Stensons dagbok: Huset kostar 3 200 dollar för hela veckan

MÅNDAG:

Att komma till Augusta och köra upp för Magnolia Lane är större första gången när man bara sett allting på tv men samtidigt är det så vackert här inne och en läcker kontrast från den halvstökiga amerikanska småstadsgatan utanför. Det är helig mark och ett privilegium att få komma tillbaka och beträda den år efter år. Det är många som hade gett sin högra arm för att få spela en runda. När man då är tillbaka för åttonde gången så har man fått vara med om lite grann. 

Jag hyr ett litet hus i närheten av banan. Jag hittade något som såg hyfsat trevligt ut till ett hyfsat pris och när man är ute sex dagar före tävlingen så kan man inte välja och vraka direkt. Det kostar 3 200 dollar för hela  veckan. Tidigare har jag betalat mellan 7 000 och 10 000 dollar för boendet här. 90-95 av spelarna hyr egna hus under Masters. Min hustru Emma kommer hit från Orlando på tisdag. Barnen är kvar hemma med nannyn.

Det är första året som barnen inte är med. Har man varit ute på banan i sju timmar och kommer hem till huset så är man trött och sliten och vill egentligen bara sätta sig i soffan men då vill barnen leka och sparka boll och då vill man ju vara där för dem. Nu kan jag bara slå mig ner som en säck potatis i en halvtimme om jag vill det. Mitt gamla och nya managementbolag hyr också hus där det serveras middagar och sponsorerna har också tillställningar så jag behöver inte stå och laga något egen mat. I morgonkväll ska jag till exempel hem till Rolex och käka. 

Som spelare blir vi väldigt bra behandlade på Augusta. Ska man ge lite kritik så är det att det är en ganska jobbig vecka praktiskt för de runt omkring i vår support-stab. De har inga privilegier överhuvudtaget utan får stå och köa med publiken. Jag får till exempel bara ha en person med mig, så om jag står och tränar puttning så kan inte både Torsten och Pete vara med på samma gång. Då får en lämna området innan nästa kan komma. Vem kom på den regeln? Det blir lite rörigt för oss eftersom det är så himla strikt med sådana grejer.

TISDAG:

Jag vaknade tio över sju i morse och åkte från huset vid halv åtta och käkade en snabb frukost på banan innan jag gick ner till rangen och värmde upp. 09.35 var det dags för ett inspelsvarv med Graeme McDowell, Alan Dunbar som vann British Amateur och Steven Fox som vann US Amateur. Det var jättekul att spela med de här två talangerna och jag får nog ta tillbaka mitt påstående från i går om att Champions Dinner är den bästa traditionen i Masters. Jag ändrar åsikt och säger nu att den allra bästa traditonen är att Augusta National bjuder in amatörvinnare från olika delar av världen. Det måste vara en jädra kul upplevelse för dem att komma hit och spela Masters. Det är fräckt. Och en häftig bonus. Med lite eftertanke så smakar den här traditionen betydligt bättre än mästar-middagen. Var amatörerna inte motiverade att lägga ner alla timmar som krävs för att komma ut på touren före – så är dem det garanterat efter Masters.

Vi spelade Nordirland mot övriga världen. Jag och jänkaren Steven mot Graeme och Alan. Jag frågade Steven hur många gånger han hade varit och spelat Augusta. Gissa vad han svarade? 13 rundor! Han går på college i Chattanooga i Tennesse och har fyra och en halv timmes bilväg enkel resa men har varit här nästan varje helg. Han har kört hit på fredagskvällarna och sedan lirat 27 hål om dagen under helgen och sedan åkt hem igen. Min caddie Gareth Bryn Lord har gått på samma college som Steven.

