Därför heter det Amen Corner

Det är lika bra att vi tar det från början. Nollställer tidtagar­uret, backar bandet och tömmer cacheminnet.

Amen Corner är tveklöst golfvärldens mest berömda och omskrivna hörn. Hål 11, 12 och 13 benämns allt som oftast som de tre hål där utgången av The Masters kan avgöras. Detta är fel.

När begreppet Amen Corner myntades i den amerikanska tidningen Sports Illustrateds summering av 1958 års Masters var det endast spelsekvensen från andraslaget på hål 11 till utslaget på hål 13 som upphovsmannen avsåg. Inget annat.

Använde ett rikt språk

Under finaldagen fanns journalisten Herbert Warren Wind vid repen, i vanlig ordning stilenligt klädd i slips och kavaj, och följde den blivande segraren Arnold Palmer på ovan nämnda del av banan. Warren Wind var själv en hygglig spelare som tävlat i British Amateur, men främst gjort sig ett namn genom eftertänksamma skildringar av tävlingar och banor – med ett rikt språk som formats under studieåren på Yale och Cambridge. 

På hål 12 pluggades Arnold Palmers boll i sluttningen bakom greenen. Banan var fortfarande mjuk efter det kraftiga regn som dragit in över Augusta kvällen före, och Palmer ansåg att han kunde utnyttja en lokal regel för fri dropp i samband med inbäddad boll. Domaren Arthur Lacey höll inte med. Lösningen blev att Palmer först spelade vidare på den pluggade bollen, som han gjorde dubbelbogey med, sedan en alternativ boll från samma plats, som han noterade par med.

Därefter på hål 13 slog Palmer en magisk spoon in på greenen från sitt lutande fairwayläge. Eagleputten var 5,5 meter och nedför – Palmer kunde bara möta publikens jubel när denna slingrade sig ned i hål. 

Ville hitta något mer kraftfullt

Först på hål 15 informerades Palmer om att resultatet för den alternativa bollen trots allt skulle räknas på hål 12, och att han definitivt var i position att ta hem sin första major. Medspelaren Ken Venturi hävdade efter ronden att Palmer inte tillkännagivit att han skulle spela en alternativ boll förrän efter den första bollen var i hål, och därmed begått ett regelbrott.

Sent på kvällen satte sig Herbert Warren Wind på hotellrummet och började trycka ned tangenterna på skrivmaskinen för att summera detta drama. Klubbens medlemmar hade tidigare döpt området där Rae’s Creek slingrar sig förbi framför tee på hål 13, framför greenen på hål 12 och bakom greenen på hål 11 till The Water Loop. Men Warren Wind sökte efter något kraftfullare. Ett uttryck som skulle kunna fånga och förmedla den elektriska spänning och täta atmosfär som ofta omgav hörnet på banans södra del. 

– Alla kallade det “hörnet”, som “vi syns vid hörnet”, så jag försökte komma på något i stil med the hot corner (som används i baseball) eller the coffin corner (som används i amerikansk fotboll). Men av någon anledning kom jag att tänka på en jazzskiva som jag köpte i college, berättade Wind för New York Times 1983.

I tidningen 1958

Jazzstycket som Warren Wind refererade till hette “Shouting at The Amen Corner”. Enligt Wind hade det spelats in av Milton Mezzrow, men efterforskningar av golfhistorikern Richard Moore visade i stället att det troligtvis var Mildred Baileys version.

Artikeln där Amen Corner för första gången nämndes landade i tidningsställen den 21 april 1958, med rubriken “The fateful corner”. Det dröjde fram till mitten av 60-talet innan de nationella golfmagasinen plockade upp begreppet Amen Corner på allvar. Herbert Warren Wind använde efter detta inte heller det i text fram till 1971. Men därefter fortplantade sig Amen Corner i golfvärldens kollektiva medvetande.

Det är odiskutabelt att slagen som Herbert Warren Wind avsåg omges av en speciell laddning. Något som Ralph Guldahl fick erfara redan 1937, i den fjärde upplagan av tävlingen, när han gick i vattnet på hål 12 – och därmed efter dubbel på tolvan och bogey på trettonde tappade ledningen till Byron Nelson som gjorde två raka birdies på dessa hål.

Skottskadade inkräktare

Amen Corner har också varit skådeplats för tumultartade minuter utanför tävlingens och golfens ramar. I oktober 1976 ertappades tre afroamerikanska ungdomar med att fiska framför tolvans green. Säkerhetsvakten Charlie Young hade fått uppgifter om att gänget kunde vara beväpnat, och skottskadade dem i samband med att avhysningen från området skulle ske. Det omdiskuterade ärendet lades ned efter att klubben kompenserade ungdomarna ekonomiskt i en uppgörelse utanför rätten.

Herbert Warren Wind avled 2005 vid 89 års ålder. Vid sidan om uppdragen för Sports Illu­strated skrev han under längre tid även om golf i ansedda The New Yorker. Han rönte också stor uppmärksamhet som författare av standardverket “The Story of American Golf” samt den klassiska instruktionsboken “Five Lessons”, som han skrev tillsammans med Ben Hogan.

Men som skapare av begreppet Amen Corner satte han två oförglömliga ord på den annalkande spänning som både spelare och hundratals miljoner TV-tittare känner inför slagen som utgör Augusta Nationals berömda hörn.

---

---

Senaste nytt från The Masters:

---

Text: Eric Franzén • 2022-04-04
Tournytt • Amen corner • Augusta National • The Masters • Tournytt