Banor och resor

Mallorcas bästa golfbanor

Solsäkert, kort restid och många banor att välja på. Mallorca är den perfekta destinationen för en långweekend i golfens tecken. Häng med till Medelhavsön som blivit trendig.

Eric Franzén • 2014-02-13

Fakta/Mallorca:

DESTINATIONEN:
Resmål:
Mallorca.
Land: Spanien.
Valuta: Euro.
Tidsskillnad: Ingen.
Säsong: Året runt.

GOLFEN:GOLF SON GUALAntal hål: 18.
Greenfee: 980–1 170 kr beroende på säsong.
www.son-gual.com

CLUB DE GOLF ALCANADAAntal hål: 18.
Greenfee: 930–1 160 kr.
www.golf-alcanada.com


MER GOLF:
PULA GC
Antal hål: 18.
Greenfee: 540–700 kr beroende på säsong.

GOLF PARK PUNTIRO
Antal hål:
18.
Greenfee: 500–900 kr beroende på säsong.

SON VIDA GOLF
Antal hål:
18.
Greenfee: 750-1 000 kr beroende på säsong.


RESA DIT:
SAS och Norwegian är två flygbolag som erbjuder direktflyg till Palma med avgångar från både Stockholm och Köpenhamn (inte Norwegian). Även gott om charterflyg. Flygresan tar 3–4 timmar.

MER ATT GÖRA:Vid badorten Alcudia i norr ligger en milslång strand med fin sand som är populär bland barnfamiljerna. Alcudia är också en fin gammal stad som gott kan tillägnas en promenad. Bergsvägen som leder till La Calobra på Mallorcas nordvästkust får höga poäng för naturupp-levelsen som bjuds, med sevärdheter som klostret Lluc på vägen. Missa inte heller solnedgången i Deià – en magisk upplevelse.

ÄTA:
Det finns också gott om bra restauranger på ön och ledordet är förstås tapas. Några bra alternativ är Making Tapas eller La Cuchara i Palma och Michelinkrogen Restaurante Jardín. En middag med lamm på menyn i bergen ovanför Alaró är också en höjdare.

Det tar drygt tre och en halv timme att sakta trycka ned hjärnans ctrl, alt och delete-knappar fullt ned i botten.
Så lång är flygtiden mellan Arlanda och Palma de Mallorca denna lördag.
Men den mentala omstarten är inte slutförd innan jag tagit det sista steget upp på den upphöjda teen vid Alcanadas sjunde hål. Framför mig fylls synfältet av en av Europas absolut mest intagande vyer inom golfen.

I början av 2000-talet författade Robert Trent Jones Jr en över 561 meter lång berättelse, där varje stavelse i den sista meningen länkar samman de övergripande linjerna i par 5-hålets greenområde med det bakomliggande havets vågiga skepnad. Det är ett väldigt kul golfhål där den center-
linjerade bunkern i mitten av fairway säger precis allt som behövs i just denna stund.
Man kan säga att balansen i hålets design är lika delikat som upplägget för en väl avvägd weekendresa. Att avgränsa ett nedslag till tre eller fyra dagar kan ibland ge fler intryck än en veckas slentrianturistande.
Det gäller bara att göra rätt val.

Som på den resterande delen av Alcanadas hål in mot klubbhuset.
Urkramad drive mot greenen på det korta 15:e eller bara förhandla fram en full wedge in efter en kortare klubba ut på fairway? Och hur mycket extra djupare i bagen måste vi gräva när pinnen står på den bakre platån på hål 17? Ett långt, men också mycket starkt korthål.
Medelhavets otyglat vackra närvaro och den öppet inbjudande park- och hedkaraktären får Alcanada att bottna i en solid grund av ren spelglädje – som i de bästa stunderna inspirerar dig till att pröva och omfamna istället för att bevaka och nöta på säkerhet.

Bild 1130967
Foto: Johan Lygrell
Missa inte Michelinkrogen Restaurante Jardín efter ronden. 

Samma specifika känsla finns fortfarande kvar i kroppen några timmar senare. Uthällda gröna spelfält har visserligen ersatts med varsamt utvikta linnedukar och stillsamt fladdrande stearinljus.
Jag befinner mig fortfarande på Mallorcas norra del. Men nu i ett lågmält bostadsområde några kvarter bakom blocken av hotellkomplex som kantar Alcudias milsvida sandstrand. Uppför stentrappan i det vitrappade huset har ett tiotal bord placerats ut i det avlånga rummet. Inne i köket står Macarena de Castro, som tidigare avverkat en period bakom provrörsgrytorna på numera insomnade El Bulli – den molekylära gastronomins mytomspunna och främsta tempel. Michelinkrogen Restaurante Jardín är hennes egen plattform där vi och övriga gäster slussas in i en avsmakningsmeny med moderna och personliga tolkningar av det mallorkinska köket. Munnen kittlas av en djup sälta från det spröda arket med centimeterlång småfisk som balanseras på den medvetet under-dimensionerade tallrikens kanter.
– Det här är en lokal fisk som bara finns tillgänglig för fångst under åtta veckors tid, berättar servitören under den regisserade paus som uppstår medan nästa rätt tas in på bordet.