Han hade tre lagkamrater ute på banan i dag och på sjuan såg jag hur de stod och bara skakade på huvudet över att deras polare fick vara innanför repen och spela Augusta National. De var hyfsat avis. Alan Dunbars caddie frågade mig om jag tycker att det är läge för spelaren att börja styrketräna och jag svarade att det inte är någon nackdel eftersom det i proffslivet kommer att vara en naturlig del av vardagen att hålla kroppen i trim och det är lika bra att få in en rutin på det.
Jag och Steven var två ner mot Graeme och Alan efter 7 hål och förlorade den matchen men vann den andra. Steven berättade att han hade spelat med Phil Mickelson tidigare i veckan och det var rätt tunga bet mot Keegan Bradley och kompani. Phil hade dock backat upp honom och det gick vägen så Steven hade gått hem med lite fickpengar.

Jag var klar ute på banan vid tretiden. Sedan körde jag ett 45-minuterspass på rangen med Pete Cowen och lika länge med Jon Karlsen på puttinggreenen. Avslutningsvis träffade jag min fysio Cornell Driessen för lite lätta övningar och behandling.
Jag drog tillbaka till huset, duschade, hade på mig lite luktagott och åkte till flygplatsen i Augusta för att plocka upp hustrun. Vi ska på en middag hos Rolex ikväll.
Jag hann varken städa eller snygga till i huset, kläderna ligger som brukligt över halva sovrummet så Emma kommer att känna sig som hemma.

ONSDAG:

Mellan 08.30 och 11.00 var det pitchning och bunkerträning och en snabbare uppföljning på rangen. Sedan fick jag skriva 60 autografer. Jag har smitit ut bakvägen de två tidigare dagarna och fick därför dra mitt stå till stacken och signera alla kepsar och flaggor. På andra majors får åskådarna jaga autografer på olika områden och det kan gå åt så jädra mycket tid och energi när man stoppas på flera platser. På Masters är det en annan policy. Här får de bara fråga efter autografer på en enda plats, vid rangen och puttinggreenen intill. De som står längst fram får inte heller vara äldre än 16 år. De vuxna får stå längre bort.

Jag gick upp till tian och där stod Furyk (Jim). Han skulle bara slå ett utslag eftersom han redan hade spelat nio hål. Efter en drive tackade han för sig. Jag spelade tian och i bollen framför gick Peter (Hanson) själv. Jag kom ikapp honom på elvan och sedan spelade vi 12, 13, 14 och 18 tillsammans.
Han drog vidare till par-3-tävlingen medan jag hade bestämt mig för att vara klar senast 13.00.
För en gångs skull höll tidplanen.
På vägen till huset plockade jag upp ett paket med kläder som Boss (Hugo) hade skickat över. Det var lite grönt och andra glada färger – det kanske blir en ny utstyrsel i morgon. Jag brukar ha en tanke bakom kläderna under torsdag till söndag men det är bra med lite back up och jag anpassar lite efter vädret – det är inte jättekul att lira med vita byxor om det regnar och blir lerigt.

Sista dagen före en major gör jag inget annorlunda. Jag har ingen speciell ritual som jag följer. Jag tar inte några gamla tånaglar i en skål med ankblod och vispar runt och läser någon text.
Jag är alltså inte så värst vidskeplig. Den enda lilla grejen som jag har är att jag brukar börja spela på Titleist-ettor första dagen, tvåor dag 2 och treor dag 3 och sedan blir det en mix sista dagen. Fyror spelar jag nästan aldrig tävling på. Jag gillar av någon anledning inte hur fyran ser ut och brukar därför alltid plocka bort de efter inspelsvarven. Det är inte det att jag inte kan spela på fyror men de ser bara fula ut.

Nu kanske du undrar om jag äter något speciellt till middag under tävling? Jorå – som vanligt vräker jag i mig pommes frites, pizza med mycket ost eller Taco Bell. Skojar bara.
Ikväll käkar jag och Emma hemma hos Johan Elliott och de i mitt gamla managementbolag. Vi är kompisar med kocken som är där, Magnus Andersson. Det är alltså inte Leif Mannerström. Han kockar hemma hos Thomas Björn och smyger säkert runt i kulisserna och tittar på lite golf under veckan. Leifs bror, som gick bort för ett antal år sedan, var krögare på Barsebäck förr i tiden. 

