Olazabals senaste tävling i Sverige, Scandinavian Masters på Kungsängen 1998, slutade med en missad kvalgräns. Foto: Oskar Åsgård

Följa

“En gång som kapten räcker”

Det har gått 15 år och ett oförglömligt Ryder Cup sedan Jose Maria Olazabal senast tävlade på svensk mark. Efter det redan klassiska slaget på Medinah får han äntligen främst vara kapten över sitt eget spel. - Jag var tvungen att lägga det åt sidan innan Ryder Cup.

Text: Eric Franzén • 2013-05-29 Uppdaterad 2013-05-29

Jimenez är spanjoren som publiken kommer att flockas runt. Men han och de övriga spelarna i fältet är distanserade när meriterna synas. Inget av namnen i startlistan på Bro Hof har en cv som i närheten av Jose Maria Olazabal. Hans 23 segrar på European Tour är fyra fler än vad den jovaliske kollegan med cigarren och hästsvansen skrapat ihop. Som ni vet är två av dessa majors, närmare bestämt 1994 och 1999 års The Masters.
När karriären summeras kommer dock insatsen som kapten i fjolårets Ryder Cup att hamna främst. Den tokdramatiska upphämtningen under söndagens singelspel på Medinah har etsat en permanent gloria över hans huvud. Att den riskerar att hamna på sned under kommande år är långt ifrån troligt.
Olazabal har inga som helst intentioner att axla kaptensrollen igen.    

– Nej, en gång räcker. Det var tufft. Det kräver mycket av din tid för alla åtaganden. Men det andra skälet bakom det är att vi har en storartad generation med spelare som Lee, Darren, Thomas, Padraig. Ser man på denna grupp av spelare och tänker på att Ryder Cup bara spelas vartannat år förtjänar alla dessa spelare en chans att vara kapten.

Han håller nu sakta på att återerövra identiteten som yrkesman på touren. Perioden efter utnämningen som kapten och fram till slaget på Medinah blev mer eller mindre förlorade år för tävlingsspelaren Olazabal.

– Även om jag kom till tävlingar för att delta var det inte mitt eget spel som fanns i huvudet. Det kom i stort sett i andra hand. När jag var i Wentworth eller Wales väntade en bunt med samtal och mail om olika åtaganden i rollen som kapten. Ditt huvud var aldrig förberett för att gå till rangen och jobba. Jag var tvungen att lägga det åt sidan innan Ryder Cup, och fokusera på vad potentiella spelare för laget gjorde och prata med dem.   

Under årets nio starter på European Tour har det blivit en 17:e plats som bäst. Och ingenting pekar egentligen på att Olazabal egentligen kommer att ha något med segerstriden att göra under årets Nordea Masters. Men ett intressant formbesked lämnades ändå i måndags där Ollie lyckades bärga en plats i US Open efter kvalspel på Walton Heath i England.         

-Jag är givetvis väldigt glad över att komma in i US Open. Kvalspelet var en tuff dag med mycket vind. Under förmiddagsronden slog jag bollen riktigt bra. Jag gjorde några misstag men också en bunt med birdies. På eftermiddagen handlade det bara om överlevnad.

Om prischeckarna inte blir fler eller större skulle han egentligen ha ett behagligare och bättre betalt liv som föreläsare eller spelpartner under tyngre företagsevent. Men det lockar inte Ollie i nuläget.
Att få vara ute i fältet och spela för en möjlig chans att känna pulsen stiga under en söndag är fortfarande det som främst får 47-åringen att ticka.

– Jag gillar verkligen att tävla, måste jag säga. Det är skälet till varför jag fortfarande är här ute. Jag tränar hårt och försöker vara så konkurrenskraftig som möjligt. För dagens nivå är väldigt hög. Alla nya spelare är väldigt starka. Men jag gillar verkligen också den dagliga utmaningen som finns i golfen. Oavsett hur bra du kan spela så vet du aldrig vad som väntar runt hörnet när du kliver upp på första tee.


Text: Eric Franzén • 2013-05-29
FöljaNyheter
Scroll to Top