Franzén: Med Tiger i Amen Corners sanna skepnad

Vi följer Tiger Woods i den spelsekvens som egentligen utgör Augusta Nationals epicentrum.

Text: Eric Franzén Foto: Christer Höglund • 2022-04-07 Uppdaterad 2022-04-08

Purismen måste ha sitt. Så kan man eventuellt sammanfatta tanken med att ansluta till Tiger Woods öppningsrond under det avsnitt som är Amen Corner i sin allra renaste form. Egentligen bör jag sorteras in i samma mapp som 99,9 procent av golfpubliken. Säger någon “Amen Corner” vandrar tankarna instinktivt mot tre hål ute på Augusta National. Men när begreppet Amen Corner myntades i Herbert Warren Winds summering av 1958 års Masters var det endast spelsekvensen från andraslaget på hål 11 till utslaget på hål 13 som upphovsmannen avsåg, vilket jag avser att hedra på ett högst trevande sätt.

Visionen om att skildra det sanna Amen Corner grumlas dock omgående när jag kommer förbi nionde hålet för tidigt, och ser spridda slag av Tiger Woods på väg ner mot Augusta Nationals epicentrum.

Jag möter en bana som är förbluffande torr, även om klipphöjden kanske inte är den lägsta genom historien. Under marken dundrar SubAir-systemet oavbrutet på. Ni vet, de perforerade rör i marken som leder ut vatten och suger vätan ur jorden och sanden som en dammsugare, enkelt beskrivet. Något som i högsta grad bidrar till att spelytorna presenteras i ett överraskande imponerande skick efter en natt där jag är övertygad om att regnet och åskan stundtals är på väg att välta huset, som vi hyr en kvart ifrån banan.

Utanför repen finns det några leriga partier där klubben istället täckts geggan med grönt grus för att Augusta Nationals visuella profil inte ska rämna. Och så blåser det. Stundtals rejält. Redan vid Amen Corners första slag står det klart att den stötiga och gustiga vinden till stor del kommer att prägla det vi ser här nere. Jag träder in i det sanna Amen Corner där Tiger Woods har lagt sig på vänster sida av fairway och provsvingar ihärdigt. Medan Joaquin Niemann tvekar kring klubbvalet när vinden växlar i styrka framstår det som att Tiger bara ändrar den bollbana han visualiserar – och därefter provsvingarnas längd och tempo.

Inspelet blir också bra i riktning, där både svackorna till höger och dammen till vänster helt tas ur spel. Bollen landar strax innan foregreen och lämnar en putt av längre format, där Tiger uppvisar fin känsla och längdkontroll. Del 1 av Amen Corner kan därmed bokföras med ett par, vilket vem som helst i hela världen inte kan tacka nej till när vinden pumpar på hål 11.

Nere i slänten framför elvans green och tolvans tee är det inte helt överraskande rejält med folk. Dock inte lika många som under måndagens inspel, då det ryktas att vi fick uppleva en rekordstor publik inne på Augusta National. Detta på grund av att en stor del av tidigare köpta inspelsbiljetter från de covid-drabbade upplagor som avgjordes inför ingen eller begränsad publik under 2020 och 2021 sägs ha kvoterats in under denna dag.

Ståendes på tå och med huvudet rejält uppsträckt får jag se hur Tiger presterar ett starkt penetrerande järn med karaktäristiskt avkortad finish. Till skillnad från undertecknad förstår nämligen Woods vinden i Amen Corner. När jag tidigare betraktar flaggorna på hål 11 och 12 simultant råder det ganska rak motvind på elvan medan hålet efter bjuder på sidvind åt vänster. Flaggan står i stort sett i mitten av greenen men Tiger väljer att öka marginalerna och gå mot puttytans större del till vänster.

Slaget belönas med kraftfulla applåder. Det gör däremot inte de två puttarna, som nästan passerar åskådarna helt obemärkt förbi. Medan hål 11 för oss relativt nära spelet innebär den sista halvan av Amen Corner raka motsatsen. Framför oss finns ett av golfvärldens vackraste vykort men det blir inte ett hål av kött och blod för oss som står en bra bit bakom tolvans tee, och i fjärran försöker avkryptera vad som egentligen händer på greenen. Spelsekvensen Amen Corner avnjuts i ärlighetens namn allra bäst på tv, om vi bortser från den puttrande atmosfär som råder i den publikgryta som organiskt formats mellan de tre hålen.

Det allra sista slaget i Amen Corner väntar när Tiger snabbt tar sig upp mot 13:e hålets avlägsna utslagsplats. I framtiden är den tänkt att skjutas ännu längre bakåt i och med att klubben frigjort ytterligare mark, som köpts av grannklubben Augusta Country Club. Den aggressiva draw eller hook som ska smita tajt runt hörnet kommer inte riktigt, vilket tydligt visas i hur Tiger lutar sig vänster och försöker styra in bollen med sitt kroppspråk.

Att den slutligen landar på den övre högra delen av fairway får dock ses som godkänt. Ska man omvandla den totala insatsen i siffror har Tiger Woods gått Amen Corner på par. Oavsett den blivande birdie på 13 som jag är lyckligt ovetandes om när jag lämnar Amen Corner bakom mig.

Vid passagen mot 14 hörs SubAir-systemet dundra vidare. Mina skor har knappt spår av någon lera. Bakom mig slingrar sig Tiger Woods, Louis Oosthuizen och Joaquin Niemann och publikmassorna sig vidare framåt på hål 13. Utanför Amen Corner.