Jonas Köhler, Anders Oscarsson och Simon Nilsson ligger bakom en hybrid där golfen kryddas med fantasin från traditionella brädspel. Foto: Karl Nordlund

Påhittigt

Har de skapat golfens mest lekfulla spelform?

I en värld långt långt bortom poängbogey och vanligt matchspel föddes Qaddie. En spelform som bygger på den kortlek som ständigt är redo att vända upp och ner på hela rundan.

Text: Henrik Lenngren • 2020-12-15

Artikeln publicerades ursprungligen i Svensk Golf nr 5/2020. Vill du få Svensk Golf hem i brevlådan? Klicka här för att prenumerera på nya magasinet.

På en frostbiten rangematta står Anders Oscarsson med ett lurigt leende och laborerar med klubba och boll. Till skillnad från granngolfarna på mattorna intill fokuserar han inte direkt på en klassisk, regelrätt uppvärmning. Istället testar han något slag med bara en arm, ett annat balanserandes på ett ben, ett tredje genom att lobba så pass högt att en medspelare skulle kunna ta lyra utan problem.

– I Qaddie ställs man inför så många olika sorters situationer. Det gäller att vara förberedd, säger Anders.

Plötsligt vrider han klubbladet och börjar slå från fel håll. Bollen flyger, om man ska vara välvillig, i en bångstyrig högerbåge precis ovanför marknivå.
– Man vet aldrig vilka kort man får kastat på sig. Jag är inte speci­ellt bra på att slå från vänster, och jag vet ju att de andra gärna drar fördel av det i en match, säger Anders.

”De andra” heter Jonas Köhler och Simon Nilsson, och är precis som Anders (och ytterligare fyra personer) pappor till ”golfens mest lek­ fulla spelform”. Det är så de beskriver Qaddie, som de kallar spelet – en hybrid där golfen kryddas med fantasin från traditionella brädspel.
– I sådana finns det ofta räddningsplankor av olika slag. Magiska kort som plötsligt vänder ett hopplöst underläge eller regler som gör att man kan försvåra för de andra. Men i golf ska man ju räkna vart­enda slag, säger Simon Nilsson.
Han gör en konstpaus innan han fortsätter:
– Eller…?

Taktik är a och o. De rutinerade använder korten när de har chansen att vinna ett hål, inte för att rädda en situation. Foto: Karl Nordlund

I Qaddie, berättar han, är det just en kortlek som vänder upp och ner på spelet. Beroende på vilka kort du drar kan du exempelvis få kasta bollen istället för att slå – praktiskt om man hamnat i ett vattenhinder eller ligger pluggad i bunkern. Eller varför inte sparka bort någon annans boll om du tycker att den ligger för bra till?
– Med Qaddie kan man få möjligheter som man ibland inte ens visste att man ville ha på en golfbana. Men eftersom motståndarna alltid kan sitta på något motdrag gäller det att välja rätt tillfälle då man spelar ut sina kort.

Att det gamla golfgänget från Norrmjöle Golfklubb i Umeå, vilka numera spritts för vinden runtom i Sverige, har skapat en egen spelform är
inte direkt förvånande. Många innovativa varianter har fått liv genom åren.
– Allt började med att vi kände att det var tradigt att spela på samma sätt runda efter runda: det var samma järnsjua kvar på trean, och man hamnade alltid bredvid ”den där stubben” på tolvan… När vi kommit till ett läge där vi var stabila på hcp och inte gick ut för att sänka oss behövde vi nya utmaningar, säger Simon.

I Qaddie, berättar han, är det just en kortlek som vänder upp och ner på spelet. Beroende på vilka kort du drar kan du exempelvis få kasta bollen istället för att slå – praktiskt om man hamnat i ett vattenhinder eller ligger pluggad i bunkern. Eller varför inte sparka bort någon annans boll om du tycker att den ligger för bra till?
– Med Qaddie kan man få möjligheter som man ibland inte ens visste att man ville ha på en golfbana. Men eftersom motståndarna alltid kan sitta på något motdrag gäller det att välja rätt tillfälle då man spelar ut sina kort.

Att det gamla golfgänget från Norrmjöle Golfklubb i Umeå, vilka numera spritts för vinden runtom i Sverige, har skapat en egen spelform är
inte direkt förvånande. Många innovativa varianter har fått liv genom åren.
– Allt började med att vi kände att det var tradigt att spela på samma sätt runda efter runda: det var samma järnsjua kvar på trean, och man hamnade alltid bredvid ”den där stubben” på tolvan… När vi kommit till ett läge där vi var stabila på hcp och inte gick ut för att sänka oss behövde vi nya utmaningar, säger Simon.

Innan speedgolf blev hett testade de till exempel en modifierad variant av just det. Med hockeyhjälmar, cykelhjälmar, integral­ hjälmar och hattar (!) sprang de runt i fyr­ mannalag och försökte på ett stafettliknan­ de vis få bollen i hål så fort som möjligt.
– Men när en järntrea en dag svischade precis ovanför mitt huvud insåg vi att det kanske var lite för farligt, säger Jonas Köhler.

Qaddie­konceptet fick liv för fem år sedan då grabbgänget slog sig ned på O’Learys för att diskutera hur de skulle kunna utveckla den spelform som de inofficiellt döpt till ”flamsgolf ”.
– Vi hade tagit fram 70 skisser genom åren, men vissa var antingen för straffande eller för gynnsamma och andra funkade inte på en golfbana rent golfetikettsmässigt. Ambi­tionen var att skapa en mer polerad version, vilket vi har lyckats med nu. Och eftersom vi har så många olika kort utvecklas rundorna oftast på ett helt oförutsägbart sätt.

Ur en av sina jackfickor halar Jonas Kö­hler fram en kortlek bestående av 28 skräd­darsydda kort. 2014, några veckor efter O’Learys­sittningen, tog han omvägen förbi Clas Ohlson och köpte en lamineringsmaskin för 120 spänn.
– Idag känner vi att vi har hittat en bra blandning på korten, så nu ska ett tryckeri få fixa riktiga kortlekar. När vi åker iväg på golfresor är Qaddie­korten vårt vanligaste samtalsämne. Det går alltid att hitta nya idéer. Men nu får det vara nog. Det är bättre att vi har färre kort – 28 passar bra – som är riktigt roliga och som återkommer ofta än 52 där vissa straff är tveksamma, säger Anders.

Blockat läge. Ett av korten ger tillåtelse att placera en peg på valfri plats på greenen. Foto: Karl Nordlund

Vad Qaddie betyder får jag reda på precis innan lagen lottas och korten delas ut:
– Namnet skulle symbolisera det vi fan­tiserade om. Qaddie är som att spela golf med en caddie på fyllan. En väldigt labil och godtycklig caddie som beordrar dig att ta drivern när du egentligen vill välja järn­ sjuan, men som ibland också kommer med superbra förslag, säger Simon.

Han frågar om jag känner mig okej att spe­la för pengar, förslagsvis 45 kronor per hål.
– Qaddie är tänkt som ett tillägg till redan existerande varianter av matchspel, och när man spelar med insatser får man in en di­mension till. Om vi delar ett hål brukar vi ackumulera insatsen till nästkommande hål, så när ett par, tre hål har blivit ”ackade” brukar det börja hagla kort.

När frosten försvunnit och banan öppnat – 30 minuter senare än förväntat – samlas vi i en ring och går igenom reglerna inför den stundande niohåls­matchen, greensome i tvåmannalag. Simon blandar, kuperar och delar ut åtta kort till respektive lag.
– Nu är det viktigt att du och Anders (som hamnar i mitt lag) funderar på vilka sex kort ni vill behålla. Varje kort får bara användas en gång, säger han.

När jag och Anders blir lämnade ensamma för ett kor­tare taktiksnack tar vi en ordentlig titt på korten. Anders ser nöjd ut:
– Ett kort som vi kan slänga på dem är ”Slå med en arm”. Det är ett riktigt ”killerkort”!

Ett bestraffande kort, berättar han sedan, måste spe­las innan motståndaren har påbörjat sitt slag. Det sker genom att den som är redo att slå tydligt säger: ”nu slår jag”.
– Då har vi ungefär tre sekunder på oss att stoppa honom om vi vill spela något kort mot honom. Det man oftast brukar få höra när man ställt upp vid bollen är typ: ”du Anders… har du verkligen tänkt slå så där?”, följt av ett leende.

Känslan av att vara på helspänn är tydlig när jag peg­gar upp på ettans tee och med en allt annat än en över­tagande stämma säger: ”nu slår jag”. Jag bara väntar på att ett kort ska kastas åt min sida och att spelplanen ska ruckas om. Men jag får en mjukstart och kan utan stör­ningsmoment skicka iväg bollen.

På väg mot fairway talar vi om den taktiska aspekten av spelformen.
– Nyckeln i Qaddie är att lära sig att använda korten när man har chansen att vinna ett hål, inte för att rädda en situation. Vissa i vårt gäng är impulsiva och går på känsla, men alla vi tre som är här är nog ganska analy­tiskt lagda, säger Simon.

Anders nickar instämmande.
– Så är det definitivt. Men det är inte alltid det ratio­nella som funkar.

På fyran får vi chansen att rycka lite när Anders ställs inför en tremetersputt för birdie för vinst av hålet. Bir­dies ger dessutom bonus motsvarande vinst av ett hål.
– Vi har räknat ut sannolikheten, och du har tyvärr bara tre procents chans att sänka den, säger Simon med ett flin.

Han behöver inte ens kasta ett kort för att dela ut den förtäckta psykningen. Anders är dock iskall och vi tar ett stadigt grepp om ledningen i matchen.

De nio hålen är allmänt händelserika. Korten som de­las ut i min riktning tvingar mig dels att slå samtidigt som jag blundar och dels att byta grepp. Att hiva iväg en järnnia med slutna ögon är oväntat nog enklare än jag föreställt mig, å andra sidan känner jag mig som en komplett nybörjare när höger hand flyttas upp i greppet och jag knappt förmår bollen att lyfta.
– Genom Qaddie lär man sig tricksa mer. Vi vill inte på något sätt jämföra oss med Seve Ballesteros, men nog är det nyttigt för ens utveckling att hamna i spelsituationer som man aldrig gör till vardags, säger Jonas.

Ett av korten ger oss tillåtelse att placera en peg på valfri plats på greenen, dock minst en putterlängd från närmaste motståndarboll. Det kortet kommer väl till pass på sexans green när Jonas och Simon har en birdie­ putt från fyra meter för vinst av hålet.
– Du kan känna dig säker på att hålet är vunnet, men sen får du ett kort som förändrar allt. Det känns surt just nu, men är också anledningen till att det aldrig blir lång­tråkigt att spela golf på det här sättet, säger Simon.

Blir det någonsin dålig stämning när ni kastar kort på varandra?
– Nej, men visst är det mycket prestige inblandat. Alla vill vinna. Vi spelar inte om pengar som svider någon­stans, men utan matchspelet skulle det inte vara samma intresse. Det är aldrig riktigt avgjort.

På åttans tee, ett korthål in i vinden, noterar jag att Simon och Jonas viskar frenetiskt till varandra. Anders översätter så gott han kan:
– När folk börjar viska, även om det sker subtilt, vet man att något är i görningen. Vi får se vad som händer på greenen.

Att han med tiden blivit bra på att ”läsa” sina kompisar blir vi varse några minuter senare. Vi har slagit upp oss mitt på greenen och våra motståndare har hamnat i rejält blåsväder.

Men trots att de knappast ens vet var deras bollar lig­ger stegar de självsäkert fram, fingrar i fickan och drar upp ett travinspirerat kort som gör att man får ”ta rygg på ledaren”. Så från att ha varit uträknade placerar de nu sin boll intill vår, på samma antal slag som oss (!), och är plötsligt med i matchen igen.
För vår del känns det som att släppa in en kvittering i 94:e minu­ten, och en säker vinst av hålet blir istället en delning och fler hål på spel inför det sista och avslutande hålet.

EXEMPEL PÅ SPELKORT I QADDIE

STRAFFSPARK

Ni ligger lika inför inspelet på åttonde hålet. Din wedge landar kort om green, men går att putta. Vore det inte bättre om den andra bollen låg i ruffen? Eller ännu längre ut. Förbättra dina chanser till hålvinst med en välriktad spark.

RIGOR MORTIS

Sjumeters utförsputt för att dela hålet? Eller en jobbig chip från tjockruffen, omöjlig att få stopp på? Perfekt att ens medspelare kan agera mänsklig vägg. Med ett kreativt arrangemang av armar och ben kan hålkoppen i praktiken bli en meter bred.

TRIPLE X

”Jaha…hade du tänkt slå järnåtta på det här inspelet? Jag tycker du ska ta järnfemman istället.” Ord man inte vill höra själv, men som är väldigt roliga att få säga till någon annan.

I klubbhuset efteråt går diskussionerna var­ma. Matchen blir till slut delad trots att Jonas tvingas slå inspelet mot nionde green med enbart sin högerhand,
– Det är det som är extra kul med Qaddie, att det som händer på banan verkligen blir till minnen på riktigt. Det är inte jätteroligt att höra om någon som limmat en järnsjua från 130 meter, säger Simon.
– Alla är talangfulla på olika saker, och tjusningen är att man får testa nya slag och svingar, fortsätter Anders.

Deras dröm är att Qaddie­konceptet sprids, långt bortom den egna kompiskretsen.
– Golf är så mycket mer än bara sänkningar och jakten på perfektion. Golfen behöver revitaliseras och det här skulle vara ett av många bra sätt att göra det på, säger Jonas.

Simon tar det ett steg längre:
– Om 20 år skulle det kunna vara den största tv­-sporten. Tänk dig Phil och Tiger i matchspel… det vore oerhört roligt att titta på när de gör upp om en miljon kronor efter att ha kört irländsk julafton på tee.



Text: Henrik Lenngren • 2020-12-15
SpelaGolfsverigeTidning
Scroll to Top