Artikelförfattaren, till vänster, tar en förmiddag med Sandy Lyle på Augusta National. Frågor på detta? Nej, tänkte väl det.

The Masters

Franzén: Hur spelar en 64-åring Augusta National?

Tung bottenstrid och 100 majorsjubileum. Sandy Lyles fredagsmorgon bjöd på det mesta.

Text: Eric Franzén Foto: Christer Höglund • 2022-04-08 Uppdaterad 2022-04-09

AUGUSTA, GEORGIA Hur spelar en 64-åring egentligen Augusta National? Alltså i ganska tvättsvampsmjuk toursetup och med lynniga vindpustar. Det är den huvudsakliga frågan som ekar i huvudet när jag beger mig upp mot första tee under fredagsmorgonen. En liten klunga har samlats där. Men även om publiken strömmar in på området med full kraft ska de flesta ut och säkra en bra plats på andra delar av banan.

Under de närmaste timmarna ska jag följa ledartavlans absoluta bottenstrid. Lyle är tio över par efter en mindre kul torsdag och går med amerikanske amatören Stewart Hagestad som startade The Masters med en rond på 80 slag, åtta över par.
Vill man sätta en mindre dystopisk twist på det hela kan man säga att jag istället ska bevittna ett historiskt jubileum. Sandy Lyle fyller nämligen 100 majorstarter under The Masters, låt vara att det finns ett antal brutna mästerskap i denna räkning – som 2008 års The Open på Birkdale där Lyle bröt efter 10 hål av anledningen att han kände sig “ur fas med spelet”.

Lyles inledande drive läggs i alla fall prydligt ut i mitten av fairway. Strax nedanför bunkrarna och strax ovanför den punkt där Tom Watsons boll parkerade sig vid torsdagens cerimoniella utslag. 

Det följande inspelet väcker också hopp inombords när Lyle greppar ett långt järn och kör en ganska låg och spinnlös delikatess som propert rullar in på mitten av greenen.

Jag var i ärlighetens beredd på att få se en tydligt tuffare kamp mellan Lyle och banan. Men istället presterar den tvåfaldige majormästaren rätt stabil placeringsgolf där han säkert manövrerar sig fram på Augusta National – med erfarenheten från sina 41 starter i The Masters som självskriven GPS. Dagens första riktigt skakiga slag kommer först på trean. Det är en hybrid med rejäl pulldraw som landar duktigt vänster om fairway. Något som Sandy reder ut med ännu ett bekvämt par.

Vi vänder sedan på ett över par, efter ett besök ut i publikens fällstolar på sexan som följs av en väl nätt chip därifrån. 

Andra nio startar inte lika lovande. För första gången får jag se någon slå en provisorisk boll från tee på Augusta National. Men det behövs inte alltför många steg ner i backen innan Lyle hittar den första bollen i ruffen till vänster, snett nedanför det träd som bollen tagit i. 

– Under mina 40 år i tävlingen har jag nog aldrig slagit härifrån, skrockar Lyle till caddien och lägger fram sig. Tio minuter senare finns dagens andra bogey i kortet. 

Det positiva tonläget och kroppsspråket behålls även på elvan, där Lyle till slut räddar par genom att sänka en chip. När denna rullar i hål vänder sig Lyle mot de halvfulla läktarna i Amen Corner och knyter näven samtidigt som publikens jubel stiger.

Lyle är inte i närheten av att kunna nå något av banans par 5 på två slag. Samtidigt klarar han sig med att använda järn under samtliga inspel. Men de förväntade dubblarna och grava snedstegen  uteblir. Resten av ronden bjuder inte på något värre än en blek treputt på 16 samt två ytterligare tappade slag efter tuffa chiplägen på 17 och 18. Dagens enda birdie kommer på hål 15, där Lyle sänker en hyfsad putt efter ett dugligt wedgeslag in på greenen. Givetvis efter att bollen markerats med en greenlagare, precis som under rondens övriga hål. Väntar en kortputt där greenlagarna kan vara i vägen för Hagestads linje ser Lyle resolut till att putta först, och med undantag av hål 16, sänka returputten.

Efter att kortet signerats med 76 slag kliver Lyle ut i samma väl tilltagna regnjacka som han haft under hela dagen. Det blir ingen champagne, fyrverkerier eller ens en inplastad pimentosmörgås för att markera att hans 100:e major slutförts. Något som kan hänga ihop med att Lyle själv är ganska ovetandes om bedriften.  

– Jaha. 100 majors. Det är något att berätta för barnbarnen konstaterar han bara.

Sandy Lyle är först betydligt mer sugen på att prata om ronden som jag precis bevittnat, där han främst verkar nöjd över spelet från tee.

– Jag träffade till och med fairway under de sista hålen. Inte lika långt fram som min spelpartner dock. Eftersom han kanske var 45 meter framför mig så spelas 17:e hålet lite lättare för honom. Jag kan inte slå så högt och långt att jag når den platta biten av fairway. Så istället står jag med järnsexa in mot den greenen medan han troligen slår en gapwedge, eller liknande.

Lyle påpekar också att den mjuka banan inte hjälper honom. Hade den varit så snabb och hård som Fred Ridley (Augusta Nationals ordförande) berättat att de strävat mot kunde Lyle tjäna upp till 30 meter på vissa hål, där bollen kan rulla ut mer i fairway.  

Den oundvikliga frågan hänger samtidigt i luften. När vet man att det är dags att säga tack, men nej tack till den inbjudan som anländer med Augusta National som avsändare? Och inte gör en Billy Casper. Detta besvaras av Lyle själv i slutet av ett längre resonemang om att han ska träna upp sig fysiskt för att hitta lite mer längd.

– Jag tror att nästa år troligen blir slutet för Lyles attack på banan här. 

– Min äldsta son och några av hans kompisar samt min yngsta son kommer hit då, så hela familjen kommer att vara samlad. Så det blir nog där jag sätter punkt.

100 majors senare har alltså nedräkningen mot det sista mästerskapet börjat. Minnena från det allra första av dem, 1974 års The Open på Royal Lytham & St Annes, finns dock för alltid.

–  Hjärtat höll på att hoppa ut ur bröstet vid det första utslaget. Det bara dunkade på medan jag tänkte att “gud, hoppas att det här kommer att bli lättare”. Känslan av nervositet och hur du samtidigt försöker att kontrollera dina känslor, händer och puttning… Det är inte lätt när du är 16 år gammal.

När Sandy Lyle tackar för sig har inte den fullt uppdragna dragkedjan på regnjackan rubbats en millimeter. Den förmodade bottenstriden slutar med storseger för Lyles taktfulla positioneringsgolf (76 slag) vs Hagestads för dagen mer yviga höga fadeslag (81 slag). För båda är The Masters 2022 ett avslutat kapitel.

Senaste nytt från The Masters:


Text: Eric Franzén Foto: Christer Höglund • 2022-04-08
TournyttAugusta NationalSandy LyleThe MastersTournytt
Scroll to Top