Det känns både märkligt och overkligt, men så står vi då här.
Omgivna av släggkastare, cyklister, handbollsspelare och simhoppare, vars karriärer ska definieras av vad som händer under de närmaste dagarna i onödigt vackra Rio de Janeiro och det är svårt att inte ryckas med av den fantastiska stämning som råder.
På torsdagen gör golfen sin comeback i olympiska sammanhang.
Efter 112 år i en kö till ett ställe där vi egentligen inte riktigt vetat om vi vill in på, så drogs det röda sammetsrepet till sist åt sidan och någon sa ”välkommen till Brasilien, Japan och sedan får vi se om ni förtjänar vara kvar där inne”. Men när vi väl fick inbjudningskortet så var det precis som om vi inte riktigt visste vad vi skulle göra med det. De initiala hurraropen vid beslutet förbyttes snabbt i frågetecken, tveksamheter och en tidsperiod som präglades av valhänthet och ambivalens. Schemafrågor stöttes, uttagningsregler blöttes och spelformer värktes fram med varierande framgång och när väl ett initierat gäng låst in sig i ett rum och hittat på det mest spännande och fantasifulla de kunde (72 håls individuellt slagspel) drogs en lättnadens suck över att all formalia var på plats och den riktiga förfesten äntligen kunde börja.
Men inte heller den har varit särskilt lyckad.
Vi ägnat mer tid åt att prata mer om vem som inte kommer att pegga upp snarare än vem som verkligen gör det och världsstjärnor har mumlande förklarat sin oro inför myggor, men pressade i ett hörn antytt att deras frånvaro egentligen handlar om något helt annat. Allt har skett inför en omvärld som inte varit särskilt imponerad – och parallellen med tennisens försynta intåg för några spel sedan har känts tydlig. Den gemensamma nämnaren har varit att båda sporter länge stått på egna stadiga ben och skapat en egen historik och identitet, utan den olympiska rörelsens inblandning – och därför har mottagandet bland (de manliga) utövarna varit ljummet.
Jag lägger inga värderingar i det, var och en svarar för sina egna beslut här i världen. Men med det sagt kan jag tycka att det är lite märkligt att man som idrottsman inte vill vara med om den här megahändelsen som i hela sin uppbyggnad ger den typ av kick som utövare på den här nivån ständigt jagar. Vad det blir för typ av tävling, och hur den ska värderas, är det ju egentligen bara utövarna själva som avgör med sitt engagemang och skulle verkligen de bästa välja att vara med så är det givet att också prestigen för en seger eller medalj också ökar. Men om spelarna istället föredrar att se det som en pseudoturnering och något som skaver i schemat är det lika självklart att det kommer att bli så.
Det måttliga intresset har självfallet redan väckt frågan om golfen verkligen hör hemma i ett OS och det är väl ungefär den vi har att besvara, här i Rio de Janeiro.
Det finns givetvis inget facit innan den första bollen har slagits, men jag är i alla fall övertygad om en sak och det är att det bara kan bli bättre när det väl drar igång.
För även om flera av toppspelarna uteblir finns ett tillräckligt starkt fält på plats för att leverera underhållning av hög klass. Det är förstås skillnad på Jason Day och Marcus Fraser, men när man spolar bort själva stjärnglansen är den inte så stor att det kommer att vara påtagligt för publik och tv-tittare att de inser att de får en tävling av lägre kvalitet. Och när väl den intensiva jakten på medaljer tar över så kommer såväl utövare som publik att sugas in i den idrottsliga magi som präglar så många andra av grenarna.
Mina största farhågor är nog snarare hur många (få?) som kommer att se tävlingen på plats och vilken atmosfär de skapar – vilket förstås också kommer att gå genom tv-rutan. Även om golf är stort i delar av Sydamerika, framförallt grannlandet Argentina, så har brasilianarna inte lyckats skapa samma intresse kring spelet och det finns en risk att detta avspeglas i publikleden.
Men spelarna som är här tycks i alla fall vara glada över det och det syns tydligt att både Henrik Stenson och David Lingmerth suger in upplevelsen och njuter av den, i väntan på att brasilianaren Adilson da Silva ska slå golfen in i den olympiska familjen igen på torsdag morgon.
Om kärleken blir besvarad återstår att se.
