Hjälp! Jag har tappat golflusten

Jag går bakom bollen för att sikta mot flaggan, sträcker på mig och känner hur det knakar till i den drygt halvsekelgamla ryggraden. Tar ingen notis om det. Istället fyller jag lungorna med luft och kliver fram till bollen. Det är dags.

Vi har kört bil från det fortfarande snöklädda Luleå för att inleda golfsäsongen söderut. Det är vår på Ystad Golfklubb. Trots glädjen att befinna mig just där, just då, bär jag på en känsla av olust. Att spela golf, det som förut var så lätt och glädjefyllt, har mot min vilja förvandlats till något helt annat. Ändå står jag där på första tee och hoppas. På min egen lustjakt, på jakt efter lust.

Egentligen vet jag inte hur det började, om det var lusten eller förmågan som försvann först. Jag önskar att jag kunde skriva “som genom ett trollslag”, men det är väl snarare resultatet av en lång nedåtgående spiral; för lite tid, för lite träning, för kort säsong, begränsad fysträning, för lite tävlande och alldeles för dyra bollar. Bara tanken på att slå bort 50 spänn med första slaget kan skrämma vem som helst med lite förnuft i skallen.

Kärleken till spelet har förvandlats till negativa tankar som upprepar sig och blir till självuppfyllande profetior.

“Det där gäller väl 356 453 av Sveriges golfare”, kommenterade en vän till mig häromdagen. Han är pro på en av klubbarna i norra Sverige och borde väl veta, funderar jag. Ändå inte riktigt. Att bli sur efter en dålig runda är en sak, på gränsen till helt normalt. Det jag plågas av är något annat. Det händer trots allt fortfarande att jag spelar hyfsat under vissa perioder av säsongen, men ändå kan jag stå på sjuans fairway efter några välspelade hål och vill egentligen bara gå hem.

Jag kör nästan alltid till golfbanan med glädje, ändå är det oftast med sluttande axlar jag kliver upp på första tee. Håglöst. Det motsägelsefulla är ju att jag älskar golf. Det är ett fantastiskt spel och jag vill inget hellre än att hitta tillbaka på något vis. Därför denna lustjakt.

Gert Frost söker meningen med golfen. Foto: Privat 

SÅ SLAGET I YSTAD. Hål ett, par 3, 135 meter från gul tee. Solen värmer vårskönt. Lätt medvind, vatten till höger. I handen en järnåtta. Just i det ögonblicket tror jag verkligen att just det här ska bli det år när jag hittar tillbaka till det spel och den glädje som gjorde att jag förr kunde prestera rundor under 80 slag.

Duff. Sisådär 87 meter. Taskig chip/pitch, treputt. Smack, där satt den. Två över par på hål ett och jag är tillbaka i verkligheten, axlarna i 45 grader mot marken och jag släpar mig fram till bollen. Bara gången gör att jag både blir – och ser ut som – en looser. Duff, smack och fore. Liksom. Tack och hej, leverpastej!

Det är ett år sedan nu. Jag hämtade mig aldrig. Inte riktigt. Varken den rundan, den veckan eller under säsongen som följde. Jag tänker på dem som egentligen inte vill vara på golfbanan, men som ändå är där. Partners eller äkta hälfter som spelar och försöker vara glada bara för att deras respektive vill. Många skulle förmodligen mycket hellre ligga på stranden, påta i trädgården eller ge sig ut på en fisketur. Ändå är de på golfbanan. För relationens skull.

Det är väl i alla fall delvis något annat, tänker jag. De vill ju egentligen inte spela golf. Jag vill ju. Kanske hänger det ihop med min starka vilja att spela bra? En gång på Lykia Links utanför Belek i Turkiet för ett par år sedan skulle jag hoppa in och förstärka ett lag under en tävling. Kul, tyckte jag och försökte ladda ordentligt. De andra hade betydligt högre handicap och det fanns förväntningar på mig.

Utslaget från ettans tee stannade i greenbunkern på hål sju. Skämsgolf. En nedbrytande känsla som kräver att man uppbringar varje uns av social förmåga och glatt humör som finns kvar där långt ner på kistbotten för att klara resten av rundan. För att inte bli en pina för de övriga i sällskapet.

Vid det här laget förstår jag att alla amatörpsykologer samfällt kastat sig över mig med olika teorier. Innan någon börjar räkna upp lämpliga boktitlar kan jag avslöja att det står ungefär 100 golfböcker i min bokhylla. Allt från golfpsykologi och vackra fotoböcker till berättelser om hur järnvägen gjorde golfen till en folksport i Skottland.

Ibland kan jag fundera på om det är något systemfel inom golfen. För mycket prestige, kotteri, klädsnobberi eller vad det nu kan vara. Inte sällan funderar jag över det digitaliserade bokningssystemet som i en del avseenden tagit död på klubblivet. Folk bokar in sig med sina vänner, parvis eller vad det nu kan vara och springer direkt från bilen till första tee. Det där roliga, att bara hoppa in i en boll med okända människor är till stor del borta. ,Eller allt tjat om snabbt spel som egentligen uteslutande kommer från dem som redan är relativt duktiga på att hantera klubborna. Under de senaste åren har jag också hört alltför många sucka tungt bara för att någon i bollen har en riktigt dålig dag.

