Karoline Lund och Henrik Stenson tackar varandra efter söndagens spel på Vallda. Foto: Getty Images
ÅSGÅRD: ”Ett format jag vill se mer av”
KUNGSBACKA. En unik tävling är över och en segrare har korats. Vi som fått uppleva tävlingen på nära håll tackar för showen och ser fram emot nästa gång, skriver Svensk Golfs chefredaktör Oskar Åsågrd.
Ovissheten inför den här tävlingsveckan var stor. Frågorna många, till och med en del tyst uttalade farhågor om huruvida formatet riskerade att falla platt och i stället för att vara en fanbärare för jämlikhet skulle bli ett trist steg i fel riktning och därmed ett engångsförsök.
Till och med Claes Nilsson, en av initiativtagarna till det här formatet och tävlingen, erkände på prisutdelningen efteråt att han var ganska spänd inför hur det faktiskt skulle bli. Veckans format, med 78 tjejer och 78 killar som tävlade på samma bana mot varandra om samma pokal och prischeck hade ju aldrig tidigare testas på högsta europeiska tournivå.
Så hur gick det då? Tja, Jonathan Caldwell från Nordirland vann på 17 under par efter en bländande 64-rond sista dagen.
Men att sammanfatta denna premiärupplaga av Scandinavian Mixed så vore att missa poängen. Jag tror att det har brutits ny mark den här veckan. Om jag bara går till mig själv kan jag konstatera att jag absolut är sugen på fler tävlingar av den här sorten.
Jag ska göra ett försöka att förklara varför.
För det första så behöver proffsgolfen nya format. Den traditionella tourtävlingen över 72 hål och fyra dagar har sin plats, men på flera sätt blir tävlingsveckorna extremt likadana och med få spännande inslag. Denna tourlunk har visat sig bli allt knepigare att göra intressant för publik och därmed blir det kommersiellt ointressant.
Att inkludera tjejerna från Ladies European Tour ger ett nytt element. Det finns plötsligt mer att som publik prata om och fundera kring. Huruvida Justin Harding eller Bernd Wiesberger kommer vinna valfri Europatourtävling är liksom ingen storyline som ger upphov för någon särskilt lång eller intressant diskussion.
Att fundera på vem av Rhys Enoch, Caroline Hedwall, Alice Hewson eller Jason Scrivener som inför dagen skulle dra det längsta strået, eller om det var någon av killarna eller tjejerna som skuggade där bakom som kunde spurta förbi, var betydligt mer intressant och ovisst på ett spännande sätt.
Nu blev det till slut en kille som vann. Men det hade lika gärna ha kunnat vara Alice Hewsons namn som varit högst upp på ledartavlan, sett till hur många chanser hon gav sig själv idag. Och om Hewson vunnit hade det funnit absolut noll fog för att sätta en asterisk bredvid hennes seger.
Absolut, tjejerna har spelat en kortare bana den här veckan. Mellan 900 till 1 000 meter kortare varje dag (cirka 15 procents skillnad mot killarnas tee). På det viset utjämnades skillnaden i hur långt tjejer och killar slår. Men som ni kunde läsa i vårt förhandsreportage är det mer komplicerat än så att få till uppsättningen rätt så att killarna och tjejerna har en liknande stor fördel, räknat i tiondelar av ett slag per hål, på ungefär lika många hål.
Första dagen var ledningen delad mellan Christine Wolf och Sam Horsfield. Andra dagen var Caroline Hedwall ensam i topp. Efter tre ronder var det två tjejer och två killar i topp.
Det har varit ett mixat startfält och en mixad ledartavla genom hela tävlingen. I slutändan var det ”bara” sex tjejer bland de 24 främsta på resultatlistan, men då ska vi också ha med i bakhuvudet det relativa styrkeförhållandet mellan Ladies European Tour och herrarnas European Tour (läs mer här för den som är nyfiken).
