Det finns – som vi alla förmodligen vet – mängder av fallgropar, skarpa kurvor och lömska avfartsvägar i en golfkarriär.
Men alla tecken på stjärnhimlen tyder på att Madelene Sagström hamnar just där, bland stjärnorna någonstans.
Hur långt hon klättrar beror på så många olika faktorer att det inte ens går att spekulera i.
Hon vann Order of Merit på årets Symetra Tour och kvalade därmed sig in på LPGA-touren, hon vann förkvalet till Ladies European Tour förra veckan, och idag slog Enköpingstjejen till och vann finalkvalet också, som om att inte vinna en golftävling aldrig är ett alternativ.
Hon gjorde sin andra raka bogeyfria rond när hon gick på 68 sista dagen och knäckte fransyskan Celine Boutier för andra tävlingen i rad.
Vi har alltid sökt en efterträdare till Annika Sörenstam och de flesta svenska tjejer från Louise Stahle till Linnéa Ström och Julia Engström har ju kallats ”nya” Annika.
Det är alltid lika orättvist och fånigt.
Annika Sörenstam är unik i sitt slag men det hindrar ju inte att de andra kommande tjejerna också kan bli det.
Bara annorlunda.
Nu känner jag Madelene Sagström alldeles för lite för att kunna ge något trovärdigt omdöme om hennes personlighet men resultaten talar ju för sig.
Att vinna två tuffa kval med alla den press som det ändå innebär tyder på en extraordinär förmåga att fokusera på rätt saker vid rätt tidpunkt, om vi nu bortser från den uppenbara förmågan att kunna svinga en klubba så att bollen flyger dit den ska.
Golftävlingar vinns med huvudet – svingen och tekniken är bara redskap.
Men som vi sett tidigare vid alltför många tillfällen med unga spelare som ska ut och livnära sig på att spela kan det häxa sig ett tag.
Det finns inga garantier alls att Madelene Sagström kommer ut nästa år och börjar plocka segrar eller topplaceringar.
Hon kan göra det men det kan också ta ett tag, månader, eller år, det spelar ingen roll.
Låt henne spela så är jag säker på att resultaten kommer.
Och hennes Solheim Cup-dröm tror jag inte kommer att vara en dröm särskilt länge till.
