TOUR Championship – Round Three

Tournytt

STRÖMBERG: Nya Tiger värd att älska

  Det är en helt fantastisk utveckling som Tiger haft det här året och jag ska ärligt säga att jag inte trodde att det var möjligt att få se honom spela så här bra golf igen. Men han har ännu en gång visat att man aldrig kan räkna ut honom. Inte på grund av ryggoperationerna.

Text: Martin Strömberg • 2018-09-23 Uppdaterad 2019-12-12

 

Det är en helt fantastisk utveckling som Tiger haft det här året och jag ska ärligt säga att jag inte trodde att det var möjligt att få se honom spela så här bra golf igen.

Men han har ännu en gång visat att man aldrig kan räkna ut honom.

Inte på grund av ryggoperationerna.

Han har gått och haft ont i flera år och skulle något hända efter den sista operationen så var det ju antingen så att han skulle bli mycket bättre, alternativt att det skulle vara oförändrat eller i allra värsta fall sämre.

Steloperationen innebär ju inte att han inte kan använda ryggen, det är två dåliga kotor av 33-34 som stelopererats och eftersom ingreppet fungerade så är han ju idag smärtfri och betydligt starkare i ryggen än han var tidigare. Han har ju muskler som ska arbeta, kotorna ska ju bara inte göra ont.

Jag förstår därför inte riktigt snacket om att det är så fantastiskt just på grund av operationen, den hjälpte ju honom, inte tvärtom. 

Nej, det var andra orsaker än ryggen som gjorde att jag inte trodde att han skulle komma tillbaks till den här nivån.

Framförallt problemen vid sidan av golfbanan där han hamnade i trubbel flera gånger om, det kändes ärligt talat som att han var på väg åt fel håll.

Hans potential på banan har ju aldrig någonsin gått att ifrågasätta.’

Svingmässigt har han gått genom flera olika stadier och personligen gillade jag hans gamla fria Harmon-sving betydligt bättre än den han hade med Hank Haney eller Sean Foley. Det såg aldrig särskilt harmoniskt ut.

Nu har han en något kompaktare, kraftfullare, tyngre sving och det ser väldigt bra ut tekniskt sett.

Puttningen har han ju alltid haft betonggjuten.

Men att Tiger skulle orka träna så mycket som han måste ha gjort och att hans huvud orkat med att sköta kroppen och träningen som han gjort, det är jag imponerad av. Hans envishet och målmedvetenhet måste sakna motstycke i golfvärlden och kanske till och med i idrottsvärlden.

En annan viktig förändring är den vid sidan av banan.

Den nya Tiger har en helt annan approach och utstrålning än han tidigare haft.

Nu är jag ju sådan att hur mycket jag tycker om en golfspelare har dels att göra med hur han svingar och spelar, men minst lika mycket med hur han beter sig mot omvärlden och sina kunder, det vill säga åskådare och media.

Visst, jag kan respektera en spelare för vad han/hon gör på golfbanan men jag kan aldrig gilla en spelare fullt ut som beter sig som en arrogant diva vid sidan av.

Jag har upplevt den gamle Tiger på nära håll och han var inte särskilt najs mot vare sig åskådare, medspelare, media eller sin omgivning i allmänhet.

Han struntade i allt som inte gynnade honom och han svarade inte på frågor som han inte gillade.

Nu är han en ny person.

Ödmjukare.

Troligen har väl skador, tyngre dagar och livet i allmänhet slipat på honom som på alla oss andra och hans sätt att behandla intervjusituationer idag, med ärliga svar, att titta människor i ögonen och le ibland, gör att i varje fall jag uppskattar den nya Tiger betydligt mer än den gamla versionen.

Jag tror att han vinner ikväll och sätter allt på rött.

Och jag blir väldigt glad om jag har rätt.

 

 


Text: Martin Strömberg • 2018-09-23
TournyttKrönikaMartin StrömbergTiger WoodsTourfinalen FedEx-cup
Scroll to Top