Karin var en fantastisk amatör. Hon vann VM 2004 och hon var riktigt bra i college. Men nu har hon spelat sju säsonger på LPGA och varit sjua som bäst. I en major har hon som bäst varit nittonde i LPGA-mästerskapet 2010.

Men inget av det spelade någon roll på lördagen. Hon gick ut när det blåste som mest. Gick runt på 68 slag i en vind som fick många av spelarna att darra som asplöv. Men är man uppväxt på västkusten i Göteborg så är vinden inget nytt. För er som varit på Delsjöns range, strax söder om Kamratgården vet vad jag pratar om. Där är det aldrig vindstilla.

Men det är inte så mycket att hon rick på runt på 68 som är imponerande utan hur. Hon missade knappt ett slag en situation som hon aldrig befunnit sig i förut. I toppen av en major. Och hon gjorde det med ett leende på läpparna. Hon ser helt ärlig ut när hon berättar för mig att hon inte var ett dugg nervös.

Nu är det arton hål kvar. Och hon går i ledarboll med Yani Tseng. En världsetta som ser lika dominant ut som Annika gjorde eller som Lorena. Karin är rankad 216:e i världen. Det skall inte kunna gå.

Men det är något med Karin Sjödin just nu. Det är som om hon precis har lyckats få fram det som så många, och inte minst hon själv visste att hon kunde. Om hon kan hålla nerverna under kontroll som hon gjorde idag kan det bli något stort imorgon.

Som jämförelse skulle det vara som om Jonas Blixt (240 i världen) skulle kämpa ner Tiger eller Rory i US Open. I golfsammanhang skulle det vara det största sedan en lång blond okänd Anna Nordqvist vann LPGA-mästerskapen 2009 eller som när nyblivna Solheim Cupkaptenen Liselotte Neumann vann US Open 1988.

Men det är något i luften här på Mission Hills. Och det är vind. Ju mer det blåser på söndagen desto bättre chanser har Karin. Amerikansk publik älskar en underdog. Och de har precis fått en ny älskling. Och det finns något mycket speciellt bakom det ständiga leendet. Arton hål kvar i en riktigt svensk askungehistoria.

Men glöm inte att njuta därute, Karin. Och le. Precis som du gjorde idag.