Så preppas banan inför Scandinavian Mixed

Halmstad GK står redo för ännu en höjdpunkt i klubbens unika tävlingshistoria.

Text: Tomas Hagfeldt • 2022-06-08 Uppdaterad 2022-06-08

Det här är ett omarbetat och nedkortat reportage som publicerades ursprungligen i Svensk Golf 4/22. Klicka här för att prenumerera på tidningen.

Man eller kvinna? Vem eller vilka har spelat till sig vinnarläget i Scandinavian Mixed på söndag den 12 juni? När drama-tiken närmar sig sitt klimax, när tävlingen når sin höjdpunkt, när allas blickar riktas mot det 16:e hålet? Hålet är omtalat. Fruktat och utslagsgivande. Här har tävling efter tävling vunnits eller förlorats på en av vårt lands mest anlitade tävlingsbanor.

Historierna är många. Här har ettor och tvåor skrivits i scorekorten. Men också sjuor och åttor. Ibland tvåsiffriga resultat.
Bäcken där nedanför, framför greenen, rinner i 25 graders vinkel. Vindarna från Kattegatt är nyckfulla och svårkontrollerade bland höga tallar och björkar.
På greenens vänstersida, där avståndet är som kortast, finns en förrädisk bunker och tjock ruff intill skogskanten. På högersidan är problemen som störst och ett antal bollar ligger redan på den porlande bäckens botten.
Vi kan idag bara fantisera om avgörandet den 12 juni.
– Det är upplagt för både party och spänning på det 16:e hålet, berättar Christian Jakobsson, klubbchef på Halmstad GK, och han får medhåll av klubbkamraten Mikael Eriksson.
Micke är tävlingens TD, tournament director. Han kommer att sätta upp banan tillsammans med kollegorna på DP World Tour. Han har varit medlem på klubben i 45 år och kan ”Tylösand Norra” bättre än någon annan.
Nu ska han göra sin egen hemmabana så rättvis som möjligt.

EM 1985 satte Halmstad på den internationella golfkartan.
– På sätt och vis var det då det startade, klubbens vilja att locka de allra bästa till Tylösand. Europamästerskapet blev ju legendariskt. Det blev mycket snack om tävlingen och vår norra bana. Flera av deltagarna blev sedan världsstjärnor, säger Christian Jakobsson.
Jesper Parnevik vann ett individuellt guld. Colin Montgomeries Skottland tog hem lagguldet.
Halmstad GK fick blodad tand att arrangera mästerskap och även tourtävlingar. Det svenska PGA-mästerskapet var återkommande, en gång med Vijah Singh som vinnare.

Somrarna 1999 och 2000 spelades Chrysler Open på Ladies European Tour. Laura Davies och Carin Koch fick hyllningarna.
Solheim Cup, damgolfens Ryder Cup, blev nästa utmaning.
Christian Jakobsson minns, förstås, den gyllene tiden 2007.
– Det regnade och Europa förlorade, säger han.
– Men för min egen del var det fantastiskt och vi är många som har fina minnen från en av de största golftävlingarna man kan arrangera. Att vi som en medlemsklubb har kunnat ha ett sådant arrangemang är väldigt speciellt.
Annika Invitational och EM 2015 tillhör de senaste arrangemangen.
Sverige vann bronset när Marcus Kinhult sänkte en putt från sju meter. Skottland vann. Jon Rahms resväska kom inte med flyget. Han var då världens bästa amatör, senare världsetta.

En ny vinnare ska koras när Scandinavian Mixed avgörs.
– Vi har möjligheten att sätta teemarkeringarna på platser varifrån både killarna och tjejerna kan gå för greenen, säger Micke Eriksson som tar med sig erfarenheterna från fjolårets tävling på Vallda i Kungsbacka.
Premiärdagarna blev lyckade. När kvalgränsen drogs på fredagen återstod ett finalfält med ungefär lika många herrar som damer. 60 procent mot 40. När söndagens resultatlista stod klar hade männen bäst hanterat helgens tuffare vindar och hårdare greener.

Herrarna hade slagit sina drives 14,9 procent längre än damerna som spelat från tees med totalt 14,5 procents kortare avstånd till flaggorna. Tjejerna hade träffat fler fairways. Killarna hade puttat bättre.
All statistik tar Micke Eriksson nu med sig till sin hemmabana i Tylösand.
– Framför allt handlar det om att hitta teeplaceringar som kan ge rättvisa totalscorer. Här finns flera doglegs där man behöver nå fram för att få fria inspel mot flaggan. Vi tittar på de avstånden och kan också lära oss av hur banan sattes upp under Solheim Cup. Jämfört med Vallda kommer årets bana att vara något längre.
Vallda och Tylösand är annars två ytterligheter till sin form, design och miljö. Den ena i ett öppet landskap med modern linkskaraktär och greenområden med markanta avrinningsytor, den andra med golfhål inramade av skogen i sina egna korridorer och med mjukt undulerade greener.
– Greenerna på Tylösand kan göras riktigt snabba. Därmed också svårlästa. På alla greener finns flera bra flaggplaceringar, säger Micke Eriksson.
Han ser korthålen – hål 4, 7, 13 och 16 – som nyckelhål.
Banan kommer att vara tuff. Den är alltid krävande. Samtidigt finns möjligheterna på ett par publikfriande och relativt korta par 4-hål, exempelvis det sjätte.
– Jag har varit medlem här i 33 år och säkert spelat hålet tusen gånger. Men det är aldrig sig likt. Varje gång spelas det på något nytt sätt, alltid med olika klubbor vid inspelet och med olika upplevelser. Förmodligen kommer de flesta att slå järn från tee. Även om man skulle nå greenen är det riktigt svårt att få bollen att stanna, spekulerar Christian Jakobsson.
Den golfbana som en gång skapades av pionjärer som Rafael Sundblom står redo för 2020-talets bombade drives och bollar som slås med höga spinntal.
– Ja, det tycker jag absolut. Vi satsar stora resurser på skötseln, att alltid erbjuda spel på ytor av bästa skick. Möjligheten att sätta upp banan för en stortävling gör att vi kan vässa den ytterligare, säger Jakobsson.
– Någon större förändring designmässigt behöver vi inte göra. Jag har svårt att se att klubben någon gång kommer att stänga norra banan för en omfattande renovering. I så fall måste ju det nya bli bättre än det gamla. Jag har svårt att se att vår bana skulle bli bättre av en ombyggnad.

Totalt 50 banarbetare – både från den egna personalen och andra klubbar, ledda av banchefen Stefan Ljungdahl – ordnar spelytorna under Scandinavian Mixed.
Och den eviga frågan kommer alltid att ställas på Halmstad GK:
Vem hanterar bäst det skarpa läget på det 16:e hålet?