Det går att titta på Henrik Stensons delade tredjeplats genom en mängd olika glasögon.
Den dystre ser såklart besvikelse.
Stenson var uppe i delad ledning efter sin sköna birdie på 13:e men lyckades inte sticka nosen först den här gången heller. Ett halvsunkigt järnslag på 14:e följdes av en – i det läget medioker – chip-tvåputt för bogey. Bogey på 14:e i sig är inget konstigt men i det läget var det inte vad doktorn skrev ut för recept.
Bogeyn på 16:e är lite svåranalyserad. Han slog spoon från tee igen – troligen för att undvika bunkrar och inte slå igenom fairway på vänstersidan. Den här gången slog han den visserligen dåligt och förlorade på den något defensiva strategin – men många gånger har den också lönat sig.
Man får se det på lite längre sikt än en tävling men visst hade man kunnat tänka sig att han valt att kliva ur strategibubblan och smiskat en drive istället. Hade han missat den hade han kanske tvingats lägga upp sig och gjort som sämst par.
Nu hamnade han på för långt avstånd (drygt 200 meter) för att känna sig helt bekväm och det var ingen jättegrov miss vänster som kostade bogey och segerchans. Han hade haft bra chans att göra birdie med lobwedge kvar.
Den dystre ser också fyra andraplatser, två tredjeplatser och tolv topp tio-placeringar de senaste tre åren på PGA-touren som ett tecken på att Stenson har svårt att vinna, och det är svårt att argumentera mot. Stenson har tvingats ge sig mot såväl Rickie Fowler som Jason Day och Matt Every på sluthålen de senaste åren.
Men ser man ytterligare ett par år tillbaks i tiden så vann han både ET-finalen och FedEx-finalen på East Lake. Och kan man vinna där kan man vinna på Bay Hill och var som helst i världen.
Om vi tar på oss lite mer positiva ögon så ser man en spelare som klarat 54 kvalgränser av 57 möjliga på PGA-touren de senaste tre åren, en spelare som vecka efter vecka (nästan) sätter sig i lägen att vinna, en spelare som trots att han spelar halvknackigt går bland de sista bollarna på söndagarna.
Man ser också en spelare som trots skadeproblem under förra året och operation i vintras redan spelar världsgolf. Det saknas bara lite edge i spelet och att bitarna faller på plats samtidigt. Jag har aldrig sett Stenson slå så bra pitchar och chippar stundtals som han gör nu men han har inte riktigt fått ihop hela paketet än.
Järnspelet har inte riktigt varit lika konsekvent.
Trots det ser han mer komplett ut nu än för tre år sedan.
Han väntar bara på rätt vecka.
Förhoppningsvis kommer den ett par gånger i år och har vi (och Stenson själv) riktig tur så kommer den i början av april.
Annars får vi väl ha tålamod till i sommar.
Min lista över de tre hetaste spelarna inför Masters:
• Adam Scott
Följde upp sina två segrar med ännu en fin tävling på Bay Hill. Han ser urstark ut.
• Jason Day
Börjar äntligen hitta sin rätta nivå. Vann på Bay Hill utan att vara helt på topp.
• Phil Mickelson
Har varit vass hela säsongen utan att vinna. Han kan spela på Augusta, ingen puttar lika bra som Phil där.
