KRÖNIKA: Därför vågar vi hoppas på Stenson i helgen

Regndroppar så tunga att du knappt hittar ett goretex-material i världen starkt nog att utestänga dem. Nej, fredagens väder på Royal Troon var sannerligen ingen munter föreställning. Och mitt i allt befann sig Henrik Stenson.

Men här ska vi nog konstatera att Stenson tilldelades en gynnsam position runt pokerbordet. För han fångade förmodligen den bästa väderlucka som bjöds under fredagen. Även om det regnade rejält så var blåsten beskedlig och i en målsökande tourspelares ögon är det faktiskt inte så dumma förutsättningar att lira bra golf.

Det är inte skrivet i sten att du behöver lite lottningsflyt av den typen för att vinna The Open, men det underlättar ju.

Frågan i det läget är om du vågar satsa, spela din hand och trycka in dina marker i mitten.

Stensons svar? En bländande 65-rond, sex under par, med bara en bogey i scorekortet.

När du lämnar kontoret den här fredagseftermiddagen, surfar in på The Open-hemsidan och scannar ledartavlan ser du därför att Henrik Stenson med 133 slag efter två ronder satt sig i en fin position inför helgen, just nu bara ett slag bakom ledande Phil Mickelson.

Med svenska herrgolfares majorfacit i bakhuvudet, kanske just den här veckan även med Jesper Parneviks försmädliga andraplats på Royal Troon 1997 särskilt färskt i minnet, så är det inte utan att vi kollektivt undrar – vågar vi hoppas?

Självklart gör vi det! Mer än på länge faktiskt. Här serveras fyra skäl varför Stensons chanser att spränga den där majorbarriären är synnerligen goda i helgen – och varför du ska styra av alla helgens semesteraktiviteter och vika några sköna timmar framför Göran Zachrissons ljuva stämma på Viasat Golf.

Garvet – Ni som kollade på fredagens Open-sändning fick se Stenson garva och le i en takt som kunde få dig att förväxla honom med Phil Mickelson. Att göra det under fredagens torktumlare till väderförhållanden vittnar om att hans humör och motståndskraft att inte irritera sig på saker som är utanför hans kontroll är precis där han och vi vill ha det.
Men det för mig också in på nästa punkt.

Caddien – Även i helgen kommer regnet enligt prognosen att piska ner över Troon. I det läget behöver du ha en man på bagen som du (bokstavligen) kan lita på i vått och torrt. Ni som läste intervjun med Gareth Lord i senaste numret av svenska Golf Digest vet att Lord är precis det för sin arbetsgivare. Inte minst kommer förmågan att hålla Stenson i rätt sinnestillstånd vara avgörande.

Så här sa Lord bland annat i intervjun:
“Det är nog rättvist att säga att Henrik går mer ner än upp (i humör) under ronden. Och om han gör det så tar jag tag i honom och ser till att börja snacka om något annat. Ibland ser han lugn ut men jag kan se att ångan ryker ur öronen och han är på väg att spåra ur. Då väljer jag bara att ta itu med skiten och prata om det. Men då och då vet jag också att det är bäst att bara låta honom vara.”

Tro mig, det här är en femtonde klubba i Stensons bag som inte kommer att framkalla några pliktslag, utan tvärtom har chansen att tjäna något eller några åt honom.

Banan – Redan inför torsdagen konstaterade Stenson att den här banan passade hans öga, om vi ska dra till med lite tourlingo. Det är lätt att se varför.
Greenerna är små och emellanåt relativt svårträffade, åtminstone för den som vill komma nära flaggan, och en av grundbultarna i svenskens spel är det knivskarpa järnspelet som genererar runt 80 procent greentäffar per rond – ett område där han ständigt de senaste åren tillhört den absoluta världstoppen.
När du väl är på greenerna är de heller inte särskilt svårputtade i jämförelse med vissa andra Open-banor eftersom de är relativt platta. Och är det något område Stenson emellanåt kämpar brukar det ju vara med bagens kortaste klubba.
Från tee har Stenson också under två dagar visat hur hans kraftfulla spoon penetrerar den skotska vinden alldeles utmärkt och sätter honom i position i fairway, utan oro för att fastna gapande potbunkrar.

Självförtroendet – Inte sällan har jag bevakat eller följt majors när Stenson klagat på att han gärna hade velat vara bättre förberedd eller helst hade kommit längre i sitt jobb med svingen och slagen.
Hittills den här veckan har jag inte hört honom säga ett knyst om någotdera.
Tvärtom pratar han i termer av hur nöjd han är med svingen, slagen och spelet. Det här är den avgörande nyckeln, för hade han inte haft gott självförtroende hade dagens 65-rond inte hänt. Den byggde på en hyfsat aggressiv spelplan – Stenson sa själv efteråt att han knappast kunde göra annat när han behövde hämta in fem slag på Mickelson – men en sådan sätter du inte i spel om du inte litar på att du kan utföra den. Särskilt inte i en major, där den hårfina skillnaden mellan birdie och dubbelbogey är ständigt närvarande i bakhuvudet inför varje slag.

Vad talar emot då?

Tja, en formstark Phil Mickelson som sköt 62,5 under öppningsronden, följde upp med en övertygande 69-rond idag och dessutom har vunnit fem majors tidigare är ju inte direkt någon duvunge att tampas med i toppen. Vi minns alltför väl från sista nio på Muirfield 2013 hur det går när amerikanen hittar in i den berömda zonen.

Ni som kan er Open-historia vet ju också att Royal Troon har en förmåga att vaska fram segrare från USA, sex raka från Arnold Palmer 1962 till Todd Hamilton 2004.

Det vet även Henrik Stenson och när han fick en fråga om det tidigare i veckan svarade han:

“Det är bra, jag spelar ju mycket av min golf i USA”.

---

Text: Oskar Åsgård • 2016-07-15
Blogg • Henrik Stenson • Krönika • Phil Mickelson • Royal Troon GC • The Open • Tournytt