5de47afe09d8e

Banor och resor

Lofoten – världens vildaste golfbana

Ta en gnutta passion och addera lite galenskap. Krydda med fjäll, fjordar och förföriska vyer. Släng sedan ut alltihop i oländig terräng på den 68:e breddgraden. Välkomna till Lofoten Links.

Text: Svensk Golf • 2016-03-10 Uppdaterad 2016-03-10

Artikeln publicerades ursprungligen i Svensk Golf 1/2016. 

Det här är platsen som ändrar på våra begrepp om vad en golfbana är. Receptionisten Wenche kommer in från busvädret. Hennes röst är fylld av lika delar fascination och medlidande.

– Nu har de stängt bron hit ut också. Det är 27 sekundmeter i byarna och för farligt att åka över.

Jag tittar uppgivet ut genom fönstret och mellan vattendropparna kan jag urskilja en läckert grön fairway, som står i bjärt kontrast till resten av det karga landskapet som målats i betydligt mörkare toner.

Det känns tröstlöst.

Tröstlöst, deppigt – men på samma gång oerhört mäktigt och storslaget.

 “Man får ha respekt för naturen och vad den ger oss”

– Man får ha respekt för naturen och vad den ger oss. Vi som lever här ute har vant oss vid det, konstaterar Wenche.

Analysen är givetvis både nyanserad och träffsäker.

Ändå förbannar jag oturen, eftersom det ser ut som att den långa färden hit till svårtillgängliga Gimsöy, som sorteras in i ö-riket med det mer kända samlingsnamnet Lofoten, har varit förgäves. För även om det är omöjligt att inte förföras av naturen, fjordarna, pittoreska små byar, de hisnande bergen som stupar rakt ned i havet och hela det skådespel som visas upp längs med bilfärden på de kringelkrokiga vägarna, så var det ju inte det primära målet för resan.

För ryktet kring golfbanan på den andra sidan klubbhusfönstret har färdats snabbt det senaste året och talat ett entydigt språk. Lofoten Links ska vara något utöver det vanliga – och väl värd de mödosamma strapatserna för att ta sig hit.

Men över havet signalerar en dystert och till synes oändligt grafitgrå himmel uppgivenhet om dagen snarare än hopp.

För att göra det omöjliga möjligt så krävs ofta någon som inte förstår bättre än att svårigheter bara är små fartgupp, som gör att resan mot målet tar lite längre tid än planerat.

En eldsjäl, en entusiast med en motor som drivs av mer än bara ambitionen att tjäna pengar.

Här, i civilisationens utmarker på den 68:e breddgraden, heter han Frode Hov – mannen som helt enkelt inte kunde släppa tanken på att bygga en spektakulär 18-hålsbana på Lofoten, fastän idén var lika långsökt som svårgenomförd.

“Då väcktes min nyfikenhet och vi gick snabbt från ord till handling”

– En vän till familjen hade varit i Skottland i mitten av 90-talet och tyckte att vår mark påminde om den skotska som de byggde golfbanor på och föreslog att vi skulle testa. Då väcktes min nyfikenhet och vi gick snabbt från ord till handling, berättar Hov över en lika god som kostsam tallrik “törrfisk” på trivsamma restaurang DuVerden i centralorten Svolvaer.

 

Lofoten – världens vildaste golfbana
Foto: Jacob Sjöman
En rond med midnattssolen som sällskap.

 

Under flera hundra år har just fisk varit Lofotens stora existensberättigande och vid sidan av oljan tjänstgjort som Norges största bidrag till världsexporten. Men i en begynnande transformation mot att attrahera en allt lukrativare turistsektor såg Frode Hov att golfen skulle kunna bli ytterligare en attraktion på Gimsöy. Sex hål 1998 växte till nio 2002 – och bilden av en av världens mest sceniska banor började förmedlas till omvärlden, tillsammans med budskapet att den varma golfströmmen såg till att banan hade samma spelsäsong som dem i Oslo, 130 mil söderut. Jag insåg tidigt att vi hade egenskaper i landskapet som skulle kunna göra den här banan attraktiv; att den hade något som gjorde att den skiljde sig från mängden, och jag såg potentialen att hjälpa öns turistnäring och skapa arbetstillfällen, säger Hov.

Men pengarna var slut.

Så hur visionära planer Hov, tillsammans med svenske arkitekten Jeremy Turner, än hade för sin bana så stod projektet och stampade i många år. Det kom visserligen en hel del besökare, men resultatet var långt ifrån vad han drömde om i slutet av 90-talet.

2010 var han nära att ge upp.

“Jag kände att det var dags att satsa på något annat”

– Jag hade försökt få finansiering för en utbyggnad i så många år, utan att lyckas. Och jag kände att det var dags att satsa på något annat. Jag kunde helt enkelt inte lägga mer tid på detta, säger Frode Hov och tittar ut genom panoramafönstret som vetter mot hamnen i Svolvaer, där ett av Hurtigrutens fartyg precis är på väg att lämna kajen.

Men plötsligt inträffade händelsen som förändrade allt.

Det statliga investeringssällskapet SIVA (Selskapet for industrivekst) hade plötsligt fattat tycke för Hovs planer, delade hans vision och kunde tänka sig att finansiera utbyggnationen – och därmed kunde de gamla ritningarna plockas fram ännu en gång. Och när det ändå skulle byggas så passade Hov på att göra om några av de gamla hålen också – så totalt blev det 13 helt nya till en kostnad av totalt 40 miljoner norska kronor.