Spelarna själva, killar som tjejer, har uttryckt att det varit en rättvis och balanserad uppsättning av banan. En eloge till tournament director Mikael Eriksson och hans kollegor för det. Hade tävlingsledningen misslyckats på den här punkten skulle det här formatet ha fallit platt, oavsett om det vore tjejerna eller killarna som fått en för stor fördel, och kritiken hade varit svidande.
Det som är så innerligt synd när vi summerar den här premiärupplagan är att ingen publik, utöver ett par hundra partners och funktionärer, kunnat vara här. För det är först när man verkligen får chansen att uppleva en mixad tävling på plats som den verkligen lever upp. Åtminstone känner jag så efter att ha promenerat runt på Vallda i en vecka.
Kontrasten mot en ”vanlig” vecka på herrarnas European Tour var stor. Det var en mer uppsluppen, vänskaplig, glad och varm stämning. Precis som det brukar bli när man i vilken grupp som helst samlar både tjejer och killar.
Med det sagt har det knappast saknats tävlingsanda och vinnarmentalitet. Tvärtom. Lagom till att helgen kom skruvades, som det alltid gör, allvaret upp och spelarna blev mer fokuserade på att göra sin grej. Att slå bra slag, rulla i puttar och avancera på ledartavlan.
Det roliga från publiksynpunkt med mixade bollar är att man får se en större bredd av slag och sätt att ta sig an banan. Tjejer och killar har olika sätt att slå golfslag, olika bollflykter, olika strategi. Men särskilt på en bana som Vallda G&CC finns det flera recept som leder till birdie. Det har under veckan varit betydligt mer intressant än att se det än att annars se 156 spelare göra mer eller mindre exakt samma sak.
Det går att diskutera länge och passionerat om huruvida män och kvinnor ska tävla mot varandra och varför. Ju mer jag funderat på det under veckan desto mer övertygad blir jag att det är få sporter som kan få det att funka bra, men Scandinavian Mixed har bevisat att golf absolut är en av dem.
Att se ett lopp över 100 meter eller maratondistans där tjejerna får börja med ett visst försprång hade nog inte varit lika intressant. Förmodligen inte heller ett tyngdlyftningsmästerskap där vikterna varit olika.
Men att tävla i golf är så mycket mer mångfacetterat. Visst finns det skillnader i hur långt, högt eller med hur mycket spinn tjejer och killar kan slå en golfboll. Men alla spelare har den här veckan behövt fatta liknande avgörande spelstrategiska beslut, bedöma samma vind och navigera samma studsar in mot greenerna. Både Jonathan Caldwell och Alice Hewson behövde under finalronden läsa linjen rätt och sänka puttar i pressade lägen.
Vi som följde fick se elitidrottare göra det de är bäst på, sida vid sida, tjejer och killar. Det var genuint underhållande från första utslag till sista putt.
Som jag skrev inför veckan var den forna herrtävlingen Scandinavian Invitation tyvärr på väg att bli en kommersiellt och medialt ganska ointressant historia. Nu är jag övertygad om att Scandinavian Mixed går en betydligt ljusare framtid till mötes.
I torsdags publicerade Sanna Nuutinen, som slutade på delad 18:e plats i tävlingen, bilden till höger på sin instagram. Den är talande. Strax efter att Alice Hewson signerat sitt scorekort och plockat fram sin telefon läste hon ett sms från sin pojkvän, som skrev att han och polarna följt henne på tv under söndagen.
Det var första gången som Hewsons pojkvän överhuvudtaget kunnat följa henne spela i en livesändning (eftersom LET-tävlingar normalt inte livesänds).
De kvinnliga proffsgolfare som tävlade på Vallda i veckan lever dessvärre en relativt undanskymd tillvaro på Ladies European Tour. Den här veckan klev de in i rampljuset med besked och det vill jag se mer av.
Faktum är att deras intåg sannolikt är det som säkrat framtiden för vår största svenska Europatourtävling.
Dina åsikter välkomnas! Mejla Oskar på oskar.asgard@svenskgolf.se.
Text: Oskar Åsgård • 2021-06-13
Tournytt • European Tour • Krönika • Ladies European Tour • Oskar Åsgård • Scandinavian Mixed • Tournytt • Vallda G&CC