Första hålet på Le Golf National, Frankrikes Ryder Cup-bud. Foto: Getty Images

Leva

Paris bästa golfbanor

Maten, shoppingen, stadslivet, kulturen, arkitekturen och självklart golfen. Paris är den klassiska huvudstaden som har allt ­ och större delen av året passar den som allvädershandsken för en skön weekendtripp.

Text: Eric Franzén • 2010-10-13 Uppdaterad 2010-10-13

Fakta Paris

BEFOLKNING: 11 miljoner.
ÅKA HIT: Ett stort antal flygbolag, både lågpris och reguljärjättar, erbjuder biljetter för överkomliga priser om du bokar med framförhållning.
ALLMÄNT: Paris gör sig som allra bäst under den tidiga våren, sensommaren samt under höstens inledning.

GOLFEN

Golf National2 Avenue du Golf
Guyancourt
www.golf-national.com
Avstånd: 3 mil utanför centrala Paris.
Greenfee: En rond på anläggningens mästerskapsbana Albatros kostar 80 euro under vardagar och 120 euro under helger.

Fontainebleau GolfRoute D¹Orleans
Fontainebleau
www.golfdefontainebleau.org

Avstånd: 5,5 mil utanför centrala Paris.
Greenfee: 90 euro för en rond på vardagar. Stängt tisdagar. Spel på helger tillåts endast som gäst till medlem.

MER ATT GÖRASightseeing:­ Paris upplevs bäst till fots eller via Metron. Ta en karta på hotellet och starta promenaden vid lämplig sevärdhet.
Shopping ­ Spännvidden är stor. I Paris hittar du allt från lyxshopping på Champs Elysée till trånga second garderober i Marais där folk tåligt köar utanför butiken. För den som har ont om tid eller vill lösa inköpen effektivt är gallerian Forum des Halles eller det stora varuhuset Bazaar Hôtel de Ville (BHV) bra alternativ.

Äta ­ Lyxrestaurangerna där det franska kökets stora namn komponerar rätter på den högre prisnivån hittas enklast via Guide Michelin. För den som vill gräva mindre djupt i plån- boken finns det tonvis med prisvärda bistrorestauranger där klassisk fransk mat lagas och serveras med stort hjärta. I de latinska kvarteren vid Notre Dame och i andra delar av staden finns det också många nordafrikanska restauranger att avnjuta.

Trafiken är ofta en bra spegel av stadens lynne. Och fordonen som beträder Paris asfalterade pulsåder périphérique samsas denna morgon i köerna som en nyckfull och livlig enhet.

Som influgen turist är man utlämnad att lära sig stadens oskrivna spelregler den hårda vägen. Motorcykeln till vänster ska prompt in i den fyra decimeter trånga luckan mellan mig och bilen framför. När jag försiktigt trycker på gasen för att följa lämmeltåget ytterligare några centimeter framåt brinner det bakom hjälmen för personen på bågen. Med en välriktad spark på kofångaren råder det ingen tvekan om vad han eller hon vill. Samma procedur upprepas sedan när det är dags att tränga sig in i nästa fil, för att tjäna en millisekund eller två.

Navigatorn i hyrbilen är inprogrammerad mot Guyancourt några mil söder om Paris. Egentligen borde undertecknad kanske lyssnat på dem som rekommenderat tåg och taxi som en smidig färdväg till Le Golf National. Förmiddagen i trafiken bjuder å andra sidan på en omtumlande upplevelse men farhågorna för att missa den inbokade starttiden kryper obehagligt nära.

Men lika oväntat skingras trafiken några hundra meter innan den tvåfiliga avfarten mot motorvägen. Drygt 20 minuter senare kliver jag upp på tee och skakar hand med Christoph, som lottats in i samma boll. Den medelålders frilansande art directorn förklarar att han i likhet med många andra golfare i huvudstaden spelar ett antal ronder om året på Golf National – eftersom de i egenskap av medlemmar i det franska golfförbundet erbjuds en hyfsat generös rabatt på greenfeen. Sedan börjar han ronden med att piska ut en bra spoon som biter över högersidans kullar perfekt.

Söker Ryder Cup
Mästerskapssträckningen L’Albatros på den uttalade nationalarenan för golf stod klar i oktober 1990. Redan året efter flyttades herrarnas Europatourtävling French Open dit på permanent basis. Ambitionen var redan då satt mot ett framtida Ryder Cup, vilket nu kan förverkligas i och med att banan ingår i Frankrikes ansökan för 2018 års upplaga av evenemanget.

