig sett så mycket folk runt 18:e greenen som i år. 75 procent som var där såg absolut ingenting. Det finns tre fotopositioner som det får plats 4–5 personer i varje. Jag har haft en tilldelad mig där jag har jag suttit de senaste fem åren. Nackdelen med att försöka ta en ikonisk bild vid 18 är att jag måste vara där en timme i förväg, så jag kan inte fotografera spelet i slutet av Amen Corner eller på 15 och 16, säger Christer Höglund.

Han noterar flera skillnader mellan 1997 och nu, både runtom och hos huvudpersonen.
– Jag har inte hört publiken skrika ”TI-GER, TI-GER, TIGER” på det viset förut, varken på Augusta eller andra majors. Det var nästan lite som på ett Ryder Cup när publiken skanderar ”U-S-A, U-S-A”. De hejar verkligen på Tiger och han har ju förändrat sig. Han är mycket friare nu, ger high-fives till barn. Han har tänkt igenom sitt liv och förändrat det. Det kan publiken verkligen se, säger han och lägger till.
– När jag var här 1997 och plåtade var det bilden av en infernaliskt överlägsen spelare som sa ”JAG VANN”. Det här var något annat, en ny person. Det är en helt annan glädje i den här bilden och när han tittar på LaCava är det mer känslan av att ”VI GREJADE DET”. 

DOKUMENT: Tiger Woods historiska comeback
BILDEN SOM SÄGER ALLT. En svensk fotograf fångar ett laddat ögonblick. Foto: Christer Höglund

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 16.30: ”Tiger Woods is on his way to the media room. Tiger Woods is on his way to the media room.” Högtalarrösten får den samlade presskåren – journalister, fotografer och alla andra i hela pressbyggnaden – att resa sig upp. Vissa joggar. En röst ropar skämtsamt ”No running!”.Den hörsammas inte.

SÖNDAG 14 APRIL, KLOCKAN 16.35: För första gången på hela veckan får inte alla en sittplats i den stora intervjusalen. En rörd Tiger Woods i grön kavaj kliver in i rummet, sätter sig ner och blickar ut mot en samling journalister som blir tysta, närmast tagna av ögonblicket.
Moderatorn inleder: ”Tiger, välkommen tillbaka. Eller, ska jag snarare säga, välkommen hem.”
– Ja, det är overkligt just nu, för att vara ärlig. Hela den här tävlingen har betytt så mycket för mig genom åren. Att komma hit för första gången 1995 och spela som amatör, att vinna 1997 och sen fullborda det 22 år senare, att lyckas göra det igen och på det sättet som det hände idag. Det fanns så många olika scenarier som kunde ha utspelat sig på sista nio. Så många som hade en chans att vinna. Ledartavlan var fullständigt packad och alla spelade bra. Du kunde inte ha haft mer drama än vi hade där ute idag och nu vet jag varför jag håller på att tappa håret (skratt). Det här är prövande, säger Woods.

Det starkaste svaret från den nu femfaldige mästaren är när han pratar om hur speciellt det var att få vinna en major framför ögonen på sina barn Sam och Charlie.
– Jag tror att mina barn börjar förstå hur mycket det här spelet betyder för mig och lite av vad jag har åstadkommit inom golfen. Innan min comeback kände de bara till hur mycket smärta golf åsamkade mig. 

SÖNDAG 15 APRIL, KLOCKAN 21.07: På den stora tv-skärmen rullar repriserna med Tigers segervrål och den rusiga publiken. Trots att det var flera timmar sedan Tiger var här är det fortfarande många journalister kvar i lokalen. Vissa skriver frenetiskt, andra sitter och pratar om det som hände idag. Jag tittar på skärmen en stund till. På parkeringen möter jag en funktionär.
– Det där var någonting alldeles speciellt, säger jag.
– Det var verkligen det, säger han.
– Synd att du inte fick se det.
– Jag hörde. Jag hörde.

När Tiger Woods spelar golf behöver man inte alltid se. Det räcker att höra.


Scroll to Top