KRÖNIKA: Han vinner The Masters

Prime Bone-In Cowboy Ribeye. En rejäl köttbit på svenska.
Denna rejäla köttbit serverades med örtsmör, lite stuvad spenat och sådan där Crème Brûlée-majs, ni vet (?). Lite sallad behövs ju så där slängde kvällens värd in parmesanspetsad broccoli. Ja, och så Macaroni & Cheese.

Förstås.

Ja, ni förstår. Alla tidigare mästare som dök upp på Masters Club Dinner och åt av fjolårsvinnaren Patrick Reeds beställda meny mår inte bra idag och deras dietister har samtliga lämnat in sin avskedsansökan.

Så även om flera av de grönkavajade spelarna bara var här för att känna sig levande igen (Ian Woosnam) kan vi räkna bort alla tidigare mästare helt och hållet. Ingen av dem har någon chans i årets Masters.
Det såg Patrick Reed till.

Men han (eller någon klok person på Augusta National) hade ett alternativ på menyn; Öring. Vilka som åt av den vet vi inte så därför kan alla tidigare mästare som ska spela (utom Ian Woosnam) vara med i matchen.

Vad som väntar de tidigare vinnarna och alla andra deltagare är en alltid skinande grön Augusta National.
Nitiskt skötta, mysiga och praktfullta Augsuta National. Här ekar golfhistoria i varje trädkorridor. Här har alla slag slagits. Här har mästerskap vunnits och förlorats.

Utanför presscentrets stora panoramafönster ligger morgondimman tät över rangen. Morgonpigga spelare och vitklädda caddies har redan kommit för att få de sista pusselbitarna på plats.
Imorgon är det dags.

Henrik Stenson spelar med Tony Finau och 2017 års mästare Sergio Garcia. Han kommer inte vinna igen såvida han inte åt fisken.
Annars passar Augusta National den pricksäkre Sergio Garcia och i viss mån även Stenson. Det går inte att räkna bort Henrik Stenson.
Vi vet vad han kan göra med sina järnklubbor om allt stämmer. I år kan det bli viktigt eftersom de relativt regndränkta ytorna på Augusta för tillfället kan leda till att det behövs både en eller två extra klubbor in mot de små landningsytorna på greenerna. Det här blir Henriks Stensons 14:e start i The Masters. Ifjol var han delad femma, vilket är hans bästa placering.
Efter en trög start på säsongen har ljusglimtar börjat skimra i Stensons spel på sistone. I veckan har han dessutom Fanny Sunesson på bagen. Hon kan den här banan och har vunnit två gånger som caddie åt Sir Nick Faldo. Han spelar inte men fick kanske äta Tiger Woods köttbit på Reeds middag.

Tiger nämns som vanligt bland vinnarkandidater.
Och han är sugen på att vinna och kom hit ovanligt tidigt för att förbereda sig. Jag tror att han har en chans att bärga sin femte kavaj. Men för att det ska ske får ingen formstark spelare dra ifrån på samma sätt som han själv gjorde 1997. Den nivån och den jakten tror jag inte Tiger Woods har i sig. Han säger själv att hans rygg inte tillåter honom att träna på alla delar av spelet så mycket han vill. Han måste prioritera för att inte få ont. Har han prioriterat rätt inför den här veckan återstår att se. Håller han drivern i spel och får i några puttar är den 12:e rankade spelaren i världen med när det ska avgöras.

Ingen av de som är rankade topp-10 i världen har vunnit någon grön kavaj men jag tror att det blir någon av dem som står som slutsegrare. Tillsammans har de elva majorvinster men ingen i The Masters.
Världsettan Justin Rose tror jag kommer bli livsfarlig. Han har varit tvåa två gånger i The Masters och på Augusta är hans konsekventa spel extremt gångbart.
Världstrean Rory McIlroy kommer hit med sin högsta lägstanivå någonsin säger han själv. Augusta är en utmärkt bana för höga lägstanivåer.
Här finns inget utrymme för halvmesyrer. Varken från tee eller in mot greenerna.
Den goda starten på säsongen och Rorys självförtroende kanske räcker för att ta död på demonerna han haft här på söndagsvarven. Men jag är inte så säker. När han ställdes mot Tiger Woods i WGC-matchspelet för en månad sen blev han darrig och om de skulle hamna i ledarbollen på söndag tror jag tyvärr att McIlroy kroknar igen.

Dustin Johnson, Brooks Koepka och Justin Thomas har alla bra kvaliteter från tee till green men de har också visat att de kan svaja med puttern. Bryson DeChambeau och Xander Schauffele, sexa och tia i världen, har absolut kvaliteter för att vinna men jag tror att de fortfarande saknar lite erfarenhet.
Francesco Molinari är en av mina vinnarkandidater. Trots att han aldrig lyckats i sina sju tidigare starter blir jag inte förvånad om han nöter till sig en grön kavaj.

Den jag tror allra främst på i förhand är världsnian Rickie Fowler.
– Jag är mer redo än jag någonsin varit förut. Men jag tror inte att man någonsin kan säga att det är min tur. Du måste vinna först och sen säga det, sa Rickie Fowler på sin presskonferens i måndags.

Jag säger det åt honom. Det är Rickie Fowlers tur nu.
Han har spelet från tee. Han har närspelet. Han har puttningen. Han pressade och var tvåa bakom Reed förra året. Och sättet Rickie Fowler rör och för sig utstrålar sund självtillit och gott självförtroende. Jag stod bredvid övningsgreenen en stund på tisdagen och studerade Fowler medan han chippade från olika lägen och han imponerade.

Men förhandsfavoriter är svårt i The Masters. Det händer alltid något oväntat. Men den som vinner har oftast lyckats med tre vitala delar. Inte gjort bort sig på första nio. Spelat bättre än de flesta från hål 10 till 15, där det både kan tjänas slag och rinna iväg. Och att inte göra något dumt på hål 16, 17 och 18.

Det kan bli Fowler som lyckas, det kan bli någon annan.

Men inte Ian Woosnam.

---

Text: Svensk Golf • 2019-04-10
Tournytt • Augusta National • Krönika • Tournytt • US Masters