“Jag är kjempestolt över att vi har lyckats så bra”

– Det kändes helt fantastiskt att få komma igång igen och få genomföra projektet som det en gång var tänkt. Jag är kjempestolt över att vi har lyckats så bra och känner mig ganska självsäker på att det vi har gjort kommer att vara attraktivt hos turisterna, säger Hov.

“Challenge accepted”. De blå bokstäverna på den mörka fondväggen i klubbhuset utgör Lofoten Links slogan och i korta drag handlar det om att man har antagit utmaningen bara genom att ta sig till den här delen av världen för att spela den unika golfbanan och när man väl är här ska man spela den som den ser ut för dagen, utan att klaga på vädret.

Men regnet smattrar fortfarande ihärdigt mot fönsterrutorna, samtidigt som vinden är extremt stark och att det över huvud taget ska vara möjligt med något golfspel innan flyget vänder hemåt känns närmast utopiskt.

Jag tar en tur med bilen istället.

Den lilla vägen tar mig förbi små sömniga byar, betande får och otaliga träställningar där torsken hängs upp på tork mellan mars och juni, innan den skeppas i väg till framför-allt Italien där den betraktas som en delikatess. Jag passerar det platta markområde som Frode Hov och hans kollegor hoppas ska förvandlas till landningsbana för jetflyg så småningom. I dag är närmaste alternativet Evenes, drygt två timmar bort, för den som inte vill åka propellerkärra från Bodö, och det är lätt att förstå vad en ny flygplats skulle betyda för området.

Allt är lugnt, stillsamt och mycket vackert 

Men det är inte golf.

Lofoten – världens vildaste golfbana
Foto: Kevin Murray
Lofoten bjuder på ett vilt och vackert landskap.

 

Plötsligt. Himlen över havet antar en ljusare skepnad. Det som nyss påminde om att stå i duschen förvandlas till ett försynt litet skvalande och som i ett trollslag mojnar också vinden så pass att det är möjligt att gå upprätt.

Det sista jag får med mig innan jag sätter av mot första tee är förmaning-ar att hålla mig på fairway och en elak historia om ett belgiskt par som slog bort 27 bollar på 18 hål härommånaden.

Efter tre hål har jag själv vevat bort tre, men är redan knockad av banan.

Det första hålet löper runt en liten havsvik och det säkraste spelalternativet är mot vikingagraven på högersidan. Tvåan är signaturhålet som spelas ut till en klipphalvö med Nordpolen som nästa stopp. Och trean är ett par 4 som smyger sig runt två vittonade sandstränder innan vi når greenen precis intill havskanten.

Inledningen på Lofoten Links är tre riktigt starka golfhål som skulle färga in på många toppbanor, men som totalupplevelse betraktat saknar den motstycke i golfvärlden. Havet, bergen, stenformationerna, djurlivet och närheten till de klassiska elementen gör att man känner sig både liten och utsatt – men också ödmjukt tacksam över att få gå just här och försöka förflytta sin golfboll framåt på så få slag som möjligt, även om den detaljen blir av underordnad betydelse.

“Suzann Pettersen har kallat den för världens råaste golfbana och det vill vi gärna vara”

– Vi vill verkligen erbjuda en unik upplevelse som man inte kan få någon annanstans. Vår ambassadör Suzann Pettersen har kallat den för världens råaste golfbana och det vill vi gärna vara, säger Hov.

Efter chockstarten byter banan karaktär under en period och tempot mildras en smula. Synintrycken blir något färre, havet inte längre lika närvarande, men varje hål är fortfarande en egen stark berättelse med tydlig karaktär som skiljer dem från varandra och gör dem lätta att komma ihåg när helheten ska summeras.

Lofoten öppnade sin 18-hålsbana sommaren 2015 och låt oss vara ärliga här. Gräset har ännu inte satt sig överallt och det kommer att dröja innan fairways och greener går att klippa ned fullt ut. Utanför de smala spelytorna är ruffen på sina ställen brutal och om medelgolfaren ska ha något utbyte av ronden är tee 42 eller 48 de enda gångbara alternativen, innan banan har gjorts mer spelbar.

Sannolikt blir också upplevelsen ännu starkare av att spela här i mjuk midnattssol, eller en eftermiddag i augusti när det sköna ljuset målar landskapet i varma färger och bergens mäktiga kontraster framträder tydligt mot en krispigt blå himmel. Och säkert får anläggningens storslagenhet ytterligare en dimension av att man har turen att få spela de sista hålen ackompanjerad av ett storslaget norrsken som dansar över den mörknande himlen som på fotograf Jacob Sjömans fantastiska bilder här i reportaget. 

Men trots omständigheterna den här dagen är ronden en av livets mer minnesvärda.

“I brist på midnattssol eller norrsken kan man alltid trösta sig med havsörn”

Läget tillsammans med naturupplevelsen gör att banan egentligen inte liknar någon annan i världen och trots att Gimsöy är både avlägset och svårtillgängligt är det tveklöst att banan blir en viktig motor i Lofotens turism i framtiden.

Och i brist på midnattssol eller norrsken kan man alltid trösta sig med havsörn.

Den mäktiga fågeln sitter majestätiskt bakom den 13:e greenen och spanar ut över landskapet, men när jag försöker ta mig närmare lyfter den och försvinner ut över havet. Några sävliga vingslag senare har den fått upp hastigheten och seglar iväg mot fjorden lite längre bort.

Sedan börjar det regna – igen.

Men det blåser bara fem sekundmeter i byarna och bron in mot fastlandet är återigen öppen.

Det känns nästan lite onödigt. 

18 skäl att besöka Lofoten


Text: Svensk Golf • 2016-03-10
Banor och resorBanor & resorDrömresaLinksLofoten Golf LinksNorge
Scroll to Top