Runt 22.30 släcker jag lampan. Jag brukar inte gå och lägga mig jättetidigt och kan dessutom sova hyfsat länge i morgon bitti eftersom jag inte går ut förrän 12.35. Jag sover alltid bra natten före första varvet i en major. De enda gångerna som jag har svårt att somna är efter att jag har vunnit en tävling eller varit uppe i toppen och fajtats. De sömnsvårigheterna beror främst på att jag har kvar adrenalinet i systemet.

TORSDAG

Första dagen i Masters. Jag slog ut klockan 12.35 och checkade in på Augusta kvart över tio. Jag kör alltid mellan en timme och 45 minuter till tvåtimmars uppvärmning före en rond.
Det är inte så ofta som jag skjuter över greenen på trean, men det inträffade i dag så vi får väl se om de gör hålet längre till nästa år. Det är 299 meter framkant så min drive där var nog 315-320 meter. Matteo (Manassero) i bollen framför stod och dansade på greenen…

När man som jag har en starttid mitt på dagen hinner man inte sitta ner och äta en ordentlig lunch utan det blev bara en smörgås före ronden. Under varvet stoppade jag i mig en salig blandning – rostbiffmacka, proteinshake, proteinbar, bananer och sportdryck. Magen känns lite så där efteråt och jag ser verkligen fram emot kvällens middag hemma hos mitt nya managementbolag.
Man pratar lite grann med de andra spelarna i bollen, dock mindre under en major än en vanlig tourvecka. Augusta är så krävande, halvtung att gå och det gäller att ha fokus hela tiden och därför blir det inte så mycket snicksnack mellan slagen. Det är banan som får uppmärksamheten hela tiden eftersom mer eller mindre disaster väntar runt hörnet på varje slag på hälften av hålen.

Scoren (+3) är sämre än jag spelade. Jag är ingen som knäcker klubbor efter en sådan här avslutning med tre bogeys i rad. Jag har knäckt tillräckligt med klubbor och behöver dessutom ha alla i morgon igen. Det viktigaste är att bara släppa ronden så fort som möjligt och se fram emot morgondagen.

Vilka spelare man lottas ihop med är inte jätteviktig. Jag spelar de två inledande varven med Lucas Glover och Bernard Langer. Tysken är ju inte känd för att vara den snabbaste spelaren. Det tog inte lika lång tid som det kändes. Det är väntan på varje slag, varje hål – hela tiden. Det hade inte gjort något om vi hade spelat en halvtimme snabbare. Men så är det här på Augusta. Så fort någon missar går han upp och tittar vad han ska göra, vilken klubba han ska välja och hur vinden blåser. Jag har själv somnat i tv-soffan fram Masters flera gånger – det är verkligen ingen actionsport så där vid ettsnåret på natten.

Bernhard är religiös. Mitt emot den stora entrén längs Berckmans Road står en kille i Jesuströja och predikar.
Jag hade kompisar som var här en gång och såg den där snubben som skrek ”ni måste gå till kyrkan innan ni går in!” Polarna svarade ”det här är vår kyrka”.
Tack för i dag. 

FREDAG
Jag kom till banan klockan sju i morse. Jag är mer kvällsmänniska och det är sällan jag går och lägger mig före 23 även om jag ska upp fem på morgonen. Emma skjutsade hit mig och följde med in och käkade frukost innan hon åkte tillbaka till huset. Vi parkerade i kanten av Champions-parkeringen som var helt tom. Tio minuter senare kom de in och frågade efter Mr Stenson. ”Han behöver flytta sin bil”. Jag antar att det satt en grön kavaj i buskarna och väntade på att någon skulle ta en rövare. Man är verkligen påpassad här. Det var ju inte heller någon idé för dem att låsa fast bilen eftersom den stod på en plats som de inte ville att den skulle stå på. Jag sa till dem att bilen skulle vara borta om en liten stund. Vi käkade upp först.

