Idag kom ännu ett bakslag för Tiger Woods och följetongen med hans comebacker och brutna tävlingar blir allt mer tragiska.

Enligt agenten Mark Steinberg fick Tiger kramper i ryggslutet efter middagen på torsdagskvällen, och så kanske det var, man vet dock aldrig vad som är riktigt sant i den här typen av sammanhang där det alltid finns en dold agenda.

Faktum är att redan under torsdagsronden såg Tiger ut att vara ute på en ren Golgatavandring, det såg alla som följde Tigers första rond.

Han gick som en gammal man, svingade långsamt och stelt och tog sig nätt och jämt ur bunkrarna han besökte.

Han såg lidande och – än värre – ointresserad ut.

Efter ronden hävdade han dock bestämt att han inte kände någon smärta under sin birdiefria 77:a.

Frågor som dyker upp:

• Hur smart var det att sätta sig på en lång flight om man har ryggproblem, låt vara att Tiger säkerligen inte satt som en fällkniv i ekonomiklassen?

Svaret är naturligtvis pengar, förhoppningsvis i kombination med en vilja att spela tävlingen i Dubai.

Å andra sidan måste man klara av att flyga några timmar då och då om man ska kunna spela golf på elitnivå?

• Om han inte är bra i ryggen nu efter rehab, vila och begränsad träning – hur ska han då någonsin bli så pass bra i ryggen att han kan spela fem dagar golf i veckan, minst?

• Och hur ska han kunna träna så mycket att han kommer ikapp de andra spelarna som redan nu har ett massivt försprång?

Frågor som spontant dyker upp i mitt huvud när Woods ännu en gång kastat in handduken och som Tiger själv måste ställa sig där han ligger på massagebänken.

Tiger fick – enligt Steinberg – behandling i tre timmar på fredagsmorgonen utan att bli av med problemen.

Steinberg var också mycket klar med att det inte var nervsmärtor som kunde kopplas samman med Tigers tidigare problem, utan kramp i nedre delen av ryggen.

Tiger är extrem tävlingsmänniska och vill naturligtvis inte ge upp men skulle ryggproblemen komma tillbaks på allvar så vet till sjutton om han orkar med en resa till.

Den flygresan blir längre och längre för varje gång.

Det är tragiskt att se hjältar falla men min känslopendel har passerat medelpunkten och är på väg mot en allt mer bestämd position bortom hopp.

Nästa station är medlidande och bortom det någonstans finns en tidpunkt då det blir pinsamt och ovärdigt en mästare.

Dit vill vi inte.

Och har han inte roligare på golfbanan efter att ha varit borta så länge från tävlingsgolfen, ja då har han allvarligare problem än bara ryggen.

Antingen har han orealistiska förväntningar på sig själv och/eller skev bild av var han skulle befinna sig, det kan ju faktiskt vara så crazy-knasigt att han faktiskt går och tror att han ska vinna tävlingar som han ställer upp i just nu?

Enligt planen ska Tiger spela om två veckor på Riviera och sedan också veckan därpå i Honda Classic.

Den som lever får se.