AT&T Pebble Beach National Pro-Am – Round Two

Artiklar

KRÖNIKA: Nu fattas bara att Vijay Singh går och vinner

Inledningen på året väcker frågor om vart vi är på väg? Vem ska egentligen sätta sin prägel på 2016 och kommer Jordan, Rory och Jason att hitta formen? Det kanske blir gamlingarnas år.

Text: Martin Strömberg • 2016-02-29 Uppdaterad 2016-02-29

Jordan Spieth missar kvalgränsen på Riviera med marginal och visar trötthetssymptom redan i februari.

Rory McIlroy skjuter 75 sista dagen i samma tävling och missar sedan kvalgränsen veckan därpå.

Jason Day tar långledigt och väntar fortfarande på sin första topplacering 2016.

Istället slåss två 35-åringar om titeln på en av årets tuffaste banor.

Inget är som det borde vara och “The Big Three” känns för tillfället som en gammal pryl och frågan är verkligen åt vilket håll 2016 kommer att fortsätta?

Tävlingsgolfen visar återigen varför det är världens mest oförutsägbara, svårtippade och underbara spel och plötsligt har vi Adam Scott, Sergio Garcia, Louis Oosthuizen, Rickie Fowler och Bubba Watson som den senaste tidens hetaste spelare.

Fattas bara att 53-årige Vijay Singh blixtrar till och vinner ett par tävlingar också.

 Rory, Jordan och Jason ser ut att ha baksmälla efter 2015 och även om jag tror att de kommer att göra bra säsonger så måste stora frågetecken sättas för deras dagsform.

 • Jordan har flugit fram och tillbaks över jordklotet i vinter och även om han aldrig skulle säga det själv har det flitiga tävlandet förmodligen satt sina spår.

• Rory ser obekväm ut på greenerna och att falla ifrån en söndag som han gjorde i Northern Trust är aldrig bra.

• Jason Day var med familjen stora delar av vintern och har sedan dess ett par hyfsade placeringar men inget stort. Utvilad, javisst. Men när och var  hittar han sensommarformen igen? Who knows.

Kvar lämnas vi med ett enda stort fett frågetecken vilka som kommer att greppa de stora bucklorna 2016?

Golf är inget enveckasspel och självfallet måste man se saker i ett lite längre perspektiv än de senaste veckorna. Det är ju inte plötsligt så att Jordan Spieth och grabbarna blivit mycket sämre men visst ser det mer ovisst och spännande ut än på länge med Masters bara en månad bort.

Var passar vår svenske världssexa in i den här svårlösta ekvationen?

Omöjligt att svara på men känslan är att han kommer att vara betydligt mer utvilad än tidigare år. Han kom tillbaks efter sin knäoperation med två imponerande insatser i Abu Dhabi och Dubai och spelar nu igen på Doral veckan som kommer. Han har sett förbättrad ut runt och på greenerna samtidigt som hans långa spel är som det alltid varit de senaste åren, världsklass.

Är det något som han skulle behöva bli lite vassare på så är det wedgespelet som då och då kan spöka med lite avståndstapp. Har han någon svaghet så skulle jag säga 100 meter och in, där finns det att ta av.

 Tiger Woods rehabiliteringsprocess har varit i fokus den senaste tiden och häromdagen talade Davis Love III om att Tiger skulle kunna spela sig in i laget i höst. Det håller jag för högst osannolikt. Möjligen att han kommer att kunna göra comeback någon gång under sommaren men utan att veta exakt var han befinner sig på sin resa så vore det en skräll av magnitud om han kommer tillbaks och börjar vinna den här säsongen.  Han är visserligen fullständigt unik men, nej, det kommer inte att hända.

Men visst vore det extremt coolt?

Till sist min lista över vilka spelare jag tror blir farligast på Augusta i årets första major.

1. Bubba Watson

Ju mer jag vänder och vrider på hur det sett ut den senaste tiden så går det inte att komma ifrån. Augusta passar Bubba extremt bra och han vann förra veckan, han blir glödhet.

2. Adam Scott

Han har alltid svingat vackert men frågan är om han någonsin slagit bollen bättre än nu? Puttningen ser väl fortfarande sådär ut och den behöver klicka på Augusta.

3. Louis Oosthuizen

Segern i Australien lyfter naturligtvis den lille snidaren och att han kan spela Augusta vet vi ju. Puttningen spökar då och då för honom men hittar han den så är han med.


Text: Martin Strömberg • 2016-02-29
ArtiklarMartin Strömberg
Scroll to Top