Golf Green by the sea
GUSTAFSON: Kärleken till en grön ö
Svensk Golfs krönikör Sophie Gustafson skriver om sin kärlek till Irland.
Första gången jag spelade golf på Irland var 1995. Europatouren besökte St. Margaret’s Golf & Country Club strax norr om Dublin. Jag minns att min bror Pär gick caddie åt mig och att Laura Davies vann med 16 slag över tvåan Åsa Gottmo. Hur det gick för mig, om jag ens klarade kvalgränsen, kan jag faktiskt inte komma ihåg men jag minns att jag ville tillbaka till Irland.
Det skulle visa sig bli många kära återseenden med den gröna ön efter det.
Sex av mina 28 segrar som proffs har kommit på Irland, mer än var femte titel alltså, och jag har ofta undrat över varför jag trivs så bra där. Min bästa förklaring är att det handlar om de irländska människorna, hur genuint gästvänliga de är och hur de får mig att känna mig som hemma. De har verkligen en unik förmåga att få främlingar att känna sig som mångåriga vänner. Jag vet inte hur många gånger som mina kompisar och jag gått in på en pub för att äta middag och det slutat med att vi tillbringat hela kvällen konverserandes med lokalbefolkningen.
Många är fantastiskt duktiga på att sjunga de gamla folksångerna och de är sällan blyga att börja skråla så fort tillfälle bjuds.
Jag minns särskilt väl en söndagskväll i Waterford, i sydöstra Irland, där en grillfest utmynnade i en spontan sångtävling.
Sedan har vi förstås golfen. Banorna på Irland är underbart fina. Vi spelade oftast linksbanor när Europatouren var på besök vilket ytterligare bidrog till min glädje att återvända dit varje år. Jag uppskattade omväxlingen av att få spela en annan typ av golf ibland, när standardslagen inte längre var det bästa alternativet. Som när du behöver ta en järnfyra istället för en järnåtta för att vinden piskar på. Eller när marken är så hård att Kastrups landningsbana ger mer stopp, det är då du måste börja använda din fantasi och det är oerhört kul.
Men medan själva banorna på Irland är otroligt fina så ska du inte förvänta dig att hitta en drivingrange överallt. Många av de äldre banorna har helt enkelt ingen range. Att träna eller värma upp på traditionellt sätt är inte så viktigt, tycker irländarna.
Viktigare är att baren i klubbhuset är öppen före och efter ronden, i deras ögon.
Det här ställde dock till med lite huvudbry för Europatouren. De löste det oftast med att klippa ner en angränsande åker och låta oss stå där och slå. På Faithlegg Golf Club hade de till och med korna kvar på åkern. (Men korna var smarta och höll sig uppe i högra hörnet av hagen dit våra slag inte nådde.)
Om du funderar på att åka på golfsemester så kan jag varmt rekommendera Irland. Det är inte säkert att det blir fint väder (det kan jag nästan garantera att det inte blir) men du kommer älska det lika fullt ändå. Kanske får du rentav avsluta dagen med att skråla till “The Irish Rover” ihop med Paddy och Mary.
Bättre blir det inte.
Text: Sophie Gustafson • 2017-09-18
Artiklar • Irland • Krönika • Sophie Gustafson