Det är en varierad resa som väntar mig och Christoph. Den franske arkitekten Hubert Chesnau, som ritat banan med assistans av Robert von Hagge, drar sig inte för tvära kast mellan publikfriande stadiumhål med ö-greener och mer sparsmakade hedhål av linkskaraktär. Helheten etsas samman genom den väl uttänkta utmaningsgraden ­- där greenernas möjliga flaggplaceringar snabbt kan förändra banans skepnad. L’Albatros är dock ingen övermäktig uppgift för medelgolfaren så länge som man inser sina egna begränsningar. Exempelvis under den manglande avslutningen där ett bunkerlöst par 4 i viktklassen 400 meter, som spelas uppför till en svåråtkomlig green, följs av ett kort par 5 med ö-green där siffrorna kan bli av precis vilken sort som helst.

Imponerande arkitektur
Efter ronden tar vi plats utanför det modernt ritade klubbhuset, tänk avgångshall på flygplats i glas och stål, för lunch. Väl inne i staden några timmar senare är fransmännens förkärlek för monumentala byggnadsverk lika påtaglig. Den episka promenaden mellan Notre Dame och Eiffeltornet är en plusmeny med extra allt av intrigerande arkitektur som spänner över allt från Louvrens knarkigt inverterade glaspyramid till ett drygt 300 meter högt, smutsigt järntorn. Men Paris är givetvis mycket mer än de väl inrutade landmärkena som du, jag och miljontals andra turister förr eller senare traskar runt med storögd blick.

En bra storstad erbjuder minst lika mycket att se och uppleva i form av det mer oregisserade vardagslivet. I Maraiskvarteren runt Bastille och Hôtel de Ville trängs judiska delikatessaffärer med små barer och klädbutiker från både större internationella varumärken och mindre inhemska oberoende designers.

I Marais är den smakfulla israeliska falafeln inofficiell nationalrätt.

Några kvarter innan Hôtel de Ville ringlar också en ivrig kö runt hörnet vid Chez Marianne, som sägs pumpa ut områdets bästa falafel. Jag styr i stället stegen en bit norrut och parkerar på en mindre bistro där nötta träbord och stolar vilar mot golvets matta klinkers. Medan den skäggiga kyparen dånar ut brötig jazz i högtalarna beställs maten in från en improviserad meny på en griffeltavla. Möra skivor av anka med sesamfrön och ett glas av kyparens personliga vintips går på under tvåhundringen.

Anrika klubbar välkomnar gäster
Samma tidlöst rustika känsla i inredningen dyker upp n��sta dag i Fontainebleaus klubbhus. Jag har åter lämnat Paris citykärna och åkt mot landsbygden söder om staden. På mindre än en timme har stadens stenhus ersatts av majestätiska trädalléer. Kvartetten av äldre, anrika privata klubbar som finns i huvudstadens utkanter släpper villigt ut greenfeegäster, med undantag av avskilda Morfontaine, under vardagarna om starttid bokats i förväg. Den intima baren i klubbhusets entré där män i sobra västar serverar belgisk öl i glas med fot sätter nivån inför det som komma ska.

Bild 1114020

En snabb blick genom restaurangens fönster mot första tee får visserligen pulsen att stiga på egen hand. Det inledande korta par 4-hålet välkomnar spelaren med två gapande djupa korsbunkrar innan det konturrika spelfältet tar vid. Därefter väntar ett delikat kort järn eller en wedge mot en grund upphöjd green med milda avrinningsytor. Och så fortsätter det.

Fontainebleau är en stark djupdykning i den excentriske brittiske arkitekten Tom Simpsons filosofi om att golf ska vara en större intellektuell prövning än ren fysisk utmaning. I avskilda skogsrum ramas fairwayytorna in av dovt lila ljungkluster.

1909 öppnades banan för spel. Och i likhet med staden Paris kommer den i många år framåt att fortsätta fängsla som en tidlös upplevelse, präglad av ett stort mått charm och personlighet.


Text: Eric Franzén • 2010-10-13
LevaBanorBanor & resorFontainebleau GolfFrankrikeGolf NationalWeekend
Scroll to Top