Menyns elva punkter sveper över närproducerad fisk, kött och avrundande ostar och desserter. Det 85 euro djupa hål som grävs i plånboken fylls upp av de bestående intryck som smakupplevelsen formar. Fast weekendresornas koncentrerade format är ibland en värdig ursäkt för att släppa greppet och gå loss i mer budgetmässiga utsvävningar. Något som kan vara knepigare när en hel veckas matkonto ska balanseras i en storstad av dyrare kaliber.

Restaurante Jardín är en naturlig del i Mallorcas ständigt pågående evolution som öns turistindustri genomgår. Det är lätt att skönmåla ön som ett stramt reservat för surdegsvältrande medelklass, men samtidigt omsätts det fortfarande ett antal ljumma resortbufféer och slaskiga Sangria-kannor i Magaluf och andra platser dit den mer traditionella charterturismen biter sig fast. Men en märkbar effekt har uppnåtts genom de åtskilliga marknadsföringseuro som investerats i att göra Mallorca mer synonymt med intima boutiquehotell och Palmas rustikt urbana kullerstensgränder.

En viss eftersmak av något strömlinjeformad produktutveckling (som en uppsjö av i grunden ganska likriktade designhotell) är omöjlig att värja sig ifrån. De positiva effekterna är dock i majoritet, med en mer framskjuten position för det inhemska köket och mallorkinska viner som främsta murbräcka mot våra nordiska sinnen.

Bild 1130968
Foto: Johan Lygrell
Dags för ännu en golfrond. Nu på Son Gual nära flygplatsen. 

En liknande kvalitativ uppryckning av golfutbudet såg tysken Adam Pamar framför sig när han började leta mark under mitten av 1990-talet. Strax utanför Palma på Mallorcas södra del fick han upp ögon-
en för de 160 hektaren vid Finca Son Gual. Efter några år av tillståndskvarnarnas malande lät Pamar den tyske amatörmästaren och arkitekten Thomas Himmel förädla området.
Drygt 300 miljoner kronor och nästan 1,5 miljoner kubikmeter flyttad jord senare välkomnar slutresultatet oss.
Det är millimetertäta krypvensytor från tee till green, och en design som andas typiskt 2000-tal med många upphöjda greener med väl definierade landnings-zoner för de tänkta pinnarna.
Jag får hejda mig själv efter att drivern på ettans inbjudande upphöjda tee tvingats ut i fairway. Först ska mitt spelsällskap slå ytterligare en boll.
– Förklara hur du tänkte vid utslaget och ta en ny boll, lyder uppmaningen han får av sin coach.

Torsten är en tysk herre i sina bästa år. Och det verkar gå ganska bra för honom i maskinbranschen. Han har denna vecka skeppat med sig den lokala pron ned till Mallorca och Son Gual för att coachas på banan eller på klubbens vassa tränings-områden.
De kommande timmarna påminns vi då och då om att Son Gual ligger nära flygplatsen när landningsställen på en och annan orange easyJet-maskin fälls ut över våra huvuden.

Helhetsupplevelsen hör ändå hemma i det premiumskikt som anläggningen strävat efter att etablera sig i. Den amerikanskt influerade parklayouten har en stark balans där korta och förrädiskt lockande par 4 och par 5 varvas med några rejält bitiga hål. Kontrasten mellan de öppna risk and reward-lösningarna, där gapande dammar vävs in, och de mer inramade hålen som löper mellan korridorer av olivträd fungerar lika väl.

Vattenfallet på det avslutande par 5-hålet skvalar vilsamt i bakgrunden när ronden summeras tillsammans med den tyska duon på klubbhusets veranda. En dryg kvart senare lämnas jag åt mitt eget öde när Torsten och coach piper iväg för att nöta chippar.

Den lite matiga greenfeen på Son Gual kanske inte hade varit inom räckhåll om jag skulle fyllt en vecka med golf. I en weekendkontext bränner det till lite lagom surt i plånboken.

För att balansera det hela blir den avslutande kvällen en lite mer modest matmässig utsvävning. Bilen tråcklas in i Palmas stadskärna och ett gigantiskt parkeringsgarage. Några steg höger och vänster i de krängande gränderna mellan uråldriga husfasader och jag är framme.

Efter att dörren öppnats till Taberna de la Boveda är det bara att underkasta sig de bestämda kyparna i vita rockar. Stabila trämöbler, skinande kakel på väggarna och en tallrik med ansjovis, salt, tomat och vitlök. Telefonen vibrerar retligt till under den sista tuggan. Bokstäverna i SMS:et berättar att det nu är möjligt att checka in till söndagens flight.

Det klickas snabbt bort. Påminnelsen får verkligheten att eka tomt i inkorgen en liten stund till medan en café con leche avrundar den ljumma kvällen.

Bild 1130970
Foto: Johan Lygrell
Vandra gärna omkrig längs Palmas mysiga centrala kvarter

Scroll to Top