Sedan blev det uppvärmning och jag gick igenom flaggorna. Jag var halvt på väg hem efter tio hål. Det är tre svenska journalister som bevakar tävlingen på plats. De var ute och kollade lite på mig men efter tian gick de i väg. Bra. Då har vi bestämt planen för resten av veckan – de får hålla sig inne vid klubbhuset för när reportrarna gick så släppte pressen och spelet vände med tre birdies i rad.
Om jag hade missat cutten hade jag förmodligen dragit hem redan i kväll eller i morgon förmiddag och stått och tränat puttning under helgen.
Jag har bokat ett eget plan. Alternativet är att köra bil i sju timmar eller flyga via Atlanta som tar en halv dag. Det kostar sina kronor men man tjänar otroligt mycket tid. Hur mycket det kostar? Mellan 6 000 och 7 000 dollar i timmen. Flygresan till Orlando tar 50 minuter.

Det blåste och regnade i början av ronden men sedan blev det soligt men mycket vind. Ibland kan det vara som att spela igenom fyra årstider på Augusta. Det var liknande väder här 2007 men mycket kallare. Då var det soligt och varmt på tisdagen och onsdagen och sedan var det frost under tävlingen. Det kan slå om på en femöring. Jag har faktiskt med mig en underställströja för säkerhets skull.
Ju tuffare vädret är desto mer passar det mig. Jag har gjort väldigt många bra tävlingar när det varit tufft, pitch-och-putt-tävling är inget för mig – hellre järnfyror in i vinden.
Generellt sett är vädret lite konstigt i USA. Ta Chicago till exempel, deras vintrar kan vara isande som i Sundsvall och så är det sedan 35-40 grader på somrarna. Det är stora svängningar.

Efter ronden blev det lunch med Emma och några kompisar som är här och tittar, sedan en snabb hink på rangen innan jag åkte hem. Jag är helt slut.

LÖRDAG:

I morse ställde jag bilen på den vanliga parkeringen, det räcker med att reta upp någon en dag. Jag var på banan vid niosnåret.
Jag stod och värmde upp på puttinggreenen före ronden och då fick jag hela Tigersituationen förklarad för mig av en medlem. Han sa att de har folk ute på banan och varje gång du droppar så är det någon som kollar på dig. De kollade när Tiger gjorde droppen och okejade det. Sedan var det först efter ronden när han hade signerat och lämnat in scorekortet som de hörde i tv-intervjun att han hade lagt till.
Jag tror att anledningen till att han fick spela är att de har klantat till det lite själva genom att de tror att han har gjort rätt eftersom han är så nära där han slog föregående slag. När han sedan säger han att har lagt till så känner de sig väl på något sätt delaktiga i det hela. Jag kan tänka mig att det är därför som de går med på att öppna scorekortet och lägga till plikt.

Först kändes det som ett regelfel och då är det diskning men sedan när jag hörde medlemmens analys och omständigheterna så tycker jag att det är okej att han spelar. 

Om Tiger inte hade sagt något i tv-intervjun så hade nog inget hänt. Det är lite som Vijay Singhs grej med rådjurshorns-sprayen. Han har ju inte lämnat något positivt prov utan han sa bara i en tidningsintervju att han hade använt någon spray med ett speciellt ämne i. Han hade ju inte gått ut och sagt det om han trodde att det var otillåtet. Journalister är snälla och trevliga men vill jag behålla hemligheter så är det inte till dem som jag ringer.

Det har varit väldigt lite info i Vijayaffären. Vi spelade tillsammans i dag. Om det har vuxit ut några horn i pannan är väl inget man frågar under tredjevarvet i Masters.
Vijay hade sonen på bagen. Han heter Qass. Men så dålig var han inte… Jag gjorde själv en liten far-och-son-grej med Karl under fjolårets par-3-tävling. Jag tror inte att han ska behöva släpa runt mig på touren när jag fyllt 50. Då är det väl bättre att jag går caddie åt honom så att vi kan använda min erfarenhet.

När jag kom in efter ronden var jag lugn som en filbunke men en kvart tidigare var det annorlunda. Efter en bogey på 17 från mitt i fairway var det nära till gråten men efter en åttameters för birdie på avslutningshålet så lugnade jag ner mig igen. De senaste två varven så har jag spelat 18:e på två slag färre än vad jag gjorde på förstaronden förra året då det blev en åtta.
17.15 besökte jag SVT:s studio och var med i deras sändning så du kanske hörde lite av mig där.
Jag har försökt vara väldigt rättvis den här veckan och käkat tre kvällar vardera hos mitt nya och mitt gamla managementbolag. Det innebär att jag inte har behövt diska tallrikar en enda kväll i huset.
Precis som vanligt alltså…

SÖNDAG:

Morgonen var tråkigt identisk med gårdagen rent tidsmässigt eftersom jag bara gick ut fem minuter senare i dag. Jag kom till klubben och käkade samma frukost – omelett med svamp och skinka.
Givetvis var målsättningen att vinna eftersom jag hade möjligheten att göra min bästa tävling här. Jag tror att det hade varit lättare om jag fortsatt spela veckan innan och kommit hit direkt från en tävling. Men det är alltid en avvägning om man ska spela före en major eller inte? Det är svårare att ta med sig form in när man har haft ledigt för då är det lätt att man börjar småputsa på saker.
Jag har spelat upp mig under veckan och det är aldrig fel att göra bästa varvet den sista dagen.
Jag är två under totalt på tolvan efter två birdies och två par och där straffar jag nog övriga fältet ganska duktigt. Bubba (Watson) har lite svårt att hänga med där. Jag har tio slag på fyra varv. Han gjorde tio där i dag. Men jag håller mig neutral till att skratta åt höga nummer på den här banan…

Under veckan har vi haft en svartvit katt som har stått och jamat utanför huset. Vi har matat den med skinka. Radhuset vi bodde i låg på en gata som heter Gleneagles Drive – adressen var bättre än huset…
17.45 lyfte planet. En sådan här dag är det rätt busy på flygplatsen i Augusta. Det går vanliga flighter till Atlanta och sedan står det nog hundra privatplan uppradade på plattan. Det är inte bara spelarna som gillar att ha smidiga resor utan det finns ju några andra med kulor på banken som är här och tittar på golf.

Det var en riktigt skumpig flygresa men jag hann hem till Orlando och kunde se upplösningen på tv. Jag är riktigt glad för Adams skull, det var en välförtjänt seger. Vi flög med Peters familj. Hanson själv åker nu vidare till PGA Tour-tävlingen i South Carolina. Spelarna får ta med sig Mercedes-bilarna härifrån och köra dem ner till Hilton Head. Det är en bra service men det gäller att komma ihåg att parkera på rätt ställe…
Jag spelade Bay Hill, Tavistock och Houston och det var tio varv på elva dagar och jag hade dessutom lite magproblem under tiden. Så nu ska det bli skönt med ett tvåveckors-break fram till nästa femveckorsperiod på touren.

Jag kommer att vara på Bahamas. Först blir det fyskamp fem dagar men man kan inte vara i gymmet tio timmar om dagen så det blir lite softa också. Sedan blir det lite mer familjetid där nere. Det som är fördelen med Albany-resorten är att allt finns på samma plats – ett perfekt gym, en bra golfbana, område för kidsen och så en schyst pool. Då kan jag sticka i väg och träna golf på morgonen så att jag är färdig vid lunch och kan möta upp familjen vid poolen och åka vattenruschkana med barnen.
Nu sätter jag punkt för den här dagboken.
Tack för att du har läst.