En seger kan vara mer eller mindre betydelsefull beroende på när, var och kanske framförallt hur den kommer till.
Henrik Stensons tionde ET-seger på Gut Lärchenhof var, om inte nödvändig, så i varje fall väldigt, väldigt vältajmad.
Med The Open runt hörnet, för övrigt en tävling och en bana som jag tror kommer att passa Stenson alldeles utmärkt, kunde inte den boost för självförtroendet som en seger automatiskt ger inte ha kommit bättre tidsmässigt.
Jag tror att Henrik Stenson har varit lite frustrerad över att han inte vunnit under hela 2015 och stora delar av 2016.
Jag tror däremot inte att han tvivlat sådär värst mycket på sin egen förmåga, inte jag heller.
Han vet vilken kapacitet han har och han vet också vad han behöver förbättra för att vinna oftare, vilket han med tanke på grundkapaciteten i ärlighetens namn egentligen borde.
Däremot har jag känt en viss oro för Stensons fokus periodvis och för hans glädje på banan som inte alltid sett helt självklar ut, vilket i och för sig varken är konstigt eller onormalt.
Men det är naturligtvis svårt att prestera om man hellre vill vara någon annanstans.
En snabb titt på statistiken från BMW International visar ungefär hur det oftast brukar se ut när Henrik Stenson vinner en golftävling.
Precision från tee: 83.9% (1)
Greenträffar: 86.1% (1)
Puttar per greenträff: 1.827 (48)
Puttar per rond: 31.5 (58)
Antingen ser det ut så här eller så har han en vecka då puttningen stämmer till, vilket händer då och då, men alldeles för sällan.
När Jason Day eller Jordan Spieth vinner brukar det se ungefär tvärtom ut.
Det spelar väl ingen roll hur statistiken ser ut bara man vinner, säger ni kanske då med en viss poäng?
Och nej, det är klart att det inte gör.
Men bra puttning vinner betydligt fler tävlingar än bra stabilt spel från tee till green i de allra flesta fall.
Stenson är just nu på 146:e plats på PGA-tourens statistik över slag tjänade eller förlorade på green jämfört med konkurrenterna.
Statistik ljuger i viss mån eftersom man inte kan utläsa hur bra greenträffarna är och med den typen av spel som Stenson har med mycket greenträff är det svårt att vara i toppen på någon form av puttstatistik.
Men siffrorna har ändå en viss substans.
Det vet naturligtvis Henrik Stenson också, han är av naturliga skäl allt annat än ointresserad av sitt eget spel.
I Köln puttade Stenson helt okej och till och med riktigt bra från långdistans och kortdistans men de flesta av hans birdies var tvåputtar eller chip-enputt på parfemmor eller på 17:e hålet som han drev upp.
Gott så om man undviker misstag i övrigt.
Men han kommer helt krasst att behöva rulla i fler puttar från tre till åtta meter om han ska börja vinna fler tävlingar.
Det gjorde han plötsligt under sin fantastiska höst 2013.
Alla banor spelas inte som Gut Lärchenhof som passar Stensons spel osedvanligt bra med många medeljärn in och parfemmor som passade hans längder.
Men en seger är en seger och jag blev både glad och imponerad av Henrik Stensons fokus och glädje på banan.
Han såg avslappnad ut och svingen såg tempomässigt betydligt harmoniskare ut än de senaste veckorna.
Det är gott nog för mig.
Frågan är hur långt det räcker när det hettar till senare i sommar?
