Inkster vs Sörenstam – giganternas kamp

18-20 augusti är det dags förden 15:e upplagan av Solheim Cup på Des Moines Golf and Country Club i Iowa, USA. Aldrig tidigare har intresset varit större. Och aldrig tidigare har fokus på uppsnacket hamnat lika mycket på kaptenerna. Det är nämligen inte vilka som helst som tar befäl över de två lagen. Annika Sörenstam, världshistoriens kanske allra främsta kvinnliga golfare med 93 internationella titlar och tio majorsegrar leder Europas lag. Juli Inkster, också hon invald i golfens hall of fame, med 44 proffstitlar och sju majors anför amerikanskorna.

När kaptensvalen tillkännagavs i januari 2016 var Golf Channels expert Chris DiMarco i studion. Han var eld och lågor över att det var just Inkster och Sörenstam som skulle leda varsitt lag.
DiMarco menade att man, efter att spelarna gått i mål på söndagen, borde skicka ut Sörenstam och Inkster i en sista och direkt avgörande singel.
Så hett är mötet.
Två kaptener som åtnjuter största möjliga respekt från både sitt eget och motståndarens lag. Två golfspelare med långa och fantastiska karriärer men som personligheter kunde de inte vara mer olika. En hetlevrad och utåtagerande Inkster mot en iskallt beräknande Sörenstam. När vi ringer upp Annika Sörenstam kommenterar hon rivaliteten kaptenerna emellan som bara hon kan göra. Diplomatiskt elegant och hundra procent behärskat.
– Jag är imponerad av Juli och det är jag inte ensam om. Hon är extremt respekterad och omtyckt, både av spelare och publik. Jag vet att hon kommer att vara bra på att få igång och leda och peppa sitt team och att vi får ett tufft motstånd. Det enda vi kan göra är att fokusera på vad vi ska göra och hantera situationen på bästa möjliga sätt.

Juli Inkster i all ära, Lotta Neumann sa i samband med Solheim Cup 2013 att din blotta närvaro som vicekapten inger respekt hos amerikanskorna.
– Haha, ja det kanske inte är något jag känner av själv. Jag känner mig som en i gänget bara, men om det skulle stämma det Lotta säger så gärna för mig…

Det var 1988 som Karsten Solheim, i egenskap av påhittig ingenjör och grundare av utrustningsvarumärket Ping presenterade idén om en tävling mellan de främsta kvinnliga golfarna från USA mot de bästa från Europa, likt männens Ryder Cup. Redan på 1970-talet hade den norsk-amerikanske innovatörens företag börjat sponsra damtävlingar och nu kände Solheim att han ville bidra ytterligare till att golfen skulle bli mer jämlik. Men förslaget sköts ner av amerikanskorna som menade att Europa helt enkelt inte kunde bjuda tillräckligt bra motstånd. Två år senare var Solheim Cup emellertid ett faktum och redan i den andra upplagan, 1992 på Dalmahoy i Skottland, vann Europa sin första titel. Totalt har Europa fem segrar i bagaget och USA nio inför den femtonde sammandrabbningen i augusti 2017.

Förutom de högt aktade kaptenerna så hänger intresset inför årets uppgörelse tätt ihop med vad som hände när Solheim Cup avgjordes senast. Europa hade två raka segrar och efter två dagars spel pekade allt mot att de nu var på väg att bärga en tredje. Söndagen började med att bästbollarna återupptogs efter att ha tvingats brytas på grund av mörker på lördagen. Den blott nittonåriga engelskan Charley Hull spelade tillsammans med norskan Suzann Pettersen. Matchen var lika med två hål kvar.

På sjuttonde hade amerikanska rookien Alison Lee en putt för birdie och för att ta tillbaka USA:s ledning. Putten slank förbi och stannade några decimeter bakom hålet. Charley Hull vände sig då om och började gå iväg från greenen, en möjlig signal att putten var klar. Men efter att Lee plockat upp bollen klev Suzann Pettersen fram och indikerade att putten aldrig skänkts. Plötsligt var Europa ett upp och avslutade med att vinna även det 18:e för att säkra en trygg ledning med 10-6 inför singelmatcherna. Ändå stod Charley Hull och grät på sista greenen. Reaktionerna på Pettersens tilltag hade varit lika omedelbara som upprörda och stämningen inför singlarna var allt annat än vänskaplig.

Amerikanskorna lyckades kanalisera sin frustration på bästa tänkbara sätt och krossade fullständigt sina motståndare under eftermiddagens singlar, påhejade av en uppeldad publik som skanderade “Class! Style! USA!”. Minst lika mycket påhejades de av sin kapten, Juli Inkster.
“Jag vet inte om mitt lag behövde bli mer uppeldade än de redan var, men de blev ordentligt uppeldade”, kommenterade hon den imponerande vändningen.

Och är det någonting som Juli Inkster gjort sig känd för både som spelare och som lagkapten så är det just förmågan att väcka och visa känslor. Segern i Tyskland blev Inksters bragd. Därför var det ingen skräll att hon fick förnyat förtroende som kapten i årets match.

Europa kontrar med Inksters raka motsats. Annika Sörenstam – lugnet själv. Att golfvärldens största kvinnliga stjärna blir kapten först nu har bara med henne själv att göra, det är inte som att hon aldrig blivit tillfrågad tidigare. Redan när hon avslutade sin karriär 2008 fick hon frågan första gången. Då stod familjelivet högst på agendan. Men 2013 och 2015 har hon figurerat som vicekapten och nu tar hon alltså steget fullt ut.
– Mitt uppdrag som kapten är detsamma som för en kapten på sjön. Jag ska göra vad jag kan för att se till att skeppet är så starkt och stadigt som möjligt och sedan styra det framåt i rätt riktning och i rätt fart. När frågan återkom år efter år så sa jag vid något tillfälle att 2017 nog skulle vara ett bra år för mig – and here we are!

Ja, här är vi nu, med den femtonde upplagan av Solheim Cup runt hörnet. Des Moines Golf and Country Club har tidigare stått värd för US Open för seniorer 1999, en tävling som lockade över 250 000 åskådare. Ingenting talar för att det rekordet kommer att stå sig efter augusti i år.

---

Text: Johan Lindberg • 2017-08-14
Tournytt • Annika Sörenstam • Juli Inkster • Solheim Cup • Tournytt