Doktorn, hur kan jag förvandla golfdepp till golfpepp? Illustration: Jens Magnusson

HURSOMHELST, DAGARNA NÄR GLÄDJE, bollträff, timing och självförtroende var på plats känns alltmer avlägsna. Det är inte alls nödvändigt att gå under 80 slag längre, även om det naturligtvis vore kul. Att återigen bara kunna njuta av spelet skulle räcka långt. Att få stå där på sjunde hålet efter att ha lagt ut bollen drygt 200 meter mitt i fairway med träfyran, knyta näven i luften och säga “yes, nu jä… istället för att bara känna ett tomt ekande “jaha” inombords.

 

TRE EXPERTERS BÄSTA TIPS
Känner du precis som Gert? Är du också på jakt efter golflusten? Bara lugn. Experternas list ger dig lust. Text: CM Hellsten

Kent Lindahl ingår i Swedish Golf Teams ledarstab med inriktning på det mentala spelet. Foto: Göran Söderqvist

LANDSLAGSCOACHENS BÄSTA TIPS:
“Ta en mental lektion”

1 VAD VILL DU MED DIN GOLF? Lusten har med motivation att göra och motivationens kärna finns i intentionerna, att det finns visioner, mål och syften. Ställ dig frågan vad du egentligen vill med din golf och varför du spelar. Vad ska golfen fylla för funktion som fritidsintresse i ditt liv? Där har du också motivet, lusten och glädjen. Det är väldigt lätt att glömma bort att du tack vare golfen kan vara ute på en underbar bana i perfekt skick, i fantastiskt väder och i sällskap med dina allra bästa vänner.

2 SKINGRA TANKARNA. Låt inte dina tankar och känslor få stå i vägen för det som du verkligen älskar att göra, nämligen att spela golf.

3 RÄTT FOKUS. Sluta att jaga “önskvärda tillstånd” – lägg fokus på vad du ska göra och acceptera fullt ut det tillstånd som kommer till dig.

4 INGA VILLKORADE ANTAGANDEN. Lägg bort alla “villkorade antaganden”. Som att det är okej att skjuta under 80 men inte ett slag till, att dubbelbogeys ska undvikas till varje pris, att det inte är okej att treputta, duffa, toppa eller vad det än må vara.

5 BILLIGARE BOLLAR. Allt handlar om hur du väljer att tolka en situation; Spela med billigare bollar om du är rädd om de dyrare varianterna eller välj att njuta varje gång du slår bort en av dem och ser en lycklig junior finna en av dina förlorade bollar. Det kan vara en ny Anna Nordqvist eller Henrik Stenson på gång och tänk så här: “Vad gör man inte för att bidra till svensk golfs framtid.”

 6 ACCEPTERA MOTGÅNGAR. Acceptera fullt ut att spelet golf innehåller motgångar och misstag – utveckla dessa färdigheter och du kommer att ha nytta av dem både i spelet och i det privata livet.

7 GÖR 100-ÖVNINGEN. Tänk 100-övningen. Ha som målsättning att gå under 100 slag, våga fullt ut göra det du vill, släpp loss ditt spel, svinga konsekvensfritt, acceptera fullt ut det som händer och njut av att bli en vinnare i det långa loppet. Det lättar på trycket där uppe och får fram det fria och roliga spelet.

8 KASTA KLUBBAN. Det är inte själva kastandet som har någon betydelse utan det handlar om vad du tillåter att agerandet gör med dig. Avreagera dig gärna – men bara om du har färdigheten att stänga slaget. När du går in i nästa slag så ska du inte längre vara påverkad av den kastade klubban.

9 TA EN MENTAL LEKTION. Med tanke på hur komplext spelet är och att det är lätt att misslyckas och få negativa tankar är det en billig investering.

 

Anna Öqvist, Golf South Sthlm. Foto: Privat

KLUBBLEDARENS BÄSTA TIPS:
“Klubben ska vara en trivsam plats”

– Det är oerhört viktigt att klubbarna verkligen har en välkomnande attityd och erbjuder en bra service. Det kan räcka med att alla bara säger hej, hälsar och är glada. Det handlar inte bara om personalen utan även att medlemmarna gör det. Om bemötandet är bra och klubbarna kan visa upp en trivsam och avslappnande mötesplats så kommer folk hellre att åka till klubbhuset och ta en fika än att åka till ett café på stan. Då väljer människor att åka till klubben inte bara för golfen och för att prestera utan för att de faktiskt tycker om att tillbringa tid där. Då kan golfaren absolut få tillbaka lusten. Och så måste de lära sig att släppa prestationsångesten.

 

Erik Blomqvist, Balance Golf Academy, Halmstad Golfarena. Foto: Privat

PRONS BÄSTA TIPS:
“Gör en nuläges-mätning”

– Vad du gjorde för 20 år sedan är inte så intressant eftersom kroppen var annorlunda då. Sök upp den lokala pron och gör en nulägesmätning för att stämma av var du befinner dig idag, hur långt du slår och hur bollarna sprids. Lägg sedan upp en plan och gör en ny mätning efter ytterligare sju veckor. Då får du se din utveckling och får fram något positivt vilket bygger upp självförtroendet.

---

Text: Gert Frost • 2015-05-15
Spela • Nyheter