Pikétröjan är avsvettad och rentvättad, naglarna har precis återfått sin ursprungliga form och att döma av några yviga reaktioner den här veckan så tycks allt valium också ha börjat gå ur kroppen.
Så åker man dit på det här.
Duellen, del 2.
Jag är inte säker på att jag orkar mer nu.
Stenson vs Mickelson på Royal Troon var tungviktskampen som på förhand hade alla tänkbara ingredienser och levererade mer än vad vi hade vågat drömma om när den skrev in både svensk herrgolf och Henriks namn i alla tänkbara historieböcker för några veckor sedan.
Då trodde vi att vi hade upplevt det värsta och bästa som någonsin setts på en golfbana och om vi så försökte se framåt 100 år i tiden gissade vi liksom inte att vi skulle få en möjlighet att uppleva samma typ av söndagsduell en gång till.
Så får vi då detta.
Stenson vs Rose.
Fyra veckor senare.
Jag är fullt medveten om att OS ännu inte värderas lika högt som The Open Championship och sannolikt heller aldrig kommer att göra det. En major kommer alltid att vara en major och för mig finns heller inget finare än att vinna just The Claret Jug, i den mest anrika tävlingen av dem alla. Men jag anar också att en olympisk guldmedalj med tiden bara kommer att uppskattas mer och mer och med tiden ingå på det cv som definierar de allra bästa spelarna. För efter det vi har sett hittills här i Rio de Janeiro finns det få som ifrågasätter om golfen kommer att bli kvar som OS-gren – och att de bästa kommer att vilja vara med i framtiden på samma sätt som den resa tennisen har gjort sedan 1988.
Dessutom har söndagens uppgörelse liksom lite för många likheter Mickelsonduellen för att man ska låta bli att göra parallellen.
För återigen har Stenson distanserat sig från fältet tillsammans med en annan världsspelare. Visserligen är Marcus Fraser närmare än vad trean Bill Haas (låg sex bakom) var på Royal Troon och även om golf är golf och bollen rund så finns det väldigt få som på allvar tror att den hyfsat omeriterade australiensaren ska kunna vara med och bråka om det här, i ledarbollen en pressande söndag.
Det övriga gänget är fem respektive sex slag bakom och även en Bubba Watson (eller varför inte David Lingmerth) kan gå ut och göra en 64:a så är det få saker som talar för att både Stenson och Rose ska fallera när de nu spelar så stabilt som de har gjort här.
Att det är just Stenson och Rose som gör upp om det är lite extra roligt.
Förutom att de har hus i samma område i Orlando i Florida så finns det också bra personkemi mellan de två och de gillar varandras sällskap.
Det var ingen slump att de parades ihop med varandra i Ryder Cup på Gleneagles 2014 eftersom de valde det själva och det var heller inte oväntat att de skulle vara ett slagkraftigt team. På tre matcher tog de tre segrar och sedan valde Stenson att stå över den fjärde matchen för att samla kraft inför singeln – ett beslut som han senare har berättat att han ångrar.
Tillsammans var Rose och Stensons tre poäng en tydlig vägvisare när Europa återigen besegrade USA i den prestigefyllda matchen.
Räkna med att de återigen kommer att utgöra ett livsfarligt team på Hazeltine på två månader, då Europa ska försöka vinna för fjärde gången i följd.
Någon av dem kommer med största sannolikhet att göra det som olympisk guldmedaljör.
Missa inte en sekund av den här duellen, för den har alla förutsättningar att bli klassisk.
